Förmiddagen flöt i stilla mak - bokstavligen flööt - bara man rörde en lilltå så blev man alldeles klibbig.

Värme i all ära, men den här temperaturen passar inte mig - det är för mycket, 22-23 är helt ok, men 28-29...nääää..

Tog faktiskt en tur till klubben, trodde i min enfald att vi skulle kunna gå ett litet varv på plan, innan det blev för varmt - hah!! Innan det blev för varmt....

Nej, det fick bli en tur i skogen, där det fanns lite skugga (och lo and behold, t o m lite kantareller, precis lagom till lite gräddstuvning att lägga i  krustader, passar bra i morgon kväll då mandrom har kompisarna på middag).

Efter en halvtimmes lunkande i skogen återvände vi till bilen, tre hundar med tungor som slipsar och en lätt överhettad matte - vatten, vatten!!

På eftermiddagen kom Pernilla och Eli och vi drog till Busviken för bad - vännerna fick faktiskt vara hemma. Skall man bada med hundar så får man koncentrera sig på det, blir bara stökigt att försöka kombinera med något slags umgänge med tvåbeningar.

Busviken är en härlig badplats, eftermiddags- och kvällssol, "naturlig badstrand", ingen anlagd kommunal historia. Hit går familjer och badar, men går man lite längre bort på stranden så kan man bada både hundar och hästar.

Pernilla, jag och Eli njöt i det varma vattnet  - mitt första utomhusbad för året - jag blev som en unge, ville inte gå upp :0)

Kolla, här är jag i badet :0)

Minns ni hur underbart det var att bada, när vi var så här små - bada tills läpparna blev blå :0)

Här har Eli fått span på ett gäng änder som guppade invid stranden.

Så småningom larvade jag upp ur vattnet och Pernilla lyckades också vinscha upp Eli.

Vi åkte och handlade käk, satte oss på baksidan och åt en lätt middag (skinka, potatissallad, grönsaker och gott, grovt bröd - och mycket äppeljuice)

Eli fick en glass, Pernilla och jag tog en fika. Så kom Bettan, som larmats av modern, "hallon, hallå, hallon"!!

Bettan plockade en stor burk hallon och drog så hem till Olle och valparna igen, hon hade varit och badat med alla hundarna (utom mamman förståss) före hallonplockningen.

Nu har jag just gått en sväng med vännerna på fältet - flax hade man - jag fick syn på ungräven före hundarna :0) Snabbt som ögat fram med tre godisbitar och så körde vi trippelfotgående förbi där räven korsat stigen - med lösa hundar förståss. Visst blev det sniffande och lite "påtågående", men inte en rörelse gjordes för att dra iväg. Satte alla tre, delade ut godis, fram med flera bitar, beröm, och så gick vi vidare.

Jaha, så nu har vi inte bara en vuxen räv på fältet, utan också minst en ungräv - det är tammetjyven som att bo mitt i Skansen :0) Fasaner, harar, rävar,grävlingar, rådjur, älgar...

Och nere vid sjön finns det iller, jag har inte sett dem, men andra har.

...orkar inte blogga i dag.........

`puuhhhh´

Sökträning på förmiddagen.

Alla hundar skötte sig utmärkt, vi var så nöjda!

Hittade kantareller, tog hundarna och gick ett varv när vi fikat efter söket och hittade mer - stora, fina!

Av med långbrallor och T-shirt hemma och på med linne och shorts - varmt, varmt. Rensade gulingarna i skuggan under markisen, hämtade sedan en bytta och klev ut till diket som ligger till vänster om min tomt.Hade spanat in halloner där - plockade raskt ca 1,5 liter och det finns massor kvar.

Undvek nogsamt manshöga nässlor och nästan lika höga tistlar och gick tillbaka mycket försiktigt - tänkte inte stå på näsan och tappa min fina skörd - solmogna hallon - ahhh!

Frös in hallonen och de förvällda kantisarna och kände mig oerhört präktig :0)

Tog vännerna och åkte ner till Södran - bada, bada......

I dag borde jag verkligen ha tagit på mig baddräkt själv, hur härligt som helst i vattnet - men det blev bad till shortskanten - next time, next time....

Jag förstår inte, jag som var en sådan formidabel badgalning som barn och långt upp i åren - numera håller jag på och fjantar - näääää, inte så varmt i dag, näääää, jag badar nästa gång........

Eftersom jag oftast är på ställen där det inte finns så många medbadande, så behöver jag inte känna att deras utsikt blir förstörd av åsynen av mandrom i baddräkt :0) - skärpning, damen!

Bitte var som vanligt först i och längst ut, Hippie hänger på bra och simmar några tag, hon måste ju bra mycket längre ut än Bitte för att inte bottna. Går jag med ut och peppar henne att simma så tar hon några tag, men vänder rätt fort - det kommer nog..

Tant badkruka Stina har tagit sig nu i medelåldern, kan också hon ta några simtag för att nå bollen, men håller sig mycket närmare stranden än de andra.

Visst ser det skönt ut! Alldeles ljummet i vattnet.

"Follow me girls"

"kolla mitt bogsvall"...

" Så, nu känner jag botten igen"...

Se! Stina är faktiskt våt på ryggen också :0)

Har ni sett att västgötar ser ut som uttrar i pälsen, när de badar.

