Nä nä, inte det Kumla :0) Här talar vi Kumla by på Svartsjölandet, där det finns en massa får, som tåligt låter sig vallas.

I dag var vi ett helt gäng som åkte dit -förutom Hippie skulle även Azlan och Gamma få träffa fåren, för första gången. Azlan och Gamma är kullsyskon, från Bettan och Olles förra kull, Gamma bor kvar hemma och Azlan bor hos Sören och Annika.

Strålande väder,trevliga glada människor och hundar, själv var  jag"under the influence of drugs", preparerad till ögonbrynen med Rinexin, näsdroppar och Alvedon - funkade bra.

Hippie och jag fick börja. Hippie jobbade på och jag med, försökte verkligen hålla mig på rätt sida om fåren, men det är inte lätt skall jag säga. Det funkade åtminstone fläckvis - kul att se att Hippie fattar vad man menar, när man viftar med spöt´"nu skall du inte längre ut åt det hållet, vänd upp"!

Hundarna orkar inte så långa stunder i taget, inte ens de vältränade border colliesarna - ungdomar som Hippie vissnar förståss fortare. Rätt som det är ser man att nu har det brunnit i proppskåpet - ingen kontakt - då är det bara att berömma hunden och låta den vila.

Azlan var näste "man" på plan - han tände till direkt och gjorde mycket bra ifrån sig - så även Gamma. Väldigt roligt att se att alla tre colliesarna har så mycket kvar i generna - de har också gemensamma linjer i botten.

 Azlan

Snacka om att fåren är flyktdjur :0)

Visst går dessa unga, oerfarna hundar för nära fåren och trycker dem för hårt,  visst blir det en del jakt, men ingen av dem  visade tillstymmelse till att vilja bita - bra!

Bettan jobbar hårt på att hålla kvar fåren hos sig

Bra Gamma - bara lite för nära

Även fröken Bitte fick gå in i hagen med koppel och träffa får. Jag kan säga att fåren tände henne betydligt mer än vad stutarna gjorde, dom var bara kul att springa med och putta på lite grand, fåren visade Bitte tydligt att dom skulle man flytta på och bestämma över.

Släpp mig!

Gå på fåringar, gå på!

Men nu får du väl släppa mig, dom är för långt bort!

I dag var även en blandrashund med, en blandning av border och "nånting" - även den tände till och visade stort intresse, inte först, men det kom.

Bredvid hagen finns bänkar och bord, där satt vi och njöt i solen, fikade och pratade. Fåren fick vila mellan hundarna, när alla kört släpptes fåren ut i stora hagen och kunde dra till sina polare och till  hö och vatten.

Även om det blev en hel del spring för fåringarna, så tog dom det rätt lugnt, hundvana som de är och här såg vi att fåren kände att det var hundar som "ville", men inga med "mord i sinnet".

Vi tittade också beundrande på när Petra och hennes man Henrik vallade med sina BC - man kan nog säga att vi andra har en bit kvar :0) - men förutsättningarna finns!

Hark, hark, snyt - dags att öppna nästa näsdukspacke - fast jag mår inte särskilt dåligt, bara irriterande rinnsnuva och begynande förlust av smaken - DET är nästan det jag ogillar mest med förkylningar :0) Råkar ofta ut för det - att allt smakar gips några dar´- bläääähh.....

Efter "första frukosten" , utsläpp i trädgården och sussgott några timmar till, blev jag som vanligt kraftigt väckt av två puffande västgötaspetsnosar, i öron, på kinder, i nacken...

Hippie ligger snällt och sover, men västgötarna anser att kl 08 00 är det "rise and shine"! Ibland kan jag gräva ner mig i täcke och kudde och agera mumie - då håller dom igen en halvtimme, men sen´jädrar anamma, är det slut på slappheten - nu skall människan UPP!

Hippie hjälper då till genom att gräva fram mina fötter och fjärilslätt puffa och pussa på dem, Bitte och Stina jobbar på varsin sida om mitt fejs - bara att ge upp! Måste dock säga att det är ytterst sällan som jag ligger kvar i bingen till 08 30!

