Fixade lite i mitt "blomsterrum" i garaget. Låter pretentiöst men är bara ett litet extrarum längst ut i garaget - tidigare min mans "schack" d v s hans radioamatörtillhåll, numera förråd för krukor och övervintrande blomster + lite andra prylar. På några av hyllorna har jag ställt gamla papperskort + CD:n med senare digitala bilder. Håller ca 7-10 grader i rummet under vintern, vet inte, men hoppas att korten klarar sig. Står sorterade i plastkassar.

Nåväl - ramlade över kort från våra fullkomligt sagolika turer på kanalerna i England. Något som många inte vet - det finns många, många hundra kanaler och olika rutter i det engelska landskapet, där man kan ta sig fram med pråmar, inte snabbare än 4knop/timmen, kanalerna är grunda, du står i dem till midjan om du skulle dratta i (vilket Peter gjorde en dag... så vi kunde verifiera detta :0) ).

Första året vi gjorde denna resa, åkte vi med bästa kompisarna Ulla och Lasse + deras "sladdis" Gustav (då 13, nu 22 år). Flög till Manchester, tog taxi till båthamnen, hämtade ut vår pråm "Shimmer", 20 meter lång och vägande 12 ton! "Kaptenerna" Lasse och Peter (ivriga som smågossar på hajk) blev instruerade i ca 20 minuter angående  hur att handhava båten - sedan var det bara att dra iväg, med karta över rutten + diverse bra ankringsplatser och sevärdheter under vägen.

Shimmer innehöll, förutom en kraftig, fullmatad dieselmotor och stora vattentankar, 3 sovrum,fullt utrustat  kök med bra matplats, liten TV (användes totalt 10 minuter under en vecka, bara för att kolla om den funkade), två badrum, det ena med dusch, det andra med badkar, båda med toaletter och så kunde man göra om två av sovrummen till små "vardagsrum" med väggfasta soffor på båda sidor. I en garderob fanns också ett antal regnställ och stövlar - just in case......

På båda utsidorna och längs  den tämligen smala pråmen fanns möjlighet att gå, liten pyttereling fanns - taket var platt och fungerade utmärkt som soldäck om man ville det. Ute, i  fören fanns sittplatser på båda sidor, här tillbringade vi oftast kvällarna, med kaffe, liten kaka, whisky eller sherry, efter behag - njöt, pratade och framför allt skrattade....

Gustav pratar fortfarande om denna resa - trots att han var ensamt barn, står denna resa i ett gyllene skimmer - "Shimmer".....

Detta med kanalåkandet är engelsmännens motsvarighet till svenskarnas husvagnssemestrande - vi har ju allemansrätten - så icke i England, däremot kan du åka rätt fritt på kanalerna - men passa dig noga och kolla var du ankrar! Ve dig! Om du ankrar inom "private property" - det måste stå "public mooring" (tillåten/allmän ankring) annars....

Vår pråm var ju väldigt stram och "anständig" - men jisses, vilka skapelser vi såg under färden (från whitchurch till Llangollen i Wales och tillbaka) - blompottor och veritabla köksträdgårdar med örter och tomater på taken, papegojburar med pratglada gojor, pråmarna målade med gamla historiska motiv alternativt en slags kurbitsmålning.

Här glider vi förbi en dylik. Till vänster, längst i aktern på vår Shimmer, ser man kaptenerna Peter , till h.  och Lasse till v.

Massor med hundar fanns det på pråmarna - ofta 3-4 stycken på varje pråm. dessa pråmar drogs i äldre tider av hästar, därav gångstigarna på båda sidor om kanalerna - man kan lugnt kliva av pråmen och promenera ett tag om man ville röra på sig ( förutom då vi gjorde "strandhugg " och kollade sevärdheter) vilket Ulla och jag ville varje dag :0)

"Pråmhundarna" släpptes då och då av för att rasta sig, de sprang längs kanalen, sniffade, motionerade, gjorde vad de skulle, höll hela tiden koll på sin egen pråm, mötte andra hundar "mors,mors" och så fortsatte de. Ingen gång såg vi spända möten eller ens antydan till slagsmål - men här hade de ägare och (förhoppningsvis) flockledare en bit ifrån och måste hålla koll på dem  - inte tid till gruff och bråk.

Däremot fick vi flera gånger besök av vovvar på vår pråm - rätt som det var kom en glad hund hoppande ombord, svansviftande och social - "morsning, has det möjligen en godbit"? De fick en ostbit elller en liten kakbit, klapp och lite gullegull, så sa de tack och hoppade iland, skuttade framåt eller bakåt och hittade sin egen pråm och hoppade ombord. Snacka om härligt hundliv :0)

Vi hade strålande väder hela veckan förutom en halv dag då det regnade - klart uthärdligt!  

 På kvällskvisten la man till vid lämplig mooring, travade upp till därliggande pub och käkade middag med några pints eller ett glas vin, pratade och umgicks med "locals", fick tips om morgondagens sevärdheter och släntrade så tillbaka till pråmen för att inta kvällskaffe med tillbehör i fören - en helt ljuvlig vecka!

Inte undra på att detta kallas för "the fastest way to slow down" - rekommenderas å det varmaste!!!

Bara "ett par meter vatten" + en rätt smal gångbro. här står Gurran på akvedukten vid Pontcysyllte (Ja, den heter så!) - ligger ca 75 meter upp i luften, i "nowhere" så att säga, 500 meter lång. Vi fick inte gå över på kvällen då vi kom, det blåste för mycket!

Fick vänta till nästa morgon - det kändes lite pirrigt i magen kan jag säga, när  man tittade över kanten på pråmen så såg man rätt ner i dalen där det gick får..

Men konstruktionen har ju hållit i många hundra år...

Så var reseskildringen klar för denna gång :0)