..besökte jag i dag med mina två äldsta barnbarn.

Vi var där för några år sedan och barnen, speciellt Lisa, ville gärna åka dit igen, Sam hängde gärna med.

Tog en ordentlig promenad med vännerna på förmiddagen, precis innan jag åkte, de fick  godis och jag höll ett litet förmaningstal till Hippie "inte dra trådar ur mattor, inte dra sönder handduken vid altandörren".Hippie tittade på mig med troskyldig blick "skulle JAG"......

Hela Sollentunamässans parkering var knökfull, vi fick åka en bit till för att hitta plats, vi gick dubbelvikta från parkeringen till mässan - blåste iskallt, halv storm. Där inne var temperaturen betydligt högre, så mycket folk!

Tur att vi inte tog med Eli, det hade blivit görjobbigt.

Här fanns alla de djurslag, hästar, kor, grisar, får, katter, hundar, kaniner, marsvin, reptiler, papegojor (dock inga ankor, gäss,höns etc - p g a fågelinfluensan), spindlar, akvariefiskar....

Vi strosade runt och tittade på djur, alla verkade förvånansvärt lugna och trygga, eller också var de totalt bombade - det här tredje dagen på husdjursmässan. Alla djur hade rent och snyggt, mat ,vatten och lämpliga burar eller inhägnader och många var utom räckhåll för små barnahänder, tack och lov.

Sedan fanns där otaliga stånd med diverse tingel-tangel, som den värsta Kiviks marknad.

Vi gick och tog en macka och strosade runt lite till.Lisa vann en nyckelring i en fiskdamm - förlåt! Ankdamm :0)

Tjackade upp oss på varsin T-shirt - Lisa valde kattmotiv, Sam agamer och mandrom då? Vargar förståss :0)

Tittade till slut på "Bodils minicirkus". Många har säkert sett henne på TV, hon har ju hållit på i många år.

Har några hundar, släthårig foxterrier + bullterrier, katter, ett par gojor, en gris, gåsen och tuppen hade fått stanna hemma.

Bodil är lugn och förhastar sig inte, djurens konster är väl inte Las Vegas-mässiga precis, men barnen (och många vuxna) var idel "ah" och "oh".

Det som impar mest på mig är att hon faktiskt lyckats dressera katter - det är inte det lättaste. Alla djuren är totalt oberörda av varandra och verkar trivas ihop.

Bodil visade t ex hur en av foxarna och den ena katten kunde växelvis hoppa över varandra, en av katterna hoppade också flera gånger genom en brinnande ring ! Grisen Rosa hämtade apportbock som den värsta lydnadshund (fast inte så fort :0) och dribblade en fotboll med trynet.

Syns inte här, men den ena katten skjutsade en av foxarna i en dockvagn.

Min kamera är inte snabb nog, här har katten redan hoppat och tar sats för att hoppa tillbaka.

Bodil och Rosa

Det var väldigt skönt att komma ut i friska luften, blåsten hade också avtagit, så det var betydligt mer behagligt att gå tillbaka till bilen.

Hemma igen fick jag förståss höra hur förfärligt det hade varit att vara ensamma - men lite mat och en promenad hjälpte upp eländet betydligt :0)

Hippie hade hållit sig i pälsen och inte rört något, duktig flicka!

Bettan säger att Bitte och Stina är precis som katterna Si och Am i Lady och Lufsen, när Hippie ställt till något. De ler snett mot varandra och skakar tass bakom min rygg "Yess, nu fick snorungen lära sig mores".

Det kan ligga något i det :0)

.. visa en bild.Dotera har (efter en vrålstressig period som engagerad i både riesen- och collieklubben) äntligen haft tid och ork att uppdatera Fornborgens hemsida.www.fornborgen.se

Finns mycket att se och läsa där.

Bettans första egna hund var en västgöte (of course :0) ) Tomtemors Anton - en väldigt mysig liten herre - man kunde ställa honom mitt i ett dagis och han bara log och viftade på sin lilla stump åt alla barn, vad de än gjorde, samma sak med vuxna och tikar - men hanhundar :(

 Där hade vi ständigt jobb i 15 år...Han kom i huset när Bettan var 15 år och som hon jobbade med denne lille herre,han väckte hennes tävlings,- tränings- och överhuvud taget vidare hundintresse.