Dusch

snöt mig

Klädde på mig

snöt mig

Liten morgonpromenad med vännerna

snöt mig

Drack kaffe

nös

Löste korsord

nös - och snöt mig

började inse att jag nog åkt på en förkylning, om än inte så svårartad

Dammsög

snöt mig

Gick längre promenad på gärdet

snöt mig och nös

Åkte till Bauhaus och inköpte föllsepresent till svärsonen Olle

snöt.....ja ja.....

Åkte till Siba för att beställa ett torkskåp - stängt! Då blir det beställning via nätet - billigare!

Tog in den härligt doftande tvätten

Borstade och kammade Hippie

Tränade lite klass II-lydnad med Bitte utanför tomten

Tog ut alla tre, lekte och busade med tennisbollar

Snöt....tyst!

Åt vårrullar och tittade samtidigt på en rejäl snyftare med bl a Kevin Kostner ,på lilla köks TV-n

Snöt mig upprepade gånger - av skilda orsaker - gud så skönt det är att ibland bara få stortjuta för en riktigt melodramatisk och rörande film !

Har nu slutat snyfta, dags att fixa en kopp kaffe och se vad som eventuellt bjuds vidare på dumburken - man kanske skall titta på en av alla DVD-filmer som ramlat in från övriga familjen och legat osedda i säkert ett halvår.

I morgon kl 11 00 blir det fårvallning i Kumla (vi hinner med en prommis på gärdet först) - Hippies fan club kommer - d v s Bettan och Olle samt Azlan med matte och husse.Det utbryter videofilming och fotografering - mest för att jag skall studera mitt agerande med fåren  - blir inte kul att se :0) men lärorikt.

Jag tar med fika, äppelkaka plus annan kaka och så gottar vi oss allihop efteråt. Vi skall låta Azlan gå in till fåren också och se vad han tycker om det.

Bitte och Stina kommer att tyst, mellan tänderna, svära långa haranger - "och vi då? FINNS inte vi kanske"? Ba´lugn brudar  - efter vallningen och fikeriet (som inbegriper alla hundar också naturligtvis) åker mandrom till klubben, drar en repa i skogen med "de tre musketöserna"  och aktiverar både Stina och Bitte på plan.

Fick positivt besked angående världsutställningen 2008 i Stockholm, häromdagen. Min pushning (skryt, men sant) angående circuit-utställning för västgötarna i anslutning till världsutställningen, bar frukt! SKK godkänner SKV:s (mycket sent) inkomna ansökan och vi får en extra utställning, precis som ca 90 andra rasklubbar - toppen!

Urmakaren kom och klockan gick - aj, så dåligt:0) Får se om den återkommer i början av nästa vecka och om detta var sista svängen hos urmakare Rolf.

 Hade ärende till apoteket på morgonen,hoppade upp på jobbet som ligger i samma hus och tog en morgonfika med det kära teamet - alltid lika roligt att se dem och det är faktiskt bara glada miner när man dyker upp.

Hämtade "hjälpsamme herrn" d v s dotter Elisabeths man Olle vid 13-blecket. Olle hade med sig rep och spel - så vidtog stubbrytning på långsidan av mitt hus.

För många år sedan köpte jag en liten prydnadsgran (ädelgran) i kruka, som bordsdekoration (det satt diverse röda bär i den) till jul. Den lilla granen verkade så pigg att jag planterade ut den på långsidan, hade inte hjärta att slänga den - och herreminje så den växte! Till slut stod en jättelik silvergran på långsidan, skuggade mina stackars två äppelträd svårligen och såg i övrigt helt malplacerad ut.

Så går det när man inte tänker 10-15  år framåt :0)

Alltnog och emedan - för 2-3 år sedan sågade vi ner granen, kvar stod en stubbe.  Nu hade mandrom gått och glott på sagda stubbe ett tag och funderat (10 år framåt :0) ) - stubben skulle väck och där skulle istället planteras ett Victoriaplommonträd.

