I väntan på att Bettan och Mia skulle dyka upp på klubben, tog flickorna och jag en promenad i skogen.

" Giv oss i dag vår dagliga dragkamp"

 "Dragkamp - pfuii  - kolla mig! Jag kan balansera - får man lite godis nu"?

Mia och Tilda kom och Bettan + alla fyra vovvarna, Olle var i Jönköping på Tjänstehunds-SM.

Vi drog igång och tränade, duggade lite, men inget att bråka om.

Jag tog ner Hippie till agilityhagen - inga problem whatsoever med gungbrädan, jag låter henne inte själv väga ner den förståss, men hon trippar så fint upp och över, väntar medan jag sakta väger ner den och travar av i lugn takt.

Tack och lov att matte inte gjorde bort sig värre ;)

Tränade rutan med Bitte,momentet börjar så sakta få fäste. Hon har svårt att stå  still i rutan, tar gärna ett steg , annars hajar hon nu bra att på "framåt" fortsätta rakt fram tills jag säger "stanna". Fjärrdirigeringen börjar också fungera, ingen förflyttning framåt, bakdelen ligger kvar och hon sätter sig och lägger sig ok  - lite svårt ännu med "sitt upp" på större avstånd - undrar vad skillnaden är för henne?  När jag står ca 1-2 meter framför och ger tecken, så sätter hon sig upp pronto, gör jag samma sak på ca 5 meters håll - då sprutar frågetecknen runt huvudet på Bitte - "ähh, vad skulle jag göra nu då"?  Man skulle gärna vilja veta vad som rör sig i det lilla huvudet :0)

Mia tränade lägrelydnad med  collie-Tilda och Bettan tränade med riesen-Siri. DÅ kom ösregnet! Vi hukade nere på plan, jag fortsatte en liten stund med Bitte, men vi var i stort sett klara så jag gick upp till bilen med henne. Tog ut Stina och gjorde lite "skojsan-hejsan" med henne  och en tennisboll i ösregnet - hon måste få känna att hon får sin tid också.

Gick in i klubbstugan och Eva (Grålöten) och jag tog oss varsin  cappuccino och lite tilltugg. Jag fick ta en handduk ur bilen och torka håret - klissvått!

När Eva och jag suttit en bra stund och filosoferat, kom Bettan och Mia in - snacka om dränkta katter :0) - gamle Acke Ackspett fick följa med in i stugan och blev trakterad med både grishjärta, annat godis, klappar och allmän uppmärksamhet  - mycket nöjd Acke :0)

Hemåt - ut med de genomblöta påslakan som hundarna legat på i bilen + likaledes våta handdukar som jag torkat av dem med, hundarna var riktigt torra när vi kom hem.

Fick en laddning ren tvätt av Bettan - väldigt geschwindt att kunna lämna över smutstvätt till dottern och få den ren,torr och hopvikt tillbaka :0)

Min tvättmaskin står nämligen i köket och kommer att göra så minst en vecka till . Med det här vädret blir det säkerligen en omgång tvätt till,till Helgö, innan tvättstugan är klar.

Då hundarna fått mat vid 16-blecket och varit ute en sväng i trädgården, la vi oss allihop i sängen och sooov gott i 1,5 timme. Jag lyckades hitta en smärtfri ställning och efter den slummern kände jag att nu börjar det släppa -halleluja! Hade för säkerhets skull långkalsingar på mig ute i dag :0)

 När jag vaknade - så ljuvligt att vakna av sig själv och känna sig pigg och utvilad :0) - då lyste solen och jag så blå himmel genom fönstret  -  snabba växlingar minsann.

Man känner maktlöshet och vrede när man läser om situationen i Burma.

Internet fungerar inte, telefoner fungerar inte, varken fasta eller mobiler - klostren isoleras - juntan stryper åt allt mer.

Juntan lever lyxliv medan befolkningen har det uruselt och protester leder bara till våld och ännu mer maktmissbruk - samma mönster som i alla diktaturer - vidrigt!

