Tack för vänliga tankar och inlägg! 

 Här i soffhörnet är det lugnt. Jag har tittat på Spiderman (och var barnsligt road av den, men den är rätt töntig). Bitte har sovit, tätt intill mig, Stina och Hippie har turats om att ligga bredvid henne i soffan.

Nu är det kommissarie Morse som gäller - har inte glott på TV så här mycket på flera år....

Bitte har fått en portion mat till, när de andra två flickorna fick sina stenhårda kvällskex - tyckte inte att ett sådant var särskilt lämpligt för en Bitte-hals - maten var såå uppskattad - igen.

Nu har det varit liten visit i trädgården, får se om det blir en till innan vi säger god natt, det är faktiskt fruset i gräset - första gången på jag vet inte när, som jag inte behövde totalsanera alla tassar efter utebesök.

I morgon skall vi ta en lugn promenad på Skytteholms golfbana, inte den vid klubben, sedan glider vi ner till Bettan och Olle,jag får lite kaffe och så börjar Bettan hyfsa till Hippies öron inför St. Sthlm. Det får ske i ett par etapper - en hel del  babyludd är det som skall trimmas bort.

 Åter till Morse.

Lämnade Bitte kl 07 00 på Albano, träffade den ordentlige, noggranne veterinären som förklarade allt runt operation och bronchoscopi.

Bitte skulle ha opererats före lunch, men det dröjde ända till kl 14 00 innan hon "låg under kniven". Veterinären ringde när det var klart, allt hade gått bra, tonsillerna var borta, bronchoscopin visade lite flockiga bronchier längst ner och det fanns lite slembildning - alltså bronchit, men en lindrig sådan. Bitte har ju gubevars stått under behandling så det vore ju konstigt om den stod i sitt flor :0)

Cytologiprov är taget och går till lab. Svar kommer om ca en vecka och då ringer denne veterinär igen och meddelar svaret, beroende på detta får vi se om det skall bli en tids cortison, för att verkligen låta det hela lugna ner sig alldeles, men det kanske inte behvs - det visar sig.

Bitte är lummig, undrar vad f-n dom hällde i drinkarna och dessutom undrar hon "hade jag roligt"???

Hon går och står,har varit ute och kissat,  var vrålhungrig, fick mosad mat som slalnk ner på 0,2 sek. fäår en portion till senare i kväll.

Man ser ändå att hon är inte helt klar med balansen och förmodligen är hon rätt öm i halsen efter operationen och slangen.

Hon har fått Metacam som smärtlindring och det skall inte behövas mer än i dag, sas det på Albano.

Nu blir det lite lugn och konvalescens några dagar. Jag får inte gå ifrån Bitte - så fort jag bara rör en arm, så tittar hon på mig "tänker du gå nu"? Det blir nog så ett par dagar.

Vi kommer att tillbringa kvällen i soffan. Stina och Hippie är väldigt fina med henne, pussar försiktigt på henne, sniffar över henne och vill gärna ligga intill.

Fröken Hippie löper nu på riktigt! Skönt, då är hon klar till Stora Stockholm.

I kväll har det varit  "spring-i-ring-träning" på Mälarö BK. Energiska Bettan drog ihop de fyra hundar från Fornborgen, som skall ställas ut på Stora Stockholm, för ringträning och träning i att ställa upp gruppen - eftersom det nu blir en uppfödargrupp.

Detta under förutsättning att inte alla fyra åker ut med tvåor - man vet aldrig, men hoppets lampa måste lysa :0)

Marie, en duktig ung tjej som gillar att visa hundar (Marie är dotter till en av Bettan och Olles vänner bland räddningshundsförarna) kom också, hon skall visa en av hanhundarna.

Så vi sprang, i stövlar och tjocka jackor, på klafsig appellplan, i strålkastarljus - hundfolk ÄR inte kloka :0) - varv på varv. Provade lite olika konstellationer i gruppen och så tränade vi på att ställa upp dem.

Ni vet, så där lite snett framåt, med förarna s a s i bakgrunden - blev riktigt tjusigt.