Jag saknar mitt V-plommonträd jättemycket. Det gamla fick någon sjuka och fick huggas ner. Antagligen inte bra att sätta ett nytt å samma ställe - perfekt att sätta det i denna grop! Här är dessutom en grind mellan hundarna och plommonträdet, vilket gör att jag kan ge lite plommon då och då till vännerna och de behöver inte stå och glufsa i sig oavbrutet.

Detta ligger väl några år framåt  i tiden.....

Spelet fixades, rep runt ett av äppelträden, Olle gick lös på diverse ruttna rötter med yxan och så "spelade" han loss stubben på 0-tid.

Hålet grävdes lite djupare, ny jord hälldes i och trädet planterades, lätt som en plätt. Stödjande påle bredvid och så vattning - fertig!

Bettan kom - färdigjobbat för dagen - och vi alla intog kaffe och nybakad äppelkaka.

När paret Landfors avrest, tog jag hundarna och kameran och gick en lång promenad på Brunna gärde. Tog diverse bilder som jag förgyllt Närlunda gårds Villaägarförenings höstblänkare med - mandrom är sekreterare i denna illustra förening. Jag är precis  klar med Mälarö BK:s tidning, nu var det dags för blänkaren.

 Bifogar några av dagens bilder - jag njuter varje dag av att bo i ett så lummigt och växtrikt område - må det få förbli så! Men, frånsett Lidl-ladan så har det sett ungefär likadant ut på "baksidan" av området, sedan vi flyttade hit 1967 - man får vara tacksam för det.

En liten del av hundarnas "godisbuskar" - nypon, lika goda nu som när de är frusna i vinter!

Några av mina alldeles egna dahlior - dess knölar har övervintrat i garaget i säkert 10 år vid det här laget - blommar lika rikt varje år - otroligt!

En liten alle´ från Växthusvägen,ner mot Brunna Gärde, på höger sida börjar kohagen.

Här ser vi två "mamma Mu" - den tredje och de tre kalvarna döljs i  bakre vegetationen - "vill ej vara med på bild" :0)

Praktfullt hagtornsträd - hela fältet närmast mitt hus är fullt av självsådda dylika - hundarna äter och äter - hagtornsbär  används som hjärtmedicin, visste ni det?

 Här tittar jag åt höger, utanför min grind som vätter mot fältet. Alla grannar, även jag, klipper en bit utanför tomten, för att vi inte skall "förbuskas " totalt.

 Höstens färg är RÖD!

Detta golvur!

Det prövar verkligen den arme urmakarens tålamod och hans yrkeskunnande (vilket är stort, efter 60 år i yrket).

För ett bra tag sedan installerades verket - nyrenoverat, blänkande tip top!

Klockan tickade och gick, den slog kvartsslag och timslag så det stod härliga till - det har jag kommenterat i tidigare bloggande.

Men. Glädjen var kortvarig, slagverket strejkade, klockan tickade och gick - men teg!

Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger urmakare Rolf flängt fram och tillbaka hit, fixat och trixat med verket, tagit hem det igen - då slår den lille djefvulen huuur snällt som helst, plingeling och bong - dag ut och dag in. Så sätts det hela på plats - uret ler som en sol, tickar så fint och klockorna ljuder himmelskt - aaahhh, äntligen!

Jo pytt! I fredags var det dags igen, då funkade allt perfekt efter diverse handpåläggning av urmakaren - det slogs och plingade ett helt dygn, rekord!

Men så nästa eftermiddag - dödens tystnad......rena spökuret, det är som om det bestämmer sig för hur länge det skall fungera.

Nu har Rolf lagt pannan i djupa veck på sin kammare och tror sig ha kommit på felet. I morgon åker det hela hem till honom igen och nu djä.......

Apropos att hitta felet - kom att tänka på en knäpp "norgehistoria".