Ändå anar man en viss hoppfullhet, världens ögon är vidöppna och vid den här revolten kommer betydligt mer information och bilder ut ur landet, än 1988 och gör det svårare för juntan att trampa på och blåljuga.

T o m mr Bush fördömer situationen - och var fick han luft ifrån?

När de första rapporterna om demonstrationer kom, skall jag villigt erkänna att jag inte tog till mig det hela mer än övrigt nyhetsflöde som rinner ur radio och TV oavbrutet - nu lyssnar man och tittar spänt så fort ett ord sägs om Burma - må folket segra och ut med juntan!

 I går var vännerna och jag på promenad lite längre ut på ön, vid Menhammar (säger väl inget för icke-Ekeröboende, men där finns underbar skog att gå i, hur mycket som helst).

Vanligen, så här års, kan man plocka svamp av alla de sorter – i går – inte en sopp! Måste komma mer regn, kanske vi åtminstone kan få lite trattisar i medio av oktober.

Å hemvägen stannade jag vid ICA i Nyckelby, ”sista utposten före öknen” :0). Handlade lite och - wow! Hittade frusna grishjärtan, inga märgben, som jag egentligen tittade efter, men hjärtan var toppen.

 

Tinade upp paketet  i kylskåpet över natten och nu på eftermiddagen kokade jag dem ordentligt. Hundarna strök runt i köket , sniffade och snusade, ”här vankas det fina grejor” :0)

Pysslade med lite annat medan hjärtana kokade, hörde  ett par spyflugor dunsa mot köksfönstret.

Både Stina och Bitte flyttade från köket ut i hallen, Hippie hajade ingenting utan låg kvar framför spisen. Båda västgötaflickorna har blivit stungna av jordgetingar och har en hälsosam respekt för sådant som surrar väldigt i närheten. Dessutom brukar matte se bestämd ut, beväpna sig med en tidning eller flugsmälla och smyga runt å det märkligaste när det låter så – för att plötsligt smacka till mot ett fönster – och så säger hon - ”ok brudar, dom är borta nu”- då kommer båda västgötarna fram till matte, viftar på stumparna  och allt är frid och fröjd igen.

Nu har hjärtana kallnat,är uppskurna i småsmå bitar och lagda i diverse plastpåsar. En del får vännerna i maten - mums! Resten fryses in, användes sedan som sök- och lydnadsgodis.

 

Dagens metafor

Hmmm, flugor…..spyflugor…..

Dom flyger och surrar och surrar och flyger. Folk och fä irriteras av dem – om deras envetna surrande och flygande ledde till något kreativt och användbart, så kunde man väl bortse från irritationsmomentet – men det gör ju inte det, det bara stör och är till varken gagn eller glädje, de sprider t o m elak smitta – kor, får och hästar viftar frenetiskt bort dem, fåglar äter upp dem, människor griper efter hoprullade tidningar eller flugsmällor – stackars flugor – dom kanske skulle gå i lite KBT (kognitiv beteendeterapi ) och lära sig förstå och  förändra sitt beteende, på det att människor och djur skulle förlika sig bättre med dem och vice versa?

     

Voj, voj, ut ur förkylningen och in i ischiasens elaka nyp :0)

De som varit med om att ischiasnerven kommit i kläm vet hur det är, de som inte varit med om hur det är, må ni besparas.

Ähh, det går över - man får bara röra sig med värdighet  ett par dagar och försöka undvika att göra fel rörelser, för då.....

I sängen t ex, måste man planera hur man skall vända sig - hellöjligt ;)

Hundarna tycker att jag är jobbig (även nattetid hihi) - "människan bruka hålla sig lugn och stilla, åtminstone större delen av natten - nu måste vi vakna och flytta på oss en gång i timmen, för att hon skall böka runt, svära och gnissla tänder".

Tänk - jag fick ynka mig i dag med :0)

I går kväll kom Annika, mamma i den trevliga familj som bor snett emot mig, in med en påse varma, nybakta kanelbullar. Hon hade läst på min blogg att jag var förkyld och ville muntra upp - så himla gulligt!