Vi kom också överens om att alla skall vara svartklädda, enklast så.

Nu har jag bestämt mig ! Jag skall springa ett antal varv med Hippie varje dag - SPRINGA! Det är lite annorlunda fart i collieringen än i västgötspetsringen. Någon gång kan det bli lite spring i v-spetsringen, men oftast räcker det med hastig marsch - benen är ju lite kortare på dessa små vä'nner :0)

Skadar inte alls att mandrom får upp farten lite :0)

Visserligen hatar jag att springa, har alltid gjort det - jag kan gå hur långt som helst, men springa........

Men vad gör man inte för att inte förstöra för sin hund.

Azlans husse Sören och jag skall också passa på att träna när vi ändå ses i sökgruppen.

Efter träningen gick vi in i klubbstugan, Maries mamma Tiina kom också, Tiina och Marie intog medhavd kinamat och vi andra tog en fika. Så blev det mycket skratt och snack ett tag, därpå gick alla utom jag, ner på planen igen, nu för att träna lydnad.

Jag åkte faktiskt hem, kände mig inte riktigt i form att träna mer.

Det gnager lite i magen inför Bittes operation i morgon - men det är klart att det kommer att gå bra - eller hur.......

Jag kommer att känna en oerhörd lättnad när jag får hämta hem henne i morgon eftermiddag - lilla gumman, vad man utsätter henne för - men det är för hennes bästa - det är enda ursäkten.

Jag upprepar, som ett mantra, det som veterinären sa till mig i måndags "jag har aldrig någonsin upplevt några negativa konsekvenser av att göra en tonsillektomi".

Snälla - håll tummarna för Bitte!

I afton har vi susat runt i ett garage i 1 1/2 timme, Hippie och jag. Klart normal sysselsättning eller hur :0)

Det var alltsdå ringträning i SKK:s garage. Jättetrevlig "fröken" och ca 12-13 ekipage, varierande raser , från varghund till cavalier king charles.

Åkte med Olle, som hade med sig Örnie riesen och Gamma collie. Här var det inte frågan om någon slags finpromenad runt, nänä, här var det springa som gällde. Konstigt nog klarade även jag det, gång på gång,på gång....

Hur många varv vi sprang runt, inte en aning, men det blev många och jag ställde väl upp Hippie säkert 30 gånger.Hon var fantastiskt duktig. så vitt jag vet har hon aldrig varit i ett stort garage, där det ekar och fläktar surrar och konstiga saker stod travade efter väggarna - nema problema - allra första varvet tittade hon lite undrande runt, men sedan var det bar´å´spring´.

Fick lite goda tips om finjustering vid uppställning annars fick både Hippie och jag beröm, fröken tyckte att vi var så duktiga och hon var impad, både av Gamma och Hippie, som, båda stod bra och  inte rörde en muskel när hon gick igenom dom och tittade på tänder etc - di bara viftade på svansen.

Olle jobbade hårt också med Örnie, han är ju lite yvigare så att säga :0), pep lite i början, men skötte sig sedan storartat - Örnie ställer sig mycket bra, helt naturligt - vilket bör innebära att han är rätt byggd.

Nu längtar jag ihjäl mig efter kvällsthéet.

Stina och Bitte hade en hel del att säga när vi kom hem ;), nu har alla varit ute i trädgården och luftat sig, dags att göra några mackor plus en extra till flickorna, det blev ingen middag till mig i dag.

Alltå, det väder som varit i några dagar nu - det borde förbjudas! Något så absolut mördande trist, geggigt, drypande fuktigt - grå yllefilt-väder - blääähhh!

...göra ett riktigt magplask ner i eländesträsket, när man ändå håller på....

Tänkte mandrom i morse, när värmepumpen stannde för tredje gången på en vecka. Filtren rengjorda, inga läckor, säkringen ok,hmmmm.....

Försökte, när pumpen la av första gången, få tag i mannen som installerade den, hade både namn adress och mobilnummer. Mobilnumret lät jättekonstigt och trots koll på Eniro etc hittade jag inte killen.

