...fysiskt illa alltså.

Den här nedstämdheten har nog till stor del en kroppslig grund. Andra förkylningen på kort tid och hur man än försöker intala sig att man är sååå ordentlig och tar det lugnt - pyttsan!

Monster jamköret på Globen var kul - kan enklast sammanfattas i ordet "grabbigt" :0), Janne och Sam njöt förståss, men även 11-åriga Lisa tyckte att det var jättehäftigt.

Men mandrom var inte riktigt på hugget, på vägen hem mådde jag präktigt illa.. Nu känns det lite bättre, skall våga mig på en kopp the´och så ner i paulunen.

Möte med SKK i morgon på Almare-Stäket (eller det kanske skall heta Almare-Stöket, med tanke på hur STOKK:s "provutställning" gick) - jag har inte tid att hålla på och vomera.

Flickorna har varit väl omhändertagna på Helgö medan jag var borta, Bettan lämnade hem dem vid halvnio-tiden. Nu har de precis varit ute och kvällskissat, efter sevanlig hysterisk dans runt matte i en kvart - det snöar!

Tack för vänliga tillrop Lisbeth!

I dag är ingen bra dag :(

Novemberdemonen flaxar med sina svarta vingar alldeles ovanför mitt huvud och skriker "hahaha, du är deppig, jag har lyyyyckats,hahohahoskrääään"..

Vänta du!

Återkommer när jag har slagit ihjäl fanskapet :0)

Nr 4/2007 av Mälarö BK:s tidning Rapportören är nu under tillverkning.

Till min stora glädje har det kommit in en hel del material från medlemmarna, härligt att kunna klistra in, klippa ut, byta sidor och mixtra för att göra publikationen så aptitlig som möjligt.Jag har fått både reportage, bilder och artiklar - toppen!

Julnumret är också lite extra roligt att göra.

Jag gör tidningen i Publisher och det är faktiskt väldigt skoj att sitta och jobba i detta program , hitta små krumelurer att lägga in här och där,för att  lätta upp sidor med mycket text, peta in lite roliga hundbilder från klubbkompisar och om det behövs någon liten utfyllnad, hämta något kul från nätet.

Det tog ett tag att förstå sig på Publisher, men när man väl klurat ut de första stegen så gick resten ganska lätt.

Vojne! Tänker på hur det var "förr". När jag gjorde Rapportören under ca 10 års tid på 80-90-talet. Villket slit! Ordbehandling pfffuiii!! Då var det skrivmaskin som gällde, i bästa fall med raderfunktion , annars var  Tippex den pålitliga hjälpredan. Bilderna var inte alltid av bästa kvalitet, gick ju inte att redigera utan det var bara att smacka in och hoppas på att tryckaren kunde göra dem någorlunda tydliga :0). Allt som inte var skrivet å maskin fick klistras in och det gällde att få det rakt!

I dag kan jag flytta sidor hit och dit med en enkel musblipp, då blev det ett elände om man inte hade fått ihop rätt antal sidor eller någon sida hamnade fel.

"Börja om från början"....

Manus skickades till tryckaren och så kom alla blaskorna tillbaka - då vidtog jättejobbet! Tidningarna skulle läggas i kuvert, kuverten skulle klistras igen, adresser skulle skrivas på - för hand! Gissa om man hade skrivkramp ett tag efter det..

Tre stämplar skulle pangas på, Mälarö BK + föreningspost + avsändare. Porto skulle klistras på och till slut fick jag släpa ett par tre stora papperskassar fyllda med färdig produkt till posten (jo, det fanns postkontor  på den tiden :0) ) Peter och båda barnen, Bettan och Janne, brukade snällt om än något suckande, ställa upp och hjälpa till.

I dag skickar jag en pfd-fil till tryckeriet och kan så luta mig tillbaka och vänta på att tidningen skall komma även i min brevlåda. Tryckaren får en fil med  adresserna  från klubben och sköter all distribution.

Nu skall jag skriva redaktörens rader.

Mer november än så här kan det inte bli :(

Molnen hänger som smutsiga lakan, nästan ända ner i marken. Det är kallt! Det är blött! Det är lerigt! Det blir väldigt fort mörkt! Det är för dj-t helt enkelt!

På morgnarna känns det rätt ok, vit frost på marken och lite klart i luften, hundarna kan t o m gå ut för första morgontoaletten utan att man måste kasta sig över dem med vatten och handdukar, när de skall in - bara handdukar...

