...45 liter blev det - i 5-liters bag-in-boxar.

Jag och kompisen Ulla åkte till Äppelfabriken på förmiddagen, i ösregn och blåst.

En hel del folk där som vanligt, men det tog ändå inte lång stund innan jag fick väga in mina Mio-äpplen, som hållit sig fräscha och fina efter plockningen för ca en vecka sedan (15 pall fick jag slänga, när jag gick igenom korgarna i morse - inte mycket att bråka om).

När mina äpplen rutschat nerför banan och började sin vandring genom den sinnrikt konstruerade mustningsapparaturen, drog Ulla och jag tillbaka till gårdsbutiken och cafét som ligger alldeles före musteriet. Underbart att komma in i värmen på cafét , vi hann bli genomfrusna på den stund vi stod ute. Killen som vägde in pallen frös ordentligt, försvann in och hämtade handskar...

Oj, så mycket smaskens det fanns att välja på ! Vi tog varsin Briemacka - SÅ GOD!!! Kaffet får man i en liten "enpersonsbryggare" och får s a s brygga det själv och sedan hälla i koppen. Något nytt för oss båda och väldigt trevligt.

Vi tittade också in i växthuset, där finns bord och stolar, där man kan inta sitt fika vid tjänlig väderlek - men vi valde raskt bort det alternativet i dag. 

Och titta, vad som bl a finns i växthuset! Attans att jag inte hade min Nikon med mig....

Jaha, så var det lilla höstbestyret avklarat   

I går eftermiddag klippte jag ner och grävde  upp alla Flox-blomster ur en rabatt (där växer bara Flox, många Flox ). De har stått i något som mest går att likna vid cement......

Säkert inte bytt jord på de senaste 10 åren.....

Nu pillade jag bort det mesta av cementen runt rötterna, grävde upp rabatten lite till och hällde på plantjord. Ner med alla Floxen igen och på med mera plantjord och så vattnade jag. Kanske rätt sätt att göra det på, kanske inte...vi får se....

Antingen gillar Floxen det eller också dör dom av chocken över att stå i så mycket "mat"   Det visar sig.

Skulle ha gått två viltspår i eftermiddag. Den instruktör jag gick kurs för, för ett par år sedan skulle lägga två anlagsspår, gå med och kolla om hon tycker att jag kan gå upp "på riktigt" med Hippie och Bitte. 

Har dock flyttat fram det till nästa vecka. Inte mycket blod kvar i dom spåren i eftermiddag (om dom hade lagts) och dessutom blåser det som attan. Känns som om jag vill ha lite bättre förhållanden för flickorna, om de nu ska "förbedömas" s a s. 

Innan jag åkte till musteriet gick jag en vända på fältet med vännerna. Rätt som det var vrålade Hippie till och for iväg  - götarna tittade förvånat "vad tog det åt henne "? Jag visslade i pipan och Hippie vände direkt och kom tillbaka, fick beröm och så gick vi vidare. Jag antog att det var råbocken hon jagat iväg, hon blir väldigt upprörd när han spatserar precis utanför staketet och jag kan ge mig den på att han lipar åt henne också.

Hon springer aldrig mer än ca 10-15 meter och kommer alltid så fort jag visslar, det är bara "stick iväg" det handlar om.

När vi kommit en bit till på väg runt fältet, ser jag plötsligt ett litet rävnylle kika fram ca 20 m framför oss på den smala stigen. Ingen av vännerna fick sniff på räven, jag kopplade dem i lugn och ro och så gick vi vidare. När vi passerade det ställe som räven slunkit över, blev det ju en del nosande och analyserande - "nej tjejer, nu går vi på, såså, inte bry sig"...

Efter ca 50m tog jag av kopplena och så gick vi tillbaka en annan stig, över samma fält. Lite extra nos här och där, men matte höll stenkoll - "NEJ! Vi går på stigen, ingen annanstans"! "åkej då tråkkärring"....

Jag insåg att räven förpassat sig en bra bit bort och vännerna ska känna att "frihet under ansvar" är vad som gäller. Man gör inga utvikningar om inte matte säger att man får, då säger jag "varsågod" och då får man springa lite mer som man vill. Går vi i skogen och jag inte har fri sikt, då får man snällt hålla sig precis runt morsan.

Kommer det folk gående eller springande så får alla fyra sätta sig bredvid mig och vänta tills folket passerat, då får man en karamell och så får man fnatta iväg igen. Kommer det folk med hund, då blir det koppel och sitta vid sidan tills de passerat - om det inte är hundpolare.

Det här fungerar faktiskt bra - och det är rätt skönt, trist att gå med fyra hundar i koppel hela tiden. Men jag kan inte gå och fippla med mobilen på promenader - nix, då skulle vännerna direkt märka att jag inte var "med"! Promenad är promenad och då håller man kollen.

Härmdagen "bar dom sig åt" på klubben minsann! Jag brukar släppa ut en och en ur buren (där götarna sitter), i koppel. Den här gången for f-n i dom och alla tre for ut på parkeringen och gapade som bara götar kan göra - inte åt andra hundar utan åt varandra "JAAAA, vi ska göra roliga saker"!! Och DÅ blev deras matte VÄLDIGT ARG, såg till att alla tre for in i buren igen som blixtar, så ut med en och en och gunåde den som inte väntade - men de gjorde dom    Jaja, det kräver sin matte, att ha tre explosiva götar och en collie som kan explodera någon enstaka gång, men inte lika häftigt som småfolket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...