Anton tävlade i lydnadsklass III, blev uppflyttad till lägreklass sök och var även SUCH - inte illa jobbat av en så ung matte :0)

(säger den stolta modern).

Vi tillbringade många vintrar i Tandådalen (ovanför Sälen). Hade husvagnen stående på caravan Club-campingen på vintrarna.

Peter och ungarna åkte utför, jag åkte "på platten" eller gick med hundarna (då, en golden och Anton).

Anton gillade skarpt att dra pulka - "viktigt jobb det här", sa Anton och stretade iväg med vattendunkar från pumpen till husvagnen.

Hemma på Ekerö gick vi och handlade på Coopen vid Träkvista torg, ca 500-600 meter hemifrån. Anton och goldentiken Honey turades om att dra pulkan. Detta är ca 25 år sedan och då vågade vi sätta hundarna utanför dåvarande lilla Konsum-butiken och susa in och handla.

Men ändå var jag framme vid de stora fönstren och kollade att inget hänt.

Så drog Antingen Anton eller Honey hem Segebaden-pulkan med käket, högburet huvud, viktig min, "jojo, här ser ni en hund som tar sitt ansvar - som jobbar" !

Och oj! Så beundrade de blev och så många klappar de fick av bypassers. Högt älskade hundvänner - nu är ni tillsammans igen på gröna ängar och kan prata om gamla tider.

Kallt, stark vind, särskilt å golfbanor, sol, vackert. Slut från väderleksspänsten.

På hemväg från klubben satt jag och lyssnade till "spanarna" på P1. Fick höra en del intressanta data om herr Linné, Linné-året är ju nu avslutat och det blev lite snack om Calle.

Bl a trodde denne högst kunnige man, att svalorna sov på botten av sjöar - truly!

Men - förr trodde folk att jorden var platt och att det fanns häxor, så varför skulle inte svalor kunna sova på botten av en sjö...

Linne´föreläste ju mycket, bl a om sexuallivet - han kallade föreläsningarna

"om sättet att tillhopagå".

På en sida från Upsala universitet läste jag nyss:

Linné väjde inte för att med stor detaljrikedom föreläsa om människans sexualliv och blandade då kunskap med humor och fräckhet, ja rent av råhet. Föreläsningarna kallade han "Om sättet att tillhopagå"!

Man försöker föreställa sig...

Ett par har högst amorösa tankar, middag för två, candle lights, ihopflätade fingrar, förhöjd puls.....

Då säger den ena kontrahenten ,"käraste -  skall vi tillhopagå"....

Hade jag fått det förslaget, så hade det nog blivit mer fniss än tillhopagå :0)

Mandrom har icke mer att förtälja eller bladdra om i dag - god afton!

...förändrades över natten.

När jag stupade i säng i går var det fortfarande

ett rätt lerigt underlag ute, med lite blötsnö här och var, men grönt gräs  och någon enstaka frusen fläck - man vaknar upp på morgonen  -  et voila! Minst 1dm snö och kallt - helt sagolikt!

Jobbade några timmar på f m och skyndade mig sedan hem, här skulle gås i skogen :0)

Snabb lunch och så in med vännerna i bilen och - mot Sherwoodskogen!

Det finns inget så rogivande som att gå i skogen - vilken tid på året som helst - men alldeles särskilt fantastiskt är det när snön är nyfallen och kall - inte blöt.

När snön ligger tjock på grenar och mark och det är så tyyyyst, alla ljud är dämpade och det är bara vackert.

Hundarna galopperade hänfört runt i allt det vita, Hippie har raskt uppfattat att snö är kul! När det snöar hoppar hon gärna runt och klapprar som en krokodil med truten, försöker fånga flingorna :0)

Stina och Bitte lyssnar ofta efter sork under snön och tittar upp med små snötorn på nosen - att di inte fryser snäckan av sig.

Efter skogen och besök å Coopen bar det hemåt och så hämtade jag "storskoveln" i trädgårdsskjulet. En tocken där bred sak som man skjuter framför sig alternativt drar bakom sig - makalöst bra uppfinning! Särskilt den jag har, som är i stark men lätt plast.

Svepte av garagegången, baksidan togs med borste tidigare på dagen.

Inga smutsiga hundar - bara en sån´sak :0) Fast den här hairbagen Hippie får nu i stället för lera, bollfransar av snö i benfanorna - men det föredras klart framför lera. Snö är lätt att borsta av.