Men bara efter ett par timmar så har november tagit strupgrepp på allt!

Jag tycker verkligen inte om den här månaden!!!

Det tar emot lite att träna med hundarna - visst, jag gör det, men inte med samma inlevelse som vanligt. Och får naturligtvis dåligt samvete för att jag känner så.....

Nä - uppryckning anbefalles! Nu skall jag ta reda på mer om Rallylydnad - verkar så himla kul!

Tyvärr missade jag introduktionsdagen på klubben för ett par veckor sedan, eftersom jag var och "valberedde" då. Men nu skall vi lyfta upp den tappade sugen från golvet och ta reda på vad och hur man skall börja träna i den här grenen - november skall inte tro att den (han? hon?) kan bestämma!

Det känns också trivsamt att titta på huset från ut- och baksidan när mörkret fallit - beror på trädgårdsbelysningen - även när man tittar ut genom fönstret - fanns inte belysningen så är det som att glo rakt in i en svart säck.

Ett par leriga promenader blev det i dag. Under den ena hittade sakletar-Hippie en läskburk som hon bar med under nästan hela promenaden.

Men hallå! Collie är verkligen inte kända som apportörer - och framför allt inte av metall - med det vet inte Hippie :0)

Tittade på din hemsida Anna och såg söta bilder på Yra som valp - de var ju så helt bedårande, titta bara på lilla Stina..

 Nog har hon sockor alltid - och här har hon ännu kvar den lilla vita strimman i pannan - men den försvann fort.

Jag tittade också på Yras syskons sida på din hemsida Anna - det är verkligen en duktig syskonskara!

Och så har vi nu fått en ny västgötaspetsbloggare - Lena Larsson, med Ymer Ysterkvist och Gusten, adress:  ymer.bloggagratis.se

Välkommen, välkommen Lena och grabbarna.

Stina (Ylva Yllesocka) gratulerar sin syskon på 7-årsdagen! Grålötens Y-kull - förutom Stina, Yra Yrsnö, Ystra Yllehund, Yerry Yetöga,Yngve Y-front och  Yörgen Yökunge.

Här blir det lite extra godis till flickorna i afton.

När vi nu ändå har Grålöten på tapeten - ni som har Hundsport - visst är det en stilig västgöte precis i början :0) Jojomensan - det är Grålötens Tut i Luren!

Mamma är Grålötens Zkorpan och pappa är Ulvus Mulle - Jag ser hur Lisbeth mojar sig :0) :0) - och han är jättefin!

Jag sa ju att jag tyckte att det fanns "Grötlöten" i det fejset - fick lov att kolla med Eva.

Gick  bättre med krattningen i dag - när jag väl hejdat Bitte och Stina från att attackera krattan och Hippie från att hugga tänderna i skottkärrehjulet, så fort den rörde sig :0) Det gick efter en liten stund - sedan smööög dom bara runt kratta och skottkärra, det verkade vara nästan lika kul.

Stannade hemma från söket i dag - jag låter ungefär som Lurch i familjen Addams :0), så det fick bli en paus för Hippie - vi tar igen det nästa vecka.

I morgon fyller Stina 7 år - på Gustav Adolf-dagen. Vi får väl jaga upp lite bakelser :0)

7 år - det går för fort........

Jag tog väl i rent omåttligt när jag muttrade om åtgärder på bilen - kollade med verkstaden i dag och höll på att trilla baklänges - däck, montering, bromsar, hela billevitten - ca 4 och ett halvt lakan! Och jag som fantiserat om 8-9...

Ok, 4.500 är ju inte veckopeng precis, men ändå hälften av vad jag trodde :0) Fantastiskt att vetskapen om att man skall hosta upp 4.500:- kan göra en glad :0)

Hittade mega-märgben i en ICA-affär på väg till klubben. Vännerna har pysslat med dom i flera timmar, först ute och nu inomhus - det här var rediga grejor - där skall jag köpa fler gånger.

I morgon är det sökträning  - vi skall vara på ett för mig nytt ställe - nära Stockmos. trodde ett tag att jag skulle få hoppa över, men det känns rätt ok i dag.

Det är "lite tungt åt bröstet" - återigen en förkylning i present av  Eli - tack, tack lilla gubben - farmor blir sååå glad för dina presenter.....