Tog reda på en stor återförsäljare av Panasonic-pumpar, men gjorde ändå ett nytt försök med installationskillens mobil och JA! Han svarade pigg och nyter - jag förklarade vad som hänt och han sa genast:" Du, det är 45.000 (!) som lagt av ute i Europa, kompressorn packar ihop, det är ett tillverkningsfel hos Panasonic - går helt på garantin!". Jag tyckte plötsligt att solen tittade fram ute, men det var förståss inte så, det kändes bara så.

Visade sig att han glömt sin mobil hos en kund och inte kunnat få tag i den på två dagar, måste ha varit då jag ringde. Vi skall höras på måndag och bestämma en eftermiddag i veckan när han kan komma och installera ny kompressor - han har ett gäng hemma - jag var den 10:e av hans kunder som råkat ut för samma sak.

Så - en klar ljusglimt, även om man måste dra upp oljepannan några dagar - jag menar, nära 7 lakan för bilen och gudarna vet vad Bittes operation kommer att kosta 6-7.000? Jag är redan uppe i över 4.000 för den här bronchiten. Rimligen borde jag få tillbaka några kronor från Agria i slutänden, men man kan ju hålla sig för skratt - eller kan man det ?  Det är nog lika bra att fnissa åt alltihop - vad blir nästa lilla överraskning månntro :0)

..att just du kom till världen, för att få glädje och lycka på färden....

Ja, vem fanken har sagt det....

Här blir det ingen större lycka på ett tag i alla fall.

Bitte fick tillbaka bronchiten igen efter den sjufallt förbannade kennelhostan och nu kommer hon att genomgå tonisllektomi och bronchoscopi på fredag. Eventuellt blir det en cortisonkur efter detta, det får vi se när specialisten kollat bronchoscopin. Alltså ingen parning vid detta löp - som i och för sig inte startat ännu, men nej! Bitte skall klara av detta först - parning får bli aktuellt vid nästa löp - hon är ju inte lastgammal flickan.

Det känns tungt, det är bara att medge - hur mycket man är försöker göra rätt, så vill det sig inte.

Nåja, Bitte är viktigast! Det märkliga är att hon har inte varit "sjuk" en enda dag under den här hostperioden. Ätit med lika god aptit, varit lika pigg och glad, inte haft någon feber eller varit hängig - hade hon inte hostat så hade jag inte vetat att hon haft en infektion.

Träffade en mycket duktig och trevlig veterinär på Albano-kliniken i dag. Hon tyckte inte att det var något att fundera på - bort med toncillerna, innan Bitte råkar ut för mer trassel - det är tydligen ingen ovanlig åtgärd.

Något skäl till att inte fundera på en parning vid nästa löp finns inte.

Det vore väl ungefär som att säga till en kvinna som tagit bort toncillerna att hon inte får bli gravid :0)

Jag har just pratat med ägaren till Bittes tilltänkte make - vi är välkomna åter när det kan bli dags nästa gång - tack!

Så " ta dina sorger och lägg dem i en gammal säck" eller hur det nu var:0)

Ingen ide´att ruva över detta - nu ser vi framåt.

I går tvättade jag min röda fina V70:a, gnodde och putsade. Den blänkte och sken efter tvätten - blänket höll i sig säkert en timme :0) I dag ser den lika sketen ut som i förrgår....

Precis likadant med vännerna - det räcker med en kort prommis eller bara en stund i trädgården  - liten hink med ljummet vatten alternativt trädgårdsslangen är det som gäller - please!!!! Kan vi få +-0 eller kanske -1 grad tack!

I dag var jag på Collieklubbens östra LO:s årsmöte. Hånkade upp kompisen Marianne (som har collien Fia och även Hippies kullsyster Exi) i Tappström och vi tuffade iväg mot Haninge och Grönlunds trafikskola, där årsmötet skulle avhållas.

