I går när jag klafsade runt på Troxhammars golfbana, stannade alla tre hundarna upp samtidigt, nosar i vädret, sniiiiff och så tittade de bort mot skogskanten. Jag insåg att där fanns något som var intressant, aha, kommer det folk med hund? Men det var inte riktigt den reaktionen, det här var mer avvaktande.

Tittade stint in i skogen men såg inget, sänkte blicken och då såg jag spåren efter älgklövar! Just det,för älg är det en särskild reaktion, rådjur, det är blaha,blaha det :0)

Jag talade om för flickorna att de har duktiga näsor och så gick vi vidare.

Mindes ett annat älgmöte för några år sedan.

Vandrade längs grusvägen hemma, ner mot sjön, hade då två västgötar, Clara och Stina.

Ser på långt håll Mama Moose med en Moose-baby komma ut från slyet på höger sida av vägen, på vänster sida finns bara öppet gärde.

"Ah", tänkte jag, "hon flyttar väl på sig när hon upptäcker oss". Hundarna travade på framför mig, lösa. Vi kom lite närmare, vovvarna fick nos på älgarna och vädrade och kikade. Älgmorsan stannade, kalven stod tätt vid hennes sida.

Jag stannade också - "men lilla gumman, nu får du väl ta ungen och dra till skogs eller ut på gärdet" - gick lite till. Då sänkte Mama Moose huvudet och gick emot oss, sakta. "Jasså du, du vill skrämmas", jag tog ett par steg till, men det var fortfarande gott om luft mellan oss. Hundarna uppförde sig exemplariskt, stannade när jag stannade, gick när jag gick.

Då sänkte M.M huvudet igen och började gå framåt. Jag insåg att hon inte tänkte väja och jag vore bra dum om jag insisterade på gangway.

Sa till vännerna "äh, vi drar, surtanten vill ha bråk" - och så gjorde vi en 90-gradare ut på gärdet. Då stannade mor och barn, tittade långt efter oss, gick ett par steg och så gled de in i slyvegetationen igen.

Jag riktigt hörde morsan - "där ser du lilla vän, man skall inte ge efter för dom där, det är bara att stå på sig  - så länge dom inte har långa käppar i händerna, då skall du springa fort".

En annan gång, lite längre ner på grusvägen, mötte jag fem (5) älgar, en enorm tjur med jättekrona och 4 kor. Men det gänget vek av direkt de såg oss och rann ut över gärdet, tjuren först och tanterna efter. Det visade sig att de hade gått över isen från Svartsjölandet.

Jag gick ut på gärdet med mina hundar, när älgarna hunnit över gärdet och upp i skogen, ville se hur hundarna bar sig åt med spåren. Vi korsade deras spår och det var fascinerande att se hur snabbt hundarna analyserade spåren och bestämde i vilken riktning älgarna gått.

"Vi sniffar häråt, vi sniffar däråt, hhhmmmm, joho, dom har gått åt det här hållet".

Få se om jag får några vilsna, utsparkade åringar utanför tomten i vår igen, ofta har vi haft en eller två vimsiga individer häckande utanför i någon vecka, innan de tar sig för att söka eget revir.

Peter och jag såg en gång hur älgmorsan stötte bort två åringar - hon var inte nådig! Sänkte huvudet och rusade på dem, sparkade, slängde med huvudet  - åringarna krumbuktade sig som hundvalpar och verkligen bad att få stanna hos mamma. Jag stod där med klump i halsen och tyckte så synd om dem. Till slut älgade (förlåt) morsan iväg med högt slängande huvud och de stackars utsparkade barnen stod kvar och såg väldigt molokna ut.