Norrmannen som skall avrättas, ligger med huvudet i fördjupningen på giljotinen, bödeln släpper på spärren och ! Fasa! Bilan stannar halvvägs. Det

grejas med linor och bila - under tiden ligger norrmannen och kisar uppåt - plötsligt hojtar han " Å ja da! Jeg tror jeg har funnit ut vad feilet är"..

Vi var en sväng på klubben i eftermiddags. Under valpkursen i går var vi inne i agilityhagen med unghundarna och alla provade på diverse hinder, under lugn och ro och med stöttning från båda hållen - ingen fick gå upp på A-hindret och gungan måste hållas i väldigt ordentligt.

Jag gick med Hippie på gungan, fällde ner den så försiktigt och Hippie gick ner lugnt och fint - DÅ klantar matte sig och fastnar med foten under brädan så att den far upp och smäller tillbaka precis bredvid Hippie - högt!

Smart! klyftigt! Finemang!

Hippie tyckte inte att det där var roligt alls. Jag tog genast upp henne på gungan igen, den här gången med stenkoll på det hela. Hippie vred sig som en mask i halsbandet först och jag kände mig elak, men var lugn och ihärdig och hon fixade det, men gillade det inte.

I dag gick vi dit igen, Hippie började åbäka sig i halsbandet, men jag stod bara kvar och lockade henne fram till gungan - och se! Duktiga,duktiga Hippe! Två gånger gick hon "på plankan" och sista gången behövde jag inte nudda henne. Första gången höll jag min kropp emot hennes så att hon kände stöd hela vägen. Och brädan var absolut stilla båda gångerna hon klev av - Skönt!

Antagligen blir det inte så mycket agility tränat, matte är för gammal :0) men jag kände att jag kunde inte lämna det här med att hon var rädd. Nu skall vi ta en tur varje gång vi är på klubben - hon får springa i tunnlar, hoppa över låga hinder och genom däcket också - allt för att hon skall känna att hon kan och få göra sånt´som är kul.

I går hamnade en bomb i mitt pannrum!

En blank, trind, röd bomb! Den presenterade sig som expansionskärl, men jag vet inte jag........

Danne ,rörmontör ,kom kånkande på den, fixade med gamla rör och satte in nya blänkande kopparrör lite här och där och så apterade han bomben!

Fick en liten intressant föreläsning av Danne om hur kärlet fungerade (det gamla som sitter någonstans på vinden och fortfarande inte har lyckats lokaliseras, är nu tömt och ofarligt ur läckagesynpunkt) och så drog han.

Gick och kikade på den röda plåtbollen då och då under dagen - och jag visste det! Mätaren steg oroväckande hastigt mot rött fält, trindisen verkade ha svårt med andningen och vääääste åt mig - allt klart för detonation alltså :0)

Ringde Danne som kom förbi och fixade lite mer med den röde, hällde ut vatten, spolade, fyllde i mer vatten, lyssnade - allt tyst och lugnt och inget dropp ur röret. Förmodligen hade någon rostflaga ur de gamla rören fastnat i ventilen och gjort att den inte stängde ordentligt, nästan slut på vattnet med ty åtföljande vääääs.

Nu sköter sig bomben, mätaren står där den skall och andingen verkar normal - ok då, det är väl ingen bomb , men den är väldigt lik en , eller åtminstone en mina .....

I dag var jag ute med sökgänget i 4 timmar - 6 hundar tränades, diverse rastningar emellanåt och så fika efteråt - sådant tar tid - men det är bara rolig tid.

Hem och fixade makaronipudding till barnbarnens middag. Hämtade Eli på dagis,efter att ha lekt en stund satte  han sig förnöjt i soffan och tittade på "svamp-Bob" ihop med hundarna. Ganska mysigt för en 2,5-åring att ha tre håriga kompisar som inte vill hellre än vara så nära som möjligt :0)

Bitte har somnat med hängande huvud, men Stina håller sig fortfarande vaken och båda har lyckats klämma ner sig över Elis små knän, men det verkar inte bekymra honom särskilt mycket.

Hippie tittar med dyrkan på Eli, som förstrött pillar henne i pälsen medan han tittar på TV.

