Nä nä, inte det Kumla :0) Här talar vi Kumla by på Svartsjölandet, där det finns en massa får, som tåligt låter sig vallas.

I dag var vi ett helt gäng som åkte dit -förutom Hippie skulle även Azlan och Gamma få träffa fåren, för första gången. Azlan och Gamma är kullsyskon, från Bettan och Olles förra kull, Gamma bor kvar hemma och Azlan bor hos Sören och Annika.

Strålande väder,trevliga glada människor och hundar, själv var  jag"under the influence of drugs", preparerad till ögonbrynen med Rinexin, näsdroppar och Alvedon - funkade bra.

Hippie och jag fick börja. Hippie jobbade på och jag med, försökte verkligen hålla mig på rätt sida om fåren, men det är inte lätt skall jag säga. Det funkade åtminstone fläckvis - kul att se att Hippie fattar vad man menar, när man viftar med spöt´"nu skall du inte längre ut åt det hållet, vänd upp"!

Hundarna orkar inte så långa stunder i taget, inte ens de vältränade border colliesarna - ungdomar som Hippie vissnar förståss fortare. Rätt som det är ser man att nu har det brunnit i proppskåpet - ingen kontakt - då är det bara att berömma hunden och låta den vila.

Azlan var näste "man" på plan - han tände till direkt och gjorde mycket bra ifrån sig - så även Gamma. Väldigt roligt att se att alla tre colliesarna har så mycket kvar i generna - de har också gemensamma linjer i botten.

 Azlan

Snacka om att fåren är flyktdjur :0)

Visst går dessa unga, oerfarna hundar för nära fåren och trycker dem för hårt,  visst blir det en del jakt, men ingen av dem  visade tillstymmelse till att vilja bita - bra!

Bettan jobbar hårt på att hålla kvar fåren hos sig

Bra Gamma - bara lite för nära

Även fröken Bitte fick gå in i hagen med koppel och träffa får. Jag kan säga att fåren tände henne betydligt mer än vad stutarna gjorde, dom var bara kul att springa med och putta på lite grand, fåren visade Bitte tydligt att dom skulle man flytta på och bestämma över.

Släpp mig!

Gå på fåringar, gå på!

Men nu får du väl släppa mig, dom är för långt bort!

I dag var även en blandrashund med, en blandning av border och "nånting" - även den tände till och visade stort intresse, inte först, men det kom.

Bredvid hagen finns bänkar och bord, där satt vi och njöt i solen, fikade och pratade. Fåren fick vila mellan hundarna, när alla kört släpptes fåren ut i stora hagen och kunde dra till sina polare och till  hö och vatten.

Även om det blev en hel del spring för fåringarna, så tog dom det rätt lugnt, hundvana som de är och här såg vi att fåren kände att det var hundar som "ville", men inga med "mord i sinnet".

Vi tittade också beundrande på när Petra och hennes man Henrik vallade med sina BC - man kan nog säga att vi andra har en bit kvar :0) - men förutsättningarna finns!

Hark, hark, snyt - dags att öppna nästa näsdukspacke - fast jag mår inte särskilt dåligt, bara irriterande rinnsnuva och begynande förlust av smaken - DET är nästan det jag ogillar mest med förkylningar :0) Råkar ofta ut för det - att allt smakar gips några dar´- bläääähh.....