Extra hämtning av Eli i dag, tog det väääldigt lugnt på den smala krokiga vägen ut till Sånga-Säby, det var snorhalt!

Nu är Eli hämtad av fadren och gänget och jag har tagit en extra promenad - tänk! Det är mörkt ute och ändå kan man promenixa som om det vore mitt på dagen - välsignade snö.

Jag skall försöka hålla mig i skinnet, men på söndag (senast) åker granen ut - vilken barrolin!

Vi tittade på "Trolltyg i tomteskogen" i går - jag älskar den tecknade filmen! Den gavs alltid vid trettonhelgen förr, varför den försvann har jag ingen aning om.

Filmen där tomtarna skall ställa till med bröllop och de elaka trollen gör allt för att sabba.

"Var e´Fjant"? "Här mamma"!

"Bränn, bränn, bränn"!

"Jag har mejat ner en  hel tomtearmé"

"Och så en liten droppe av  det där, du vet"

Odödliga repliker ur detta epos :0)

Vet ni vilken film jag menar - någon?

:0) Känns nästan som om man idkat drift av näringsställe denna jul- och nyårshelg. Här har varit ett tågande in och ut, ett matlagande och stående i så det förslår.

I kväll var det nog ändå "sista sittningen" på ett tag - hela familjen käkade middag här och så vidtog julklappsutdelning till Sam och Lisa som nu är i Kungsberga igen efter sejouren hos mamma i Ekebyhov.

Julklapparna var mycket uppskattade av Sam och Lisa, Eli fick ett par små paket också, bl a en egen liten pannlampa - perfekt tyckte Eli och gick runt med pannlampan - visserligen lyste den mest bakåt eller också hängde den runt halsen och lyste, men vad gör det - han har en pannlampa :0)

Alla har hjälpt till med dukning, laddning och av diskmaskin (gång på gång, på gång...) kaffekokning etc under dinerandet här i helgerna, men visst blir det en stor skillnad mot mitt  enpersonshushåll när vi i stället är 8-9 pers. och visst blir man lite trött efteråt, men tänk om dom inte ville komma hit....

I morgon skall mandrom knega ett par timmar, sedan blir det lugna gatan resten av dagen. Gör nog ett besök på klubben, tar en fika och låter hundarna ha lite kul.

Man märker att dom också blir lite slaka efter alla besök, även om dom uppskattar gästerna och tvärtom.

Var ute med sökgruppen tidigare i dag, det tog lång tid, vi var många. Startade kl 11 00 och jag var inte hemma förrän kl 16 00.Hann med ordentlig rastning av alla tre innan söket och så fick Stina och Bitte vara med och valla av området - det är mycket praktiskt att ha dom med, di far som små harpaltar fram och tillbaka efter vallningskedjan - gäller att hålla koll på alla! Och området blir extra ordentligt vallat.

Jag började pröva på rullmarkering med Hippie - hon fattade absolut nada till att börja med. "Vad menas"? stod skrivet över hela fejan på henne.Vi förenklade ner till absolut scratchnivå d v s bara hon nuddade rullen med nosen så fick hon en belöning.Efter en liten stund gick det bra att hålla rullen, efter ytterligare en liten stund kunde hon faktiskt hämta den och komma tillbaka med den.

Annars apporterar hon ju allt hon kan få tag i - men här blev det en väldigt ny och konstig situation, hon har fått springa ut och skälla, nu skall hon springa ut och ta med sig pryl tillbaka - och flickebarnet är bara 10 månader, vad kan man begära.

Nu tar vi det väldigt lugnt, jag skall träna hämta rulle med henne i en vecka, till nästa söktillfälle, enkelt och mycket belöning - det kommer säkert att gå bra att koppla ihop det här för henne - bara skynda långsamt.

Som sagt, efter 5 timmars springande i skogen och tredje middagsbjudningen på raken, så såg jag ut så här - liiite trött kanske :0)

Så har Ivanhoe avnjutits för umptionde gången. Jag kan inte begripa att killen väljer den fiskögda, anemiska blondinen Rowena framför Rebecca - betydligt mer drag i henne.

Sam och Lisa följde filmen noga, ibland tyckte Lisa att det var SÅ spännande. Janne och jag var väl inte riktigt lika engagerade. Pernilla fick lov att jobba i dag.