Lisa kom från sin teatergrupp, hon och Eli åt makaronipudding - populärt käk! Ut med Lisa och Eli i bilen,skjutsade Lisa till judon.

Hemma med Eli igen, då kom Janne och Sam. De hade varit på sjukhus och tagit bort ett födelsemärke (ofarligt, men ändå lite irriterande) på Sams bröst. De hade ätit i stan' ,men när Sam såg att det fanns makaronipudding  undrade han om han kanske kunde få......

En försvarlig portion försvann  blixtsnabbt :0) Sam är vädligt lång och smal som en stör - behöver all mat han kan stoppa i sig.
Lite prat och umgänge och så var det dags för Janne, Sam och Eli att hämta Lisa på judon och åka hem - hej, hej!

Roligare än så här blev det inte i dag.

Efter att ha pratat med närvarande vid SKV:s medlems- och uppfödarmöte i Jönköping i går, kunde man konstatera att inga knogjärn behövdes - skönt!

Den information som jag själv fick av  3 ögonpecialister på Albano-kliniken, då jag lyste Stina och Bitte, gavs nu till mötesdeltagarna.

Ingen panik! Det har väl aldrig varit tal om det....

Mer material att forska på, för Andras K. Vaksamhet, koll! I övrigt kan vi nog ta det ganska lugnt - följa Lennart Garmers råd (L.G sitter i SKK:s ögonpanel), hålla hundar med anmärkningar utanför aveln  tills vidare!

Och vänta på en rapport från Andras K. När mer information kommer hoppas jag att nytt uppfödarmöte anordnas och att jag  - och många fler än i går  - kan vara med.

Mandrom undrar stillsamt om det inte vore en god gärning att uppfödare plussar på forskningsmaterialet genom att ögonlysa sina tilltänkta avelsdjur?

Inte av "hysteri eller sjukdomssökande" (löjliga floskler !) utan för att hjälpa till att ge så mycket material som möjligt att utvärdera.

Bästa belackare - ju fler "u a"-hundar som ögonlyses, desto bredare kan era leenden bli - och främst! Och viktigast! Vi alla kan kanske dra en lättnadens suck - ingen fara för rasen! Går lysningsresultat i annan riktning - vilken j-a tur att vi tog tag i detta NU!

Västgötaspetsrasen (som registrerad ras hos SKK) är ju förhållandevis ung. Det är kanske så att - med den rätt snabba utveckling rasen har fått , både i Sverige och i utlandet, under senare år - vi står inför det vägskäl som många andra raser gjort för x antal år sedan - golden retriever, schäfer, rottweiler - you name it! Här har snabbt växande , och kanske inte alltid så välplanerad avel, lett till HD-belastning, ögonsjukdomar, armbågsfel, allergier etc.

Vad kan då vara bättre än att hörsamma varningssignaler och följa upp dessa I TID, i stället för att hamna i "sjukdomsträsket" och se rasen vara i behov av ett hälsoprogram?

Nog om detta.

Mycket goda svenska signalkräftor med alla tillbehör, avåts i helgen under sedvanligt glam och stoj.

I dag har jag varit på Solna-Sundbybergs BK och tittat på korning. Första gången jag såg den nya korningen - intressant!

Och nu vill jag ge en stor och varm grattiskram till Mia och Tilda (Hippies moster) - Tilda kan nu ståta med titeln korad!!! Bra jobbat matte och Tilda.

Det är inte mycket som rubbar moster Tilda:0)

Här kommer lite bilder - det var inte världens bästa ljus i skogen,klockan var runt 17-blecket och himlen var genomgrå och mulen ,så det blev inte så många bilder - d v s jag tog många, men ett antal blev i princip svarta, trots blixt.

Testledaren hanterar Tilda, som tycker att det är helt ok.

Tilda hänger i bitstocken.

Här kommer en figurant gående i rask marsch, från långt avstånd - ny medlem i den flock som bildats av matte, domare, testledare och publik. Helt ok, tycker Tilda.

Här berömmer matte Tilda, som kommer fram och sniffar på "Dumpe".

