http://skv76.se/smallare2011.pdf

Fick liten rapport från Birgitta - matte till Valle, Ruben och Alex (Valle, far till Bitte och Ruben, farfar till Alex och Skrållan, och 4 till...).

Valle är fyllda 13 bast med fortfarande vid god vigör. Birgitta och K-O:s hundar har nog alltid fått mer motion än många andras hundar. Promenader på 3-4 timmar, vandringar i fjällen, skidåkning....

Här är rapporten:

"Här följer en beskrivning av vad vi sysslat med: Julafton gick vi gröna leden i Nackareservatet till Erstaviksbadet (1 km från Solsidan) där vi tog Saltsjöbanan hem till  stor och sen lunch. Det var väldigt blött i markerna så man fick leta sig fram runt om pölarna (vi hade inte stövlar) men inte halt annat än på en del rötter. Valle gick med, han ligger visserligen inte först i spåret, utan  ofta sist – dock inte alltid – men tar det i sin egen takt och nosar, går in vid sidan om stigen för att kolla upp saker. Visade inga trötthetstecken  när vi pausade (t ex genom att lägga sig ner), inte heller när vi kom hem. – Juldagen  tog vi det lugnt. -  Annandagen gick vi i motsatt riktning, tog tåget till Erstaviksbadet och gick blå leden, 13 km, som är torrare, går högre upp, bitvis på klippor genom tallskog. Den är vackrare och lättgången.   Valle i god form!  Mot slutet hittade vi en tennisboll som han gärna ville ha och t o m sprang lite för att få tag på.  KOF (80) gick med stav, blev rätt trött på slutet då man får klättra uppåt eftersom  leden går på bergen över Källtorpssjöns nordsida.  (Mitt emot Hellasgården. En del av skogen där brann för ca 10 år sen när några ryssar från ambassaden skulle grilla korv på sommaren…)  Vandringarna tog 4 tim resp 4,5 tim.  Ruben och Alex flänger förstås runt, gärna tillsammans, och undersöker allt av intresse i skogen. "

Snacka om kondis! På både folk och hundar!

Och så kom det rapport från Ragnar i Jämtland.

Ragnars matte Ulla bor "i skogen", men de hade klarat sig från fallande träd och strömavbrott efter Dagmar - mycket snö är det dock.

I närheten finns nån'  som har highland cattle - i lösdrift! Vilket innebär att de ofta är där de kanske inte borde vara....

Ulla var ute med corgin Lotuz och Ragnar, då de mötte cattle-gänget, som blev alltmer närgångna. Ulla började tycka att de var lite fööör närgångna (Ulla har både hästar och andra djur och är inte särskilt lättskrämd).

men se då klev Ragnar fram! (Ragnar är 7 månader 6/1) och talade om för kritterna att "nu går ni hem - BASTA"!! Han drev helt sonika iväg gänget och de lydde snällt :0)

Duktig Ragnar!

Har också fått kort på två av Ragnars syskon - Nenya och Birk, på promenad nu i jul.

Hon har ställt till en hel del,på många håll i landet, satmaran.

Mandrom hade väl sovit en timme när jag vaknade av stort slammer utanför. Det var skyddsplåten ovanför markisen som väsnades å det värsta. Det brukar den göra när det blåser ordentligt, men nu var det ett öronbedövande skrammel. Gick upp och kollade genom altandörren - jodå, den satt fast. Försökte somna om, men det gick bara inte. Det var något mer ljud......

Kollade plåten igen - nema problema. Vid 4-blecket var det ett sånt' rackarns liv i trädgården att jag tog ficklampan och gick ut i nattlinne och stövlar och kollade - och vad skåda mitt norra....

Trädgårdsskjulet var totalt kaputt, hälften av plåtarna låg utanför tomten, en del låg precis vid parkeringen - attans tur att den inte träffat någon av de två bilar som stod där...

Grejorna i skjulet låg som om någon hade blivit tvärförbannad och vräkt omkring dem - och det hade ju någon blivit också -Dagmar!

Ut och släpade in den, höll på att flyga iväg själv på kuppen   

Fick in den stora väggbiten i garaget, lyckades baxa det gamla trädgårdsbordet intill resterna av skjulet så att de hölls fast lite grann mot häcken, kunde inte göra mer utan gick in och la mig  - lyckades sova en timme frampå morgonkröken. Vännerna tyckte att det var en lite märklig natt....

När jag gått upp och fixat frukost, hörde jag ett starkt pipande ljud - vad är nu detta??? Kunde lokalisera det till pannrummet - NEJ!!!! Inte en kvaddad värmeanlägging till!!!! men så illa var det inte, den pep bara och talade om att något hummelihumskydd hade utlösts och ville att jag skulle "kvittera". Gjorde så och den blev tvärtyst och uppförde sig som vanligt igen - puuuhhh.

