I går var vännerna och jag på promenad lite längre ut på ön, vid Menhammar (säger väl inget för icke-Ekeröboende, men där finns underbar skog att gå i, hur mycket som helst).

Vanligen, så här års, kan man plocka svamp av alla de sorter – i går – inte en sopp! Måste komma mer regn, kanske vi åtminstone kan få lite trattisar i medio av oktober.

Å hemvägen stannade jag vid ICA i Nyckelby, ”sista utposten före öknen” :0). Handlade lite och - wow! Hittade frusna grishjärtan, inga märgben, som jag egentligen tittade efter, men hjärtan var toppen.

Tinade upp paketet  i kylskåpet över natten och nu på eftermiddagen kokade jag dem ordentligt. Hundarna strök runt i köket , sniffade och snusade, ”här vankas det fina grejor” :0)

Pysslade med lite annat medan hjärtana kokade, hörde  ett par spyflugor dunsa mot köksfönstret.

Både Stina och Bitte flyttade från köket ut i hallen, Hippie hajade ingenting utan låg kvar framför spisen. Båda västgötaflickorna har blivit stungna av jordgetingar och har en hälsosam respekt för sådant som surrar väldigt i närheten. Dessutom brukar matte se bestämd ut, beväpna sig med en tidning eller flugsmälla och smyga runt å det märkligaste när det låter så – för att plötsligt smacka till mot ett fönster – och så säger hon - ”ok brudar, dom är borta nu”- då kommer båda västgötarna fram till matte, viftar på stumparna  och allt är frid och fröjd igen.

Nu har hjärtana kallnat,är uppskurna i småsmå bitar och lagda i diverse plastpåsar. En del får vännerna i maten - mums! Resten fryses in, användes sedan som sök- och lydnadsgodis.

Dagens metafor

Hmmm, flugor…..spyflugor…..

Dom flyger och surrar och surrar och flyger. Folk och fä irriteras av dem – om deras envetna surrande och flygande ledde till något kreativt och användbart, så kunde man väl bortse från irritationsmomentet – men det gör ju inte det, det bara stör och är till varken gagn eller glädje, de sprider t o m elak smitta – kor, får och hästar viftar frenetiskt bort dem, fåglar äter upp dem, människor griper efter hoprullade tidningar eller flugsmällor – stackars flugor – dom kanske skulle gå i lite KBT (kognitiv beteendeterapi ) och lära sig förstå och  förändra sitt beteende, på det att människor och djur skulle förlika sig bättre med dem och vice versa?

Voj, voj, ut ur förkylningen och in i ischiasens elaka nyp :0)

De som varit med om att ischiasnerven kommit i kläm vet hur det är, de som inte varit med om hur det är, må ni besparas.

Ähh, det går över - man får bara röra sig med värdighet  ett par dagar och försöka undvika att göra fel rörelser, för då.....

I sängen t ex, måste man planera hur man skall vända sig - hellöjligt ;)

Hundarna tycker att jag är jobbig (även nattetid hihi) - "människan bruka hålla sig lugn och stilla, åtminstone större delen av natten - nu måste vi vakna och flytta på oss en gång i timmen, för att hon skall böka runt, svära och gnissla tänder".

Tänk - jag fick ynka mig i dag med :0)

I går kväll kom Annika, mamma i den trevliga familj som bor snett emot mig, in med en påse varma, nybakta kanelbullar. Hon hade läst på min blogg att jag var förkyld och ville muntra upp - så himla gulligt!

Växthusvägen är en bra väg att bo på. Ända sedan vi flyttade hit 1967 har vi omgivits av trevliga grannar. Under de första 10-15 åren, när så gott som alla på den här delen av vägen hade småbarn - då var det ett kolossalt utflyktande till skogen , åkande till badet, till pulkabackar etc. Vi spolade en del av vändplanen på vintern,så att ungarna hade en liten skridskobana, vi passade varandras barn - och inte minst - vi hade otroligt roliga fester :0)

Barnen växte upp och flyttade, många hus har bytt ägare flera gånger, men det har bara kommit hit "gott folk". Jag kan absolut inte säga att jag i dag känner alla, långt ifrån, men man hejar och vinkar och ges tillfälle så pratar man. Några "urinnevånare" har förblivit nära och goda vänner.

Över till något helt annat.

Såg på SKV:s hemsida att Mikaela Nilsson är kontaktperson för aktiviteter i väst - det blir säkert väldigt bra. Jag har bara träffat  Mikaela någon gång, men fått intrycket av en glad, positiv, framåt tjej,utan onödiga taggar och som vill väl .

Vi - det är "dom där i Stockholm" :0) har pratat om att dra igång aktiviteter i Stockholmsområdet också - fler i Mälardalen kan säkert hänga på. Vi har faktiskt haft träffar här för några år sedan. Träffades på Mälarö BK, gick promenader, fikade, pratade västgötar etc. Som mest kom ett 20-tal v-spetsägare.

Så följde några års vacuum, situationen i SKV gjorde att man inte kände större entusiasm för att göra någonting, för min personliga del betydde också min mans sjukdom en hel del - dessa aktiviteter kändes inte som prio 1.

Nu känns det dock som om vi skulle kunna ta tag och börja på nytt. Till våren kan vi säkert ordna både det ena och det andra, kanske redan i vinter - wait and see!