Växthusvägen är en bra väg att bo på. Ända sedan vi flyttade hit 1967 har vi omgivits av trevliga grannar. Under de första 10-15 åren, när så gott som alla på den här delen av vägen hade småbarn - då var det ett kolossalt utflyktande till skogen , åkande till badet, till pulkabackar etc. Vi spolade en del av vändplanen på vintern,så att ungarna hade en liten skridskobana, vi passade varandras barn - och inte minst - vi hade otroligt roliga fester :0)

Barnen växte upp och flyttade, många hus har bytt ägare flera gånger, men det har bara kommit hit "gott folk". Jag kan absolut inte säga att jag i dag känner alla, långt ifrån, men man hejar och vinkar och ges tillfälle så pratar man. Några "urinnevånare" har förblivit nära och goda vänner.

Över till något helt annat.

Såg på SKV:s hemsida att Mikaela Nilsson är kontaktperson för aktiviteter i väst - det blir säkert väldigt bra. Jag har bara träffat  Mikaela någon gång, men fått intrycket av en glad, positiv, framåt tjej,utan onödiga taggar och som vill väl .

Vi - det är "dom där i Stockholm" :0) har pratat om att dra igång aktiviteter i Stockholmsområdet också - fler i Mälardalen kan säkert hänga på. Vi har faktiskt haft träffar här för några år sedan. Träffades på Mälarö BK, gick promenader, fikade, pratade västgötar etc. Som mest kom ett 20-tal v-spetsägare.

Så följde några års vacuum, situationen i SKV gjorde att man inte kände större entusiasm för att göra någonting, för min personliga del betydde också min mans sjukdom en hel del - dessa aktiviteter kändes inte som prio 1.

Nu känns det dock som om vi skulle kunna ta tag och börja på nytt. Till våren kan vi säkert ordna både det ena och det andra, kanske redan i vinter - wait and see!

Goddag!

Nu har man nog passerat kulmen  på den här förkylningen och börjar trava, den betydligt trevligare vägen bort från den. Men är man inte värre sjuk än att ha  en "bonnsnuva" (varför skulle just bönder vara behäftade med särskilda snuvor :0)?) och lite ledvärk - skäms att klaga! Alltså färdigtjatat om detta.

Gick och pysslade här på morgonen och lyssnade till morgonprogrammet på TV. En man intervjuades, han har skrivit en bok om fanatism, och hur den kan botas.

Under intervjun gav författaren exempel på olika slag av fanatiker  - inte nödvändigtvis av religiös eller politisk typ, t ex den fanatiske icke-rökaren som i princip kan begå mord om någon i hans/hennes närhet tänder en cigarrett. Eller vegetarianen - "who can eat you alive if they see you eat red meat" - ursäkta men mandrom kunde inte hålla tillbaka ett litet fniss....

Var det inte fråga om en vegetarian?

Jag läste faktiskt 20 poäng psykologi på Stockholms universitet för många år sedan - bland det bästa jag gjort! Det lärde mig mycket om mig själv och andra. Jag såg t ex saker hos mig själv som jag både gillade och inte gillade - den insikten gav en push att ta itu med det jag inte gillade och vara nöjd med resten. Självklart kan man aldrig göra om sig till en "perfekt personlighet" - och vad är det ? Men insikt kan ändå göra att man både tänker till och tänker efter och inte rusar sta' i de vanliga banorna.

De senaste 7 yrkesåren arbetade jag som läkarsekreterare (och gör fortfarande  ibland) på en psykiatrisk  öppenvårdsmottagning, även det kolossalt lärorikt och intressant. En hel del av det jag läst för länge sedan gäller fortfarande - men oj, så mycket som förändrats , tack och lov!

