..plockade mandrom hela släkten Kantarell.

Minst lika mycket som i går, men av den lite blekare, knubbiga sorten, som växer i lövskog.Man går där och strosar och så "aha, där", "och där", "och där" - man blir så lycklig när man ser dem :0)

Lite luriga är de också kantarellerna, kommer inte alltid precis på samma ställe år från år. På vissa ställen verkar de som fastrotade, men så plötsligt kommer man till ett plejs där det brukar finnas - tomt! Men går man bara en bit  bort så finns det där i stället.

Bitte blir hövligt men bestämt förvisad till blåbärsätande, numera gör hon bara en liten dykning ner, så hejdar hon sig och tittar på mig, man nästan hör sucken, och så ägnar hon sig åt blåbär och smultron i stället.

Nu blir det rensa i kväll igen. Det brukar bli så efter ett tag, när jag plockat, rensat, förvällt och frusit in,så att det  räcker gott och väl till nästa år, att jag fortsätter att plocka, går inte att låta bli liksom.

Men så lämnar jag skörden till barnen och vänner - orensad....bussigt va..

Fast det brukar dom ta med jämnmod ;)

Åkte till klubben för att träffa träningsgänget efter svampplockningen - men när vi försökt gå ner på planerna tre  gånger och det bara började störtregna varje gång, så gav vi upp - visst, man skall träna när det regnar också, men inte i ösregn :0)

Vi gör ett nytt försök i morgon.Just nu lyser solen hur fint som helst här hemma, jag tar en liten träningsomgång på egen plan om en stund, när det torkat upp.

Lilla Bitte, hur var det där med att löpa? Tänker du hoppa över den här gången? Nu får du väl ändå vara lite samarbetsvillig!

Jag har ju bara sett ut make åt dig utan att fråga dig, skall delta visuellt  i det allra mest privata och sedan sälja dina barn - det är väl inget att bråka om......

Seså! Löp!!

..hittade jag de här finingarna. Kände att det var dags att kolla ett absolut speciellt ställe, ligger faktiskt i en enebacke. Otroligt nog har jag få ha detta  för mig själv i snart 30 år!

Lagom att bänka sig vid köksbordet, slå på lilla köks-TV:n och rensa medan man gluttar på den engelska deckaren.

På förmiddagen gnodde träningsgängt på, vi träffades kl 10 på klubben, jobbade bra på appellplan, fikapaus och så tog vi ett tag igen.

Innan vi började träna så möttes vi allihop i skogen - så synd att man inte hade en videokamera - vilket skådespel det är :0)

Här möttes 3 flattar, en vuxen tik, två snorungar, pojkar på 7 och 4 månader. Mina tre damer, 1, 3 och 7 år, Azlan collie 2 år och så tillstötte Exi 1 år och Fia collieflickor, ähum, minns inte hur gammal Fia är, men en klart mogen dam.Och så det fixas och hälsas och krumbuktas och smilas och hålls lite kort och smöras och ignoreras - och så är det några som leker lite och så håller 7-månaders flatpojken på att krypa ner i halsen på Azlan och så kommer 4-månaders och försöker han också, alltmedan Hippie fjäskar och vill ha Azlan för sig själv.

Vad gör Azlan? Jo han fnyser till åt Hippie, som gruvligt slokörad och sårad  backar, men flatpojkarna inser att nu måste de nog ta och kamma till sig, så Azlan får vara ifred.

Stina (gamla surkärringen) börjar pipa i falsett (som hon gör när hon gillar en hund), lägger öronen bakåt och springer runt som en liten räka, med den större flatpojken, den yngsta  ser hon bara inte.

Bitte fräser när grabbarna upptäcker att hon börjar lukta intressant, men gör ingen större affär av det, skuttar omkring i största allmänhet. Nadja flatflicka, far som vanligt runt och försöker hälsa på allt och alla samtidigt. Exi och Fia kommer farande nerifrån parkeringen när de hör oss och kastar sig in i gänget och minglar.

