SMHI ändrade sin prognos för helgen från kanonväder till riktigt miserabelt väder - det fick vi minsann känna av i dag:0)

Upp kl 05 00, släppte ut vovvarna, in i duschen, klädde på mig, kollade vädret - då var det ännu ganska hyfsat med lite gluggar i molnen och inget regn.

Plockade ihop vad som skulle tas med till MH:t och drog iväg till klubben. Rastade hundarna - hoppades på att golfarna inte skulle ha slagit ut i blom på banan - men johodå, kl 06 30 travade flera stycken på med sina små chica bagar efter sig.

Tog ridstigen istället. Bitte är på sluttampen av kennelhosta (ingen av de andra hostar) och därför ville jag inte knata runt i skogen, där vi skulle vara under dagen,med henne. Risken för smittspridning där är förmodligen minimal, hon hostar ett par gånger på morgonen, inget mer - men det kändes onödigt.

Övrig "personal" anlände och vi plockade ut och kånkade upp allt material till banan. Harbanan tar längst tid att iordningställa, trissor skall bankas ner i backen, lådan med elmotorn skall fixeras så att den inte flyttar på sig när linan vevas in, den skall provköras...

Ett fantastiskt lyft dock med eldriven dylik - förr fick någon stackare springa som en galning med en lina efter sig (långt utom synhåll för hunden - lååång lina) för att få "hartrasan" att slinka iväg mellan trissorna - döjobbigt!

Allt kom rätt snabbt i ordning - alla är vana vid banan och den är rätt "lättgången". Kaffe och macka i klubbstugan, beskrivaren fick första protokollet och så kunde vi dra igång.

Här bör inflikas att Peter är en helt suverän beskrivare! Var väldigt uppskattad av alla hundägare, förklarar lugnt, metodiskt och pedagogiskt varför han satt sin kryss där han satt dem i protokollet - ger alla hundar god tid och är flexibel - dock alltid inom ramen för reglerna - toppen!

Första hund var en boxer - vilken galning:0) Galning sagt i positiv bemärkelse! En härlig hund, men herregud vilken energi! Jag tror inte han hade alla fyra tassarna i backen någon gång under hela resan.Jag fick verkligen parera för att inte få tänderna utslagna när jag skulle hantera honom och kampa med honom - men en jättegullig kille!

Det var väldigt omväxlande i dag - stor variation på raser! 1 boxer, 2 australian shepherd, 1 leonberger, 1 perro de aqua espanol, 1 flat, 1 labrador, 1 golden - ingen hund var skottberörd!

Beskrivningen flöt på bra - haha, flöt var rätta ordet :0) Herrejemine vad det regnade stundtals - jag bytte regnjacka en gång och även den andra började få nog, när regnet äntligen avtog - regnet verkade inte påverka hundarna ett vitten i alla fall.

En ljuvlig  goldentik avslutade dagens beskrivning - vilken lite pärla :0)

Hopplockning av materialet vidtog,alla for runt som små arbetsmyror och drog sitt strå till stacken -  smutsiga kamptrasor och ännu smutsigare spökdräkter åkte ner i plastpåsar  och in i min bil, för vidare transport till min tvättmaskin. Startpistolen rengjordes och låstes in i sitt skåp.

Funktionärerna samlades sedan med varsin kopp varm choklad och pustade ut en stund - lite snack om dagen och lite ifyllande av papper, sedan började folk dra sig hemåt.

Azlans husse och matte - heder och tack gott folk! Erbjöd sig att ta hem Hippie under dagen, så Sören hämtade Hippie på förmiddagen, sedan hade hon buskul med farbror Azlan ända tills jag hämtade henne på hemvägen.

Bitte och Stina fick sitta en hel del i bilen, men jag pep dit och tog ut dem så fort det blev några minuters paus och min toppenkompis Birgitta tog ut dem dessemellan, på ordentliga promenader. Ändå hade jag en tagg i hjärtat, gillar inte att ha hundarna i bilen på det viset  - men detta var en engångsföreteelse, det slumpade sig så att Bettan och Olle är bortresta denna helg och Janne, Pernilla och tre barn + katt bor i ett hus, inte stort större än en skokartong :0) Tre hundar där blir lite väl mycket, speciellt en regnig dag...

Äntligen hemma! Jag rör mig som en någorlunda mobil 90-åring:0) men vet att det går över till i morgon.

På hemvägen tänkte jag på vad Peter berättade för oss. Han har 3 border collies. I december var han i Skottland och tränade vallning. Träffade där på en 8-9 månaders border, som framlevde sitt liv i en låda på en gård - ja! I en låda. Lådan var väl sådär 2 x 2 meter, med tak och försedd med ett gallerfönster. Där satt denna valp, släpptes ut en gång/dag och så fick han visst komma ut lite längre en gång/vecka. Då och då togs han till fårhagen, men eftersom han inte visade tillräckligt mycket intresse för fåren så åkte han in i lådan igen - med förhoppningen att han nästa gång skulle ha fattat att han borde visa mer intresse....

Den pojken fick åka med Peter hem till Sverige! Ingen vet ännu om hunden kommer att bli helt ok, men han har gjort stora framsteg. Antingen får han vara kvar hos Peter och "bara vara", eller också får han helt enkelt lämna denna jord, om det visar sig att han ändå har för mycket ångest för att kunna leva ett värdigt liv.

Ja, vi har hund på olika sätt.....

NU! Tänker mandrom fixa lite käk och sedan lägga sig på soffan tillsammans med alla tre vännerna - traktera mig med ett glas rödtjut och slänga i en DVD - undrar om jag hinner se mer än 10 minuter.....