Knökfullt med folk - kul! Bettan hade informerat mig om att vid dessa årsmöten så auktioneras paket ut, för att ge klubben lite stålar. Man köper en presang för cirkus 50 kr, presangerna läggs i en hög och på varje paket sker sedan budgivning (jag upplevde detta för första gången i USA, för ett antal år sedan, västgötaspetsklubben därstädes drog in en himla massa pengar - jag själv kapade åt mig en jättefin armbandsklocka med en liten västgöte på urtavlan - tyvärr är klockan numera avliden).

Årsmötesförhandlingarna avklarades snabbt och elegant, inga konflikter, inga tveksamheter i valen - pang på rödbetan bara :0)

Jag halkade in som en av justerarna - lagom låg nivå att ligga på med tanke på att dotera blev omvald som ordförande.

Ett stort antal jättefina vandringspriser delades ut - så roligt att se att allt fler collieägare tränar och tävlar med sina hundar i olika grenar!

Kände en liten ambitionsdjävul hoppa till inom mig - "undrar om inte Hippie och jag skulle kunna ta något av dessa priser nästa år"....

(time will tell)

Lotteri fanns också - många fina hundleksaker som priser. Jag köpte fyra lotter á 10 spänn, inte fanken vann jag nåt´:0)

Så utbröt auktionen - herreminje så folk bjöd!!!! Maxbuden låg på 110 spänn (för prylar som kostat runt 50:-).

Alla paketen gick åt - svisch! Jag bjöd på, och fick ett stort hårt paket - visade sig innehålla en jättefiffig vattenskål - som utlovades vara helt spill- och droppfri.

Stod på tyska på skålen - det försäkrades att golv eller bil inte skulle bli "verschlabbert" - vilket helt underbart uttryck - verschlabbert.....

Totalt inbringade lotteri och auktion ca 2.500 spänn till klubben - kanon!

Eftersom mina tre flickor faktiskt drar i sig vatten tämligen städat, medan "de två svartingarna" på Helgö, får skäggen fulla med vatten efter varje besök vid vattenhålet och måste avtorkas, överlämnade jag "antiverschlabbern"-skålen till Bettan och Olle.

Den är nu på provtur på Helgö - kanske, kanske, slipper B och O torka svartingarna efter varje besök i skålen - vi får se.

Var hos Bettan och Olle på Helgö i dag - passade på att ta lite kort eftersom vädret var kalas. Måstre ju kolla hur det gick med "hundrummet" i källaren :0)

En duktig kakelnisse var där och smackade upp väggkakel i god fart - absolut jämnt och snyggt.Nu får Bettan och Olle äntligen sitt bad- och trimrum för egna hundar och även de egenuppfödda som kommer för trimning.

Herr och fru Landfors bor, tillsammans med fyra vovvar och en katt, i ett område som heter Fornborgen, därav deras kennelnamn - besök gärna deras hemsida http://www.fornborgen.se/ - där finns mycket att läsa och titta på.

Här har vi "di två svarte", mor Siri till höger och son Örnie till vänster - två glada, finurliga och oerhört  snälla stridsvagnar :0)

Och så fina fröken Gamma - kullsyster till min träningskompis Sörens Azlan.

Fin....pytt! Hon är lika full i bus och rävlik som min Hippie :0) En riktigt rolig,påhittig  och framåt dam.

Och så nestorn då! Allas vår älskade Acke Ackspett, 13 år på julafton  - med blodöra och strittpäls (efter kastrering) - men vad gör det - han är det goaste som finns den pojken!

Sist, men absolut  inte minst, bland fyrfotingarna på Helgö, ser vi herr Russinkvist - Russin, för sina vänner - dryga 15 år och vid god vigör - norsk skogskatt med stor värdighet och integritet. Ligger gärna i knät och gosar, väldigt snäll för det mesta, men så, rätt som det är, känner man att han liksom ändrar kroppshållning....

Då skall man bara lugnt flytta ner Russin på golvet, annars kan han få för sig att sätta en klo i knät på en eller så...

Utsikten från Bettan och Olles baksida är inte helt fel, klart rogivande :0)

Och minsann finns det inte en liten väderkvarn också :0)