Om man hade en videofilm av den här stunden så skulle man kunna sitta hur länge som helst och notera kroppsspråk och signaler - mycket hann vi med genom att bara glo, men man skulle vilja kunna studera det närmare.

Men så skönt det är att se ett gäng hundar träffas och uppföra sig så sunt och signalsäkert,  visserligen känner de flesta varandra, men ändå.

Sören var snäll och hjälpte mig att ta kort på Bitte - jag vill naturligtvis ha ett kort till Västgötaspetsen under rubriken "nya champions" :0) Sören knäppte och knäppte, Bitte gjorde sitt bästa för att se helknäpp ut, men till slut blev det ett kort som såg bra ut.

Kollade hemma - attans! Kortet är helt ok till största delen, men Bitte lyckas hålla upp ena framtassen så att hon ser halt ut - suck.

Gjorde ett nytt försök hos Bettan och Olle på eftermiddagen. Av totalt 45 kort (!)under dagen,  var det 1 (ett) som blev riktigt bra - plåta hundar är banne mig ingen lek :0)

Men det här är jag jättenöjd med, även om bakgrunden kunde vara lite mindre påträngande.

 ..från "the wild week".bilderna är tagna, antingen av Bettan eller Sörens fru Annika. Annika var fantastisk, höll hundar, fixade både det ena och det andra, tog bilder, tog bilder, tog bilder....

Har faktiskt inga från pestgötarnas dag på WDS, men det kanske kommer.

Om DU har några bilder från västgötarnas circuit show, eller från rasparader,monter eller finaler på WDS snälla, skicka dem till Knutte & Lillemor Andersson [lotus.andersson@telia.com]. Lillemor gör reportage till Västgötaspetsen. Inte för "tunga" bilder bara.

 Fornborgen-gänget på Almare-Stäket - Hippies moster Tilda är också med, fast hon heter Springmist i "förnamn":0)

Med Hippie i ett fast grepp..

Undertecknad får en liten paus i ringen, medan domaren kollar Tilda.

2:a i parklass, Azlan och Gamma - visst ser jag sval och fräsch ut :0) kokt kräfta var namnet....

3:a i parklass Speedy och Exi, visade av duktiga Marie som ofta hjälper Bettan och Olle att visa hundar - alltid lika proffsigt!

Nu är det fredag och Hippie blir intensivt påtittad av domaren på Mässan.

Här ser man verkligen att lilla Hippan har fällt ordentligt - konstigt nog fick hon inte några påpekanden om det.

Full fart på Mia och Gamma - Bettan med trasigt knä kunde inte visa hund, men kompisen  Mia ställde självklart upp.

Sören och Azlan i vägvinnande trav.

.. röjer runt med sin vagn uppe i firmamentet och dänger på med Mjölner.

Det mullrar och dånar, men inte rakt över oss, en bit bort.

Ingen av hundarna bryr sig ett vitten - bra.

En välbehövlig slurk har jorden också fått, men även om det vräker ner, så bara försvinner vattnet - slurp - efter bara en liten stund märks det inte att det har regnat.

I dag har jag petat runt lite i trädgården, rensat lite här, plockat  bort lite äppelkart där (alldeles för mycket kart på träden, hälften kommer att ruttna om man inte gallrar, de sitter för tätt ihop) - klippt min appellplan utanför tomten.

Åkte sedan till Brommaplan och inhandlade hårda hundkex.

Hann inte köpa härute, p g a alla aktiviteter, innan de stängde för semester.

Ett par kvällar har vännerna fått kex-substitut - tuggben som de smäller i sig på 10 sekunder, nåt´pressat jox som verkar helt ofarligt.

Men ni skall se minerna :0)"åh, tack så mycket, så gott, knaster, tugg, svälj - får vi våra kex nu"?"Hallååå, kex -  du vet K-E-X - remember"??

I kväll blir det kex brudar. Ordningen är återställd :0)

Och i morgon blir det sökträning för Hippie - nu är det slut på slappandet, nu börjar vi aktivera oss igen. Tvåan för Bitte och  lite rallylydnad för Stina.

