Tove Janssons böcker om mumintrollet och hans värld har alltid stått högt i kurs hos mig och även hos min familj, både i föräldrahemmet och senare.

Min mamma och jag turades om att ge varandra muminböcker i julklapp, den som fick boken, fick vara så snäll att läsa ut den snabbt, den andra strök runt med giriga fingrar utsträckta och bara väntade på att få rycka åt sig volymen.

Jag överförde den här Tove Jansson-vurmen till mina barn, både Janne och Bettan tyckte mycket om att höra mig och Peter läsa ur muminböcker som godnattsagor.

Speciellt en bok var högt älskad av Bettan - "vem skall trösta knyttet"?

I den här boken upprepades en mening flera gånger "och stenen var så vit och slät"...

Men på ett ställe så stod det bara "och stenen  var så vit"....

Bettan (som klev ut i världen med ordningssinnet påkopplat direkt - jag ger mig attan på att hon snabbt räknade in alla dukar och instrument på förlossningsbordet och med ett väldigt litet pekfinger pekande på barnmorskan sa " och så glömmer du inte att stoppa in de här i autoklaven") tittade då allvarligt på mig, och så kom det "...och slät..."

Nåväl, i muminböckerna förekommer det lilla nervösa Rådd-djuret, som ser ut så här och som mest råddar runt och är hispig.

Men nu skall vi inte alls prata om Rådd-djur utan lite om rådjur.

Under "lilla rundan'" (som bara tar 15 minuter)före mörkrets inbrott i dag, såg jag i ögonvrån 4 rådjur ca 20 meter  till höger om vår lilla stig.

Alla tre hundarna var vid pass 3 meter  före mig och jag såg en unison nosvinkling åt höger - jag harklade mig - "hark,hark" och sa  "flickor, vi bryr oss inte"!!

Då for alla 4 rådjuren rakt över vår stig - självklart sträcktes halsar och öron pekade som strutar - konstigt vore det annars, med 4 rådjur sprattlande rakt framför nosen.

Men ingen av hundarna gjorde en ansats att dra iväg, hade jag sagt "marsch" eller "varsågod"  - då hade det blivit fart, men nu blev det bara lite vädrande och så tittade alla tre bakåt mot mig "är vi duktiga nu matte"? - och visst var dom jätteduktiga och fick beröm och godis.

Det är så otroligt skönt att känna att jag inte behöver vara orolig för att någon av dem skall dra. Clara (på sin tid) och Stina har aldrig visat tillstymmelse till intresse, Bitte gjorde en rusning, en gång, i ungdomligt oförstånd, försvann  utom synhåll (ajabaja) - men vi hade ett allvarligt snack om detta där och då  och det har aldrig hänt igen. Hippie verkar inte heller ha intentionen att dra iväg, hon tittar, ser rådjuren klart och tydligt, men gör ingen ansats att springa efter och jaga. Jag har ju bra draghjälp av götarna, som visar hur man skall göra.

Dock! Jag håller alltid ögonen öppna, var jag än går och går jag väldigt nära en väg, så kopplar jag - hundar är inte robotar - skulle en katt eller kanin rusa upp framför mina fötter och bilvägen ligger ett par meter bort....

Men i det stora hela kan vi gå  lugnt i all terräng och vännerna kan njuta av frihet under ansvar :0)

 

Mikaela

5 november 2007 07:20

Duktiga vovvar som inte lämnar matte under sådana påfrestningar!

Det är till stor del därför vi tränar lydnad och kontakt med våra vänner, så att de kan få njuta av friheten utan att matte får en mindre hjärtattack....

http://sagogarden.bloggagratis.se

 

Britta

5 november 2007 10:31

Just precis!
Så himla trist att alltid behöva ha hunden kopplad.
Jag tänker ibland på hur det skulle vara.
Man hittar ett skyltfönster med något intressant att titta på - plötsligt får man ett ryck i halsen och en irriterad röst säger "men KOM nu, vi kan inte stå här hela dan´".
Eller du ser en bekant på avstånd och vinkar glatt - och blir upplyft i halsbandet till kvävningsgränsen - nä fy attan :(

 

Lisbeth

5 november 2007 17:42

Gillar eran djursyn, åvägabringad i ovanförmälda kommentarer -

ja jag gillar såna ord, f ö är jag snäll samt normalt funtad hi hi...

Ville bara säga er detta!

http://www.geocities.com/ulvuskennel

 

Mikaela

5 november 2007 21:50

Lisbeth; tackar! Att vara trygg i det svenska språket och ha ett stort ordförråd är något jag själv strävar efter. Jag fullkomligt avgudar gamla svenska svart/vita filmer där alla pratar högtravande och svänger sig med fraser som får tårna att krulla sig av fascination!

//Mikaela

http://sagogarden.bloggagratis.se

 

Britta

6 november 2007 11:50

Håller med! Säger den som till viss del växte upp under den svart/vita epoken - jag är född 1942 - och som dessutom uppfostrades av en fader som bl a hade föreläsningar och kurser i det som då kallades "tal- och röstvård" - i dag skulle han väl ha kallats talpedagog - och som aldrig tillät vare sig mig eller min bror att halka ner i "slangträsket". Hemma idkades också mycket högläsning, inte bara när vi var barn utan också när vi var i tonåren. De flesta av P G Woodhouse-böckerna t ex, läste antingen jag eller min mamma högt ur, från pärm till pärm - med vissa uppehåll, eftersom hela familjen ibland måste hämta sig från skrattanfallen -Blandings castle, ack ja :0)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...