Många extrema personlighetstyper finns - psykopaten t ex. En personlighetstyp som de flesta nog träffat på under sitt liv - beskrivningen av en psykopat har inte ändrat sig ;)

Se här en terapeuts beskrivning:

PSYKOPATIPsykopaten ljuger, manipulerar och duperar. Psykopaten har sällan några riktigt nära vänner. Med risk för att bli avslöjad vill han inte komma alltför nära någon. Han klarar inte av en granskning. Psykopaten är hemlighetsfull, ingen kommer honom riktigt nära inpå livet. Han vet att kommer någon för nära, kan han när som helst bli

avslöjad som den lögnare och falskspelare han är. Flyktmönster är vanligt. Alla avslöjanden får honom att fly undan och börja söka nya offer på sin väg. Varje hotfull situation får honom att lämna scenen och förmodligen aldrig komma tillbaka, allt beroende på hur hotfull situationen är.

Psykopater lever på att lura andra. Utan offer är han ingen. Utan offer har han ingen att livnära sig på. Så fort han gjort bort sig hos någon är han därför ständigt på jaktefter nya offer.För en behandlare som arbetar med personlig utveckling är det normalt att en klient är intresserad av att göra positiva förändringar i sitt liv, men en psykopat är

fullständigt ovillig att ändra på någonting i sin personlighet, och därför hamnar en sådan person sällan eller aldrig frivilligt hos en psykolog eller annan terapeut.

Han är ju redan perfekt i sina egna ögon, så varför skulle han behöva terapi?I sina egna ögon är han alltså överlägsen alla andra. Han har en övertro på sig själv.Allt han ser och hör filtreras genom hans eget seende och blir omgjort för att kvarhålla föraktet för de individer han möter utmed vägen. Psykopaten ser en fiende i alla, till och med de som älskar och skyddar honom mest. Han vet innerst inne att i det långa loppet kan ingen acceptera hans attityder och beteenden, och därför lever han alltid med vetskapen att han förr eller senare blir bortstött och icke önskvärd.Det är alltså sällan man får en fullfjädrad psykopat som klient, om man inte arbetar inom kriminal- eller psykvården. Inom sluten behandling kan det ingå i psykopatens manipulerande värld att gå med på en behandling som en låtsaslek för att skaffa sig förmåner av ett eller annat slag. Psykopaten vet att han nästan alltid kommer undan det mesta, med de osanningar han är expert på att hitta på. Under bråkdelen av en sekund har han spottat ur sig ett svar som passar hans revolutionerande hjärna och

egoistiska syften. Det behövs en klarsynt behandlare att se mönstren och upptäcka alla lögner.

Har ni träffat på en sådan person? Det har jag - flera stycken - både inom och utanför min arbetsplats.

 

 "Mrs Hammarström regrets - she´s unable to blog today"

 :0) Lätt travestering på "Mrs Otis regrets"....

.. och det rejält! Tyckte i går att den här förkylningen var väl inget att tjafsa om - men i dag!

På en timme var det tvärsnorigt, mandrom frös och ruggade sig, paket efter paket med pappersnäsdukar öppnades och tillintetgjordes. Tack och lov för dylika - betydligt mer nasus-skinnbesparande än hushållspapper. Jag kommer ändå att få Rudolf med röda mulen att jämförelsevis se ut som en blekfis i morgon :0) Var kommer allt snor ifrån? Ursäkta samtalsämnet, men man undrar - naturligtvis kan man enkelt förklara det med att jag snyter ut min lilla hjärna :0)

Jag kan höra förjusta skrän - men det bjussar jag på :0)

Har tagit det lite lugnt i dag, stod över sökträningen, delvis beroende på iråkad sduba, delvis beroende på att jag måste diskutisera diverse detaljer med snickare Andrei. Nu håller han på på tre olika ställen i och utanför huset. Rivit ner alla stuprännor och -rör - såg för gräsliga ut när de kom ner, hål i en del, rostiga och fula. Det har man inte sett så mycket av så länge de satt uppe, bara den avflagade färgen.

Ny omgång fuktspärr på golvet i tvättstugan, tvättmaskinen står nu i köket och kommer inte att kunna användas förrän i slutet på nästa vecka. Här blir det tvätt å Helgö eller i Kungsberga om det behövs - såg dock till att ha allt tvättat innan den disconnectades.