Oj då! Nu brakade det riktigt bra - kanske bäst att slå av datorn ett tag....

Sitter i godan ro  med DN:s söndagskryss - altandöreen öppen, västgötarna vid mina fötter ( i köket) och Hippie naturligtvis strategiskt placerad å gräsmattan.Plötsligt vrålar Hippie - verkligen vrålar! På en hundradels sekund har v-götarna rivstartat och slänger sig ut på baksidan - gapande som ulvar, inte för att dom vet varför, men larmet har ju gått!Mandrom tar sig snabbt till altandörren - är det passerande folk och hundar så vill jag ha tyst på gänget så fort som möjligt. Hinner se en stor, välpälsad räv i fyrsprång utefter en stig på fältet - med en fasan i käften!Jaha Mickel, mn får väl önska en god måltid....

Vi sov till 20 i 9 i dag. Var uppe vid 5, ut med vännerna på baksidan, mat, slurpade i mig en kopp the´och så raka vägen i säng igen. Hundarna verkade lika trötta som jag, upp i sängen runt mig och somnade omedelbums.

Ut till Helgö vid 12-snåret och lämnade tillbaka inlånade kaffekoppar.

Första titten på valparna - jänna och fina och väldigt duktiga att ta sig fram, flera stod redan på benen och lyckades ta flera steg innan de dråsade omkull igen.

Födda natten mellan torsdag-fredag (3-4/7). Nadja är en supermorsa, precis lika duktig denna gång som med Hippies kull.

Riesendamen Siri tycker att hon minsann borde få vara med och sköta de här småttingarna - Siri är troget parkerad utanför grinden och så fort någon valp piper så är Siri på alerten, står upp och ser ut som "hallå, hallå, Houston, we got a problem! Är det någon som tar hand om den här valpen, NÅ, skall den ligga där och pipa i flera sekunder ? Jag kan fixa det här om ni bara släpper in mig"!

Nadja lämnar nu valparna ibland och umgås med resten av flocken - inga problem  - det är totalt avspänt mellan henne och de andra hundarna - men hon släpper ännu inte in någon av dem i rummet.

Ja<g har inte varit så förtjust i blue merle-hundar, oavsett ras - men man vänjer sig vid allt :0)

De här fyra merle-valparna har så kraftig färg, de ser inte klorintvättade ut, kommer säkert att bli vackra hundar.

Här ligger mor och barn utanför valplådan en liten stund, medan Bettan "bäddar rent". Alla klättrar intensivt på mamma.

Rent och fint igen - och pupporna irrar runt lite och undrar vart morsan tog vägen..

"Släpp fram mig", "jag var först", "flytta på dig tjockis" "varför skall DU alltid ha DEN spenen", "trampas inte" "aaajj, du sitter faktiskt på mitt fejs", Nej! Jag tänker inte släppa taget"...

Nadja: "såså barn, det räcker till alla"...

Och så blev det alldeles lugnt igen, alla har det bra - den sjunde syns inte, ligger mellan morsans bakben.

Vilken fantastisk konfirmationsdag Sam fick! Hela tjocka släkten var närvarande, plus Jannes kompis sedan många år och Sams gudfader ,Svante (som tar sitt gudfaderi på största allvar) och ett par av Sams polare.

Vackert i kyrkan, avspända och leende konfirmander - som efter gudstjänsten gick ut i det ljuvliga vädret och blev fotograferade i grupp och enskilt.

Hemma hos mig fanns Kristins (Sams mamma) goooda smörgåstårtor och pappa Janne och Pernillas smaskiga marängtårtor med Jannes specialchokladgegga på, samt vispgrädde och jordgubbar - alla åt så magen "stod i åtta hörn och en snibb" (som min lilla mamma brukade säga :0)

Alla satt ute i trädgården - jag hade förberett för att även kunna sitta inne,in case of rain, men alla pep ut med en gång och vi hade en underbar eftermiddag i solen, åt  och pratade och så blev det dags för Sam att öppna presenter.