Världens bästa beskrivare och mentaldomare! Inga-Lill och Hasse, går igenom aktuellt protokoll i tältet !

Blivande mentaldomare Patrik , med händerna i jeansfickorna - även han en kolossalt hyvens kille - och så den duktige testledaren Lorenz!

Hela arrangemanget blev väldigt sinkat under dagen - löpartävling i skogen....vänta, vänta......

En hund blev påflugen av andra hundar (som inte tillhörde korningsdeltagarna) precis innan den skulle in i banan - maximal otur och dålig hundhållning! Palaver och ifyllning av  diverse papper. Den påflugna hunden kunde naturligtvis  inte genomföra korningen - kul! Då matte, uppfödare etc kommit åkande från olika håll i landet för detta.

Färdigbloggat för i afton - g´natt!

1. klippt gräsmattorna (2 st).

2. Kort promenad med hundarna.

3. Dammsugit nedervåningen.

4. Kaffepaus.

5. Handlat lite, längre skogspromenad med vännerna (ingen svamp av någon sort....).

6. Plocka upp "handlet", byta på tvättmaskinen, hänga färdig tvätt.

7. Oj då, glömt att äta lunch - mikrar havregrynsgröt - gott med hemlagat äppelmos och mjölk, plussar på med banan efteråt.

8. Diverse jobb vid datorn.

9. Efter utfodring av doggarna, ny promenad, runt Brunna gärde.

10. Börjar titta på "snuten i Hollywood III" - men den var lite föör enkel....

Ok! ger den en chans till i morgon.....

Kväll med Elisabeth, Olle och mycket goda vänner. Bettan och Olle har nu tagit en taxi hem till sina vovvar. Mandrom kollar nu mail etc, mina fyrbenta

vänner har just varit ute, regnet har upphört - lyssnar til mina båda klockor! En slår här i övervåningen ( halv- och helslag), en plingar varje kvartsslag och sedan timslagen, i nedervåningen.

Urmakare Rolf var här i morse och installerade verket i golvuret på nytt - nu verkar det äntligen funka!

Känner mig som en surikat när det nalkas ett kvarts- eller timslag :0)

Står på bakbenen, lyssnar spänt, registrerar minsta förändring av ljuden runtromkring.

Njuter av de spröda "kvarts- plingen" i 5-omtagningar - jag kommer just nu inte på det adekvata ordet....

Timslagen är det lite mer malm i, men de stör absolut inte så mycket att jag behövetr slå till den lilla spak som finns, för att stänga av båda ringverken nattetid.

....tassande med en fin present i näverkonten.

Jag blev väldigt glad, rörd och lite generad - vi lever ju i Jantelagens skugga :0)

 Skogstrollet fick den här awarden, men skriver på sin blogg att hon vill dela med sig till mig och "bippeliboppen". Trollet tycker, via mail,  att jag skall lägga ut den på min egen blogg - då gör jag det  - tack, goa Skogstrollet!

Och gratulerar till awarden - det var faktiskt DU som fick den först!

Motiveringen på engelska: "The 'Power of Schmooze Award' is The Award for bloggers who ?effortlessly weave their way in and out of the blogosphere, leaving friendly trails and smiles, happily making new friends along the way. They don?t limit their visits to only the rich and successful, but spend some time to say hello to new blogs as well. They are the ones who engage others in meaningful conversations, refusing to let it end at a mere hello - all the while fostering a sense of closeness and friendship".

 Fritt översatt: "Schmooze Award är priset till bloggare som obesvärat väver sin väg in och ut i blogosfären, efterlämnande vänliga spår og leenden, och med glädje skapar de nya vänner på vägen. De inskränker inte sina besök till att bara gälla de rika och framgångsrika utan lägger också sin tid på att hälsa nya bloggare välkomna. Det är dom som drar varandra in i meningsfulla samtal och de vägrar att låta nöja sig med en simpel hälsning (goddag) - i hela processen lyckas dom att skapa en känsla av närhet och vänskap".