Sedan har den flitige gossen kastat sig över badrummet i nedervåningen, jag har sett att det ser lite mysko ut längs en vägg i duschkabinen - den är byggd där, inte en lös kabin alltså, utan med träväggar, fuktspärr och kakel till ca 1.70, sedan våtrumstapet upp till tak. Nåja, Andrei muttrade, petade med skruvmejsel, tog bort kakelbit efter kakelbit  - och inte såg den träväggen för kul ut :( - klart fuktskadad och läbbig. Som tur är är det en kort vägg, vättande ut mot resten av badrummet, bara en kabinvägg så att säga, ingen  vägg i själva huset.

Väck med den och där kommer en ny vägg att fixas. Det finns både golvklinker och väggkakel kvar i garaget - en del saker har t o m jag begripit är "braåhaprylar" - annars är jag väldigt stor vän av "slängskitenvikommerändåaldrigattanvändadet", medan Peter var precis tvärtom  "manvetaldrig"- in absurdum :0)

Har trots detta förfärliga sjukdomsutbrott (voj-voj) lyckats gå två rätt ordentliga promenader med vännerna - dock ingen träning i dag. Vädret har varit strålande så altandörren har stått öppen hela dagen och de har kunnat strosa ut och in som de behagar. Sedan  måste de ju också hålla lite koll på vad Andrei gör och tid efter annan sticks en eller annan nos fram och följer hans minsta rörelse. Hundvan och stor hundvän som han är, fixar han detta med  lugn  precision, låter dom hänga på och sniffa, pussa och undersöka ett tag, sedan skjuter han vänligt men bestämt bort nosen och viskar till dom (vad vet inte jag, kan inte ryska ;)) förmodligen att nu är det nog - och dom dryper snällt av.

Tog ett par bilder - med telefonen tyvärr - på sista promenaden i dag.

Hippie beväpnar sig ofta med den längsta pinne hon kan hitta - antingen slår hon mig med den alternativt kör in den mellan mina ben så att man bara med stor tur och vaksamhet undgår att stå på roten - eller också bankar hon den i huvudet på Bitte - som här  (kolla Bittes min)- i hopp om att få igång en dragkamp.

 Oftast lyckas det!  Och pinnen blir mindre och mindre...

 Stina har viktigare saker att göra - undersöka sorkhål!

Attans också - inte heller här var sorken hemma......

Hon har knipit en, höll den i ett järngrepp i munnen, men gav den snällt till mig när jag sa till - fick en hastigt avliden liten stackare i näven och kastade den i smyg långt bort när Stina kollade nya hål. Antagligen dör hon inte av att käka upp den -men jag vet inte jag.......hon lider inte av att inte äta upp den heller....

Dags för däsdroppar.....

 

Visst kan man väl få sitta och se lite stolt ut - när matte hämtat ens första lydnadsprovsdiplom......

Grattis Bitte!

"Bara" lydnadsklass I, nu jobbar vi på med klass II.

Hustomten/snickaren Andreij började i dag med uppfräschningen av min tvättstuga. La renoveringsgips på golvet, målade med fuktspärr och då - naturligtvis! upptäckte han att en rörkoppling läckte pyttepyttelite - har inte märkts på den kraftiga våtrumsmattan, men nu såg man det.

Det är det rör som går till elementet - slutet system som går runt i hela huset.

Suck! Bara att ringa Danne och be honom komma och byta ca 6 meter rör, det går ju inte bara att byta den lilla biten. Alla andra rör i tvättstugan är dock helt ok - kopparrör.

Danne har inte tid förrän på måndag, men det är ok. Andreij kan roa sig med att tvätta och måla väggarna så länge och när vi ändå var igång så kom vi överens om att han skall byta stuprör och stuprännor runt huset - hej och hå, lika bra att stå på :0) Stuprör och -rännor är väldigt avflagade och fula - betydligt enklare att byta än att hålla på och måla om de gambla - kostar inte en förmögenhet heller.

Nu skall jag titta på "mannen som talar med hundar".