Men inte så farligt, ingen snuva, mest rossel i halsen och en rätt irriterande hosta - i kväll tar jag mig en sup coccillana etyfin - snacka om att man sover gott då :0)

Ägnade mig lite åt lövkrattning i dag - men det blev till slut som ett inslag i någon Chaplinfilm- det blåste nämligen mer och mer. Jag krattade, la i skottkärran, SVISCH, jag krattade, la i skottkärran, SVISCH.....till slut blev jag så full i skratt att det var bara att ge upp - en kärra full med löv blev det i alla fall.

Hursa? Hallå? Hörde jag........?

Var det någon som frågade om Bitte har börjat löpa???? 

Jag visar henne valpbilder, berättar om hur gulligt Stina tyckte det var med henne och Ruben, pratar insmickrande om hur roligt det skall bli att åka till Skåne och träffa en stilig man...

Och vad gör hon? Tittar på mig över axeln (ja jag vet, hundar har inte axlar, men hon tittar på mig över en i alla fall;) med en medlidsam blick  och säger i mungipan "morsan och Hippie, kom, vi drar! Nu börjar hon snart lipa"...

Bitte! Snäääälla!

Tove Janssons böcker om mumintrollet och hans värld har alltid stått högt i kurs hos mig och även hos min familj, både i föräldrahemmet och senare.

Min mamma och jag turades om att ge varandra muminböcker i julklapp, den som fick boken, fick vara så snäll att läsa ut den snabbt, den andra strök runt med giriga fingrar utsträckta och bara väntade på att få rycka åt sig volymen.

Jag överförde den här Tove Jansson-vurmen till mina barn, både Janne och Bettan tyckte mycket om att höra mig och Peter läsa ur muminböcker som godnattsagor.

Speciellt en bok var högt älskad av Bettan - "vem skall trösta knyttet"?

I den här boken upprepades en mening flera gånger "och stenen var så vit och slät"...

Men på ett ställe så stod det bara "och stenen  var så vit"....

Bettan (som klev ut i världen med ordningssinnet påkopplat direkt - jag ger mig attan på att hon snabbt räknade in alla dukar och instrument på förlossningsbordet och med ett väldigt litet pekfinger pekande på barnmorskan sa " och så glömmer du inte att stoppa in de här i autoklaven") tittade då allvarligt på mig, och så kom det "...och slät..."

Nåväl, i muminböckerna förekommer det lilla nervösa Rådd-djuret, som ser ut så här och som mest råddar runt och är hispig.

Men nu skall vi inte alls prata om Rådd-djur utan lite om rådjur.

Under "lilla rundan'" (som bara tar 15 minuter)före mörkrets inbrott i dag, såg jag i ögonvrån 4 rådjur ca 20 meter  till höger om vår lilla stig.

Alla tre hundarna var vid pass 3 meter  före mig och jag såg en unison nosvinkling åt höger - jag harklade mig - "hark,hark" och sa  "flickor, vi bryr oss inte"!!

Då for alla 4 rådjuren rakt över vår stig - självklart sträcktes halsar och öron pekade som strutar - konstigt vore det annars, med 4 rådjur sprattlande rakt framför nosen.

Men ingen av hundarna gjorde en ansats att dra iväg, hade jag sagt "marsch" eller "varsågod"  - då hade det blivit fart, men nu blev det bara lite vädrande och så tittade alla tre bakåt mot mig "är vi duktiga nu matte"? - och visst var dom jätteduktiga och fick beröm och godis.

Det är så otroligt skönt att känna att jag inte behöver vara orolig för att någon av dem skall dra. Clara (på sin tid) och Stina har aldrig visat tillstymmelse till intresse, Bitte gjorde en rusning, en gång, i ungdomligt oförstånd, försvann  utom synhåll (ajabaja) - men vi hade ett allvarligt snack om detta där och då  och det har aldrig hänt igen. Hippie verkar inte heller ha intentionen att dra iväg, hon tittar, ser rådjuren klart och tydligt, men gör ingen ansats att springa efter och jaga. Jag har ju bra draghjälp av götarna, som visar hur man skall göra.

Dock! Jag håller alltid ögonen öppna, var jag än går och går jag väldigt nära en väg, så kopplar jag - hundar är inte robotar - skulle en katt eller kanin rusa upp framför mina fötter och bilvägen ligger ett par meter bort....

Men i det stora hela kan vi gå  lugnt i all terräng och vännerna kan njuta av frihet under ansvar :0)