Här övervakas presentöppningen av gudfar Svante (även kallad Läderbaronen -ser ut som en riktig värsting, men är jordens goaste och roligaste kille) och syster Lisa.

Mina stockrosor är bussiga och blommar så mycket de orkar, dagen till ära

och mina Super Star är inne på andra blomningen

 Jag har bara tre, men oj så vackra de är!

Så har man ett fint och ljust minne till att lägga till samlingarna :0)

Vännerna fick vara i mitt sovrum med grind för dörren ett tag, medan alla tog mat och åt - det hade bara blivit ett smygande runt borden och försök till tiggeri hos nya personer (läs offer) - man kan ju alltid pröva ......

Men när alla fått i sig det mesta så kom de ut och minglade glatt under resten av dagen.

Nu är det röjt och diskat, jag fick god hjälp av båda mina svärdöttrar, den gamla och den något nyare :0)

Alla har åkt och lugnet lägrar sig. Resten av kvällen går i slapphetens tecken :0)

Vilket "storförhör"!

Skillnaden mellan det jag en gång genomled i Västerledskyrkan, med den imposante pastor Brynolf Ström vid altaret, och Sams redovisning i dag, är lika stor som avståndet mellan jorden och månen :0)

Vi satt som darrande kycklingar i kyrkbänken, ve den som  hade dragit på munnen det allra minsta.

Mumlade svaren på våra frågor som ett mantra - vi hade faktiskt fått lite föraning och vem som skulle få vilka frågor.

Antagligen väldigt modernt år 1956.

Jag minns fortfarande hur hjärtat satt mellan öronen någonstans när jag rabblade mina svar, vågade inte lyfta blicken och titta på "Bryffe" - det kallades pastorn  i största hemlighet bland oss konfirmander.

I dag hade hela konfalägret fått i uppgift att göra ett spel, ett spel som visade hur de hade upplevt de 11 dagarna på lägret.

Dom måste ha haft jätteroligt på detta läger - och lärt sig massor - och fått en sagolik sammanhållning.

Vilka  härliga ungdomar!!

De hade satt samman ett spel som handlade om när Jesus var på konfirmationsläger - tänk er när en konfirmand står  där och berättar att "Jesus är på konfaläger, men han är under cover och kallas Kristoffer ":0)

Massor med olika scener, där olika personer spelade Jesus, en ny i varje scen. För att publikum skulle veta vem som var Jesus/Kristoffer, hade J. på sig en vit särk.

Jesus var alltså både kvinna och man.

Och med vilket allvar de spelade upp scenerna - här var inget fniss och trams, nej tydligt och klart pratade alla och de fick med både olika budord, liknelser m m i sina korta scener.

Kyrkoherde Staffan steg upp på scenen efteråt och sa med emfas "ni alla föräldrar och släktingar har all anledning att vara stolta över dessa ungdomar, de är helt fantastiska" - och vi kunde bara hålla med - sjöng bra gjorde allihop också!

Oj, vad jag är stolt över att vara farmor till världens bästa Sam.

Så fort Sam visade sig på scenen hördes en liten röst i vår rad "där är Saaam", det var Eli:0)

Han gjorde några utbrytningsförsök, ville ner till sin dyrkade storebror, men vi lyckades hejda honom och hålla honom tyst.

Nu återstår morgondagens konfirmationsgudstjänst. Jag är inte så kolossalt religiöst orienterad, springer inte ner kyrkporten om vi säger så, men ofta, när jag varit vid Peters grav, går jag in i kyrkan och sitter en stund - det är fridfullt och lugnt och man får liksom lite andra tankar där.

Min svärdotter kommer att prästvigas inom ca 1,5 år - hon kommer att bli en utomordentlig själasörjare och kommer att hjälpa många människor - men inte är det särskilt mycket "halleluja"  och högkyrklighet i den familjen inte - däremot enormt mycket empati och medmänsklighet - tack och lov att sådana finns i dagens hårda samhälle.

Ja ja, mandrom skryter om son med familj - men det är så det är!

Nu skall jag fixa lite sen middag.