Nu har jag flyttat det mesta som stod i skjulet, taket är nu inne på tomten igen. Får snart hjälp att liksom bunta ihop hela skjulet och förankra det någonstans.

I morgon ringer jag till Andrei och ber honom göra en stadig träram och fästa plåtarna på den - skjul behöver jag! Skjulet var nu förankrat med ca 70 cm långa jordankare - tjosan, det var ingen konst för Gudrun att rycka upp dom!

Skruvarna i botten på min brevlåda  (en sån' där hög, låsbar historia)hade på något sätt rycks loss och hela brevlådan låg ute på gatan - den har nu fått en tung stenplatta i botten.

Ja, kära nån'...

...som vanligt känns det nästan lite snopet så här på juldagsmorgonen - är den redan slut....julafton....

Men den var väldigt trevlig, så länge den varade. Julmat avåts, Kalle tittades på medan vi drack kaffe och käkade glass. Julmaten ja.... Jag höll på och donade i köket, när jag plötsligt hör Janne säga "men HALLÅ DÄR! Vad håller du på med,LÄGG AV"!  Hundgängets leading tjuv - Bitte - hade lyckats sträcka upp näsan på bordet och fått i sig en tredjedel av den rökta laxen, prydliga "laxrosor", väldigt lätta att snappa åt sig  Bitte brukar inskränka sig till att dricka upp mitt kaffe (som är hälften kaffe, hälften mjölk) om hon kommer åt det, på trädgårdsbordet t ex, eller snabbt sno någon liten bit av kompisarnas kex eller annat godis, om tillfälle ges. Men det här.....  Bitte blev vederbörligen åthutad, men jag tycker inte att hon såg nämnvärt stukad ut för det - inte mycket som den damen tar åt sig.

 

   

 

 

 

   

..medan man kan, väderleksspänsten har ju utlovat 5-6 plusgrader i jul   

Stilla och vackert vid sjön i Myra sandtag

Njaaa... det är väl inte riktigt hängmatte-säsong...

Men den här verkar mer fungera som vedhämtare

Liten västgöte, höga björkar

Du lilla gran, så grön och fin...

Absolut tyst och stilla....

Det är faktiskt lite kallt om snoken...

Oj då, nu har du "bollfrans" på benen igen Hippie - kom ska jag hjälpa dig

...man kan börja tro på en vit jul i alla fall. Inte fullt lika blaskigt i dag och mer snö har det kommit.

Vännerna hade störtkul på golfbanan i förmiddags - snööööö, yipppeee!

Kom nu tjejer, matte säger att det är dags att åka hem och käka lunch

Och så - tack!!! Mathias, Gunilla och Torbjörn, för det otroligt söta kortet på Oxbergets Björn Järnsida (Birk) och Oxbergets Hildur (Nenya)

....bläähhh.....

När snön först kom, var det riktigt vackert ett par timmar, men sedan har det varit blask, slask, blötsnö och blääähhh för resten.

Väderleksspänsten påstår att det ska bli några minusgrader i veckan - tro det.......

Man kan ändå vara djupt tacksam att man inte befann sig på den oljeplattform som sjönk utanför Rysslands sydostkust, i hård storm och 17 minusgrader och där 51 personer saknas. Arma människor!

I går kväll var jag bjuden till min favoritsnickare och hans familj, på middag. Vi var 7 personer - en väldigt trevlig kväll med jättegod mat och nya bekanskaper. Är nu just hemkommen från adventskaffe och glögg på Helgö, första glögglaset i år ("snällglögg").

Tänkte ägna mig åt lite rimsmideri på julklapparna i kväll, har för en gångs skull slagit in alla i god tid.

I morgon kväll blir det firning av Sam i Kungsberga - tänka sig att mitt äldsta barnbarn har fyllt 19 bast!

När jag tittade på "På spåret" i fredags, överfölls Hippie och Skrållan av leklust, de höll på och jojade omkring på golvet under halva programmaet - hade jätteroligt! Skrållan gav upp så småningom och då tyckte Hippie att jag kunde strunta i dumburken och ägna mig åt henne i stället   

Och så ett par bilder på SKV:s rasmonter på mässan, förra helgen. Enkel och ren monter, snygg tycker jag - ett helt gäng människor och hundar ställde upp under helgen och var "monster-personal". Kändes lite ovant att inte vara inblandad ett dugg för första gången på bra många år - men i ärlighetens namn också lite skönt.

Här är Karin och Deja...

..och Anna, Britta och Ida.Deja och Alva  sitter bredvid Anna, lidande av svår separationsångest, eftersom matte Karin dristat sig att försvinna en liten stund.