Eli fnattade runt, tittade lite då och då, men hajade förståss inte så mycket. Ägnade sig mer åt att rita och att försöka förstå varför hundarna tycker att det är så kul med pet-flaskor.

Stina försökte förklara och visa hur man bar sig åt för att mörda dem. Eli var läraktig och jobbade på.

Ibland måste Eli begrava händerna i Hippies päls - mjuuuuk!

Allt Elis umgänge med hundarna övervakas dock noga, han får aldrig vara ensam i något rum med någon av dem, jag vill se vad de/han gör.

Hur mycket jag än litar på vännerna, så kan man inte överlåta ansvaret på dem - och en 2 1/2-åring kan definitivt inte förväntas ta något ansvar.

..sjöng man som barn.

I dag är det faktiskt ett tätt snöfall ute - underbart!God fortsättning alla!Så har man klarat av ännu en nyårsafton. En väldigt trevlig kväll hade vi, med mycket skratt och god mat - kalkonen fick mycket beröm - men som alltid - det är såsen som gör ét :0)

Det är så skönt att umgås med vänner som man känt i närmare 40 år, vi kan varandras livshistoria, inget behöver förklaras, vi har följt varandras barn och barnbarn - och vi har fortfarande så himla roligt ihop.

Frånsett den goda maten och det trevliga umgänget, kändes det mest som om vi befann oss i London under blitzen ,det här var nog det värsta året hittills! Gott im himmel vilka krevader, dån, tjut, pip och knatter!

T o m här på min lilla gatstump, där det dock brukar vara rätt lugnt, var det rena infernot! Huset faktiskt skakade vid flera tillfällen - tack och lov att jag har aluminiumpanel på huset - inte så lättantändligt.

Vi höll oss inne och tittade lite förstrött på fyrsprakerierna vid horisonten, ägnade oss mest åt att prata och dricka skumpa.Lasse gick ut på trädgårdstrappan en liten stund och tittade, lät dörren stå på glänt - Bitte som alltid är den som är först, pep ut.

Jag såg inte det, märkte det först när jag frågade Lasse om han inte frös - då såg jag Bitte sitta mitt på gräsmattan och med förundrad min kika upp på stjärnkaskaderna, Hippie var också på väg,Stina låg i någons knä, men jag tog in både Hippie och Bitte och så fick alla tre kalkonlever i köket.

Inte för att muta, det hade jag bestämt innan att dom skulle få kl 12.

Jag kan inte påstå att jag märkte ett uns rädsla eller oro hos hundarna, möjligen en lätt undran  - vad katten hålls det på med? Inga tecken på att söka sig till mig för skydd, inget darr, inga flåsningar - dom var precis som vanligt, frånsett den här lite undrande minen en stund, när det var som värst.

Den minen kan också bero på att vi alla plötsligt reste oss, vimlade runt, kramade varandra och hojtade "Gott Nytt", skålade och stod i - även om vi uppförde oss tämligen civiliserat, så hör det ju inte till vanligheterna.

Kl 02 30 hade jag röjt undan, fixat doggarnas frukost, kröp till sängs och drog hundarna över mig - alla tre suckade belåtet och trängde som vanligt ihop sig runt mig, så att jag ligger som en kåldolme.

Turligt nog tycker de ofta att det blir lite för varmt så småningom och flyttar sig till den tomma delen av sängen.

I morse fick hundarna frukost kl 06 00, ut och gjorde morgontoalett i trädgården (dom - inte jag ), sedan dröp vi till sängs igen och sov till kl 09 00 - härligt.

Nu skall jag åka ut till Helgö och ge herr Russin mer mat och  hans medusin, han får två droppar flytande Rimadyl varje dag - herr Russin är nu 15 år och stel i  sina leder, annars är det inget större fel på honom. Han kommer, ljudligt mjauande och svängande sin magnifika svans när han ser mig. Russin har kattlucka och kan komma och gå som han vill.

Bettan och Olle är hos kompisar i Tierp, kommer hem i eftermiddag, men det är bra om Russin får sina droppar på förmiddagen.

Sedan tar vännerna och jag en lång prommis i skogen.I eftermiddag kommer Janne med hela familjen - Sam vill absolut se Ivanhoe och de har inte den kanalen - vi passar på att göra slut på resterna av pippin efter filmen.