En alldeles vanlig måndag.Vanliga morgonrutiner.En timme i skogen.Dammsugning av övervåning.Dammsugning av bil.Till klubben.Backade i Bittes träning av "rutan" - gick mycket bra, både Bitte och matte nöjda :0)Började lära in ställande under gång med Hippie - på det att vi må kunna tävla ettan, inte bara appellklass.Fika med klubbkompisarna.Åskan mullrade på avstånd och det duggade - var kvavt, vindstilla.Nu är det "kväller" och fortfarande ingen urladdning - verkar som om det klarnar upp i stället. Hade varit bra med en rotblöta.Titta på den här filmen - rätt rar, om den är sann.... http://www.existenz.se/out.php?id=8197

Välbesökt träningstävling i dag. Vi hjälptes åt med kommendering och skrivande av protokoll.

Olle ställde upp som domare och dömde hela bunten - ca 15 ekipage i olika klasser.

Jag var jättenöjd med Hippie i dag - alla hundar las samtidigt på platsliggning, trots att det var fler än rekommenderade 10.

Jag valde att lägga Hippie,även om jag skulle gå med två hundar i olka klasser, eftersom hon behöver den träningen mest.

Nosade lite och vägde över från ena skinkan till den andra en gång, men låg kvar fint hela tiden- kanonbra, duktig flicka!

Vi skall jobba mer på "inte nosa"-biten.

Bra kontakt under programmet, ingen nolla, lägsta poäng 6, på hoppet, och det var medvetet - Hippie har inte hajat det här med att sitta på andra sidan hindret, så där var jag väldigt tydlig och gav starkt dubbelkommando.

Däremot förvånade hon mig genom att sköta sig riktigt bra på framförgåendet, ett moment som verkligen inte är befäst ordentligt.

Bitte- suck...Sköter sig jättebra på många moment, men så flippar hon ur och larvar sig - ja! Hon larvar sig.

Apportering - springer ut till apporten, men så har man tyvärr (klar miss) lagt kvar en tung apport ca 1,5 meter ifrån den träapport som Bitte skall hämta. "Åhå, vad är det däär då, skall jag hämta den, eller den, oj, vart tog den första vägen, äsch, jag springer tillbaka till matte och frågar"..

Skickade naturligtvis om Bitte , som snällt sprang ut, hämtade rätt apport och levererade, men med 0 i betyg.

Rutan tramsade hon också med - skickade om henne och då var det inga problem, in i rutan och stod absolut still, inte precis i mitten, men väl inne i rutan.

Bitte, Bitte, vi måste jobba mycket mer på detta med koncentration - i de moment som vi verkligen lagt ner jobb på detta, där sköter du dig kanonbra -och  som vanligt, "mea culpa, mea culpa".

Bitte är absolut den mest .. både svår- och lättränade hund jag har haft - går det ihop tycker ni?

Hon snappar blixtsnabbt,  men har väldigt mycket eget tänkande i huvudet, är verkligen en liten urhund, skulle aldrig svälta ihjäl om hon hamnade ensam i skogen, har alltid en "plan B" i beredskap.

Är oerhört kelig, social gosig, snäll mot både folk och hundar - men är, som sagt, en liten urhund, måste kolla, måste  vakta, måste vara beredd, måste se till att ta för sig av allt ätbart som kommer i hennes väg, måste rapportera till matte allt hon sett och hört, måste hinna sköta om Hippie och mamma Stina, d v s putsa, feja och gulla med dem.

När vi tränar - Bitte går hur fint som helst, gör exakt vad som förväntas av henne, glad, svikt i steget - och så - en Frolicsmula på plan - den måste jag ha och så snappar hon snabbt upp den, men brister förstås då i kontakten..

Inte ens mina ständigt hungriga goldentikar skulle ha gjort så...Inte västgötarna Stina eller  Clara - men Bitte...

Dock, återigen, det krävs bara träning, med den motivation, intelligens och det "go" hon har, så kan hon bli kanonbra - bara matte ägnar henne ännu mer tid.

Skulle vara intressant att ha med Bitte i en överlevnadskurs, misstänker att deltagarna skulle kunna lära sig ett och annat av henne....

"Som tidigare meddelats" - som det brukar stå i avisorna - så fyllde Janne 38 i går. I dag var det fördelsedagsfika på Ettans väg i Kungsberga.

Fina vädret,förutom födelsedagsbarnet, Pernilla och Eli så deltog  Bettan, undertecknad och Pernillas  pappa Per-Erik, Olle var hemma och passade valpar. Sam och Lisa är på västkusten med mamma.

Gräddtårta med jordgubbar är ett absolut måste på Jannes födelsedag - har så varit i alla år - den här delikata skapelsen har föllsebarnet själv tillverkat - good!

Efter intagen tårta och fika ville Eli "blåsa blubbor" - han vaknade ur middagsslummern strax före kaffekalaset - eller, hade han verkligen vaknat??? Skönt att luta sig mot pappa och långsamt återvända till verkligheten.

"Blubbor" är såpbubblor , något som Eli tycker är hur kul som helst. Det står en bytta med diskmedel och vatten på tomten, plus diverse plastmojänger (ser ut som mattpiskare ungefär) som man kan göra värstingbubblor med.

Eli "blubbade" ett tag, lämnade sedan denna lek och gick på nya äventyr - klappa familjens katt Simon t ex .

Men vi vuxna tyckte att det här med såpbubblor var störtkul, så vi fortsatte ett bra tag

Bror Janne och syster Bettan

 Här fick Janne ihop en häftig bubbelserie, Per-Erik beundrar och Pernilla laddar för eget "blubbande"

..och det blev ju klart godkänt :0)

Tänk så roligt man kan ha med lite diskmedel och vatten..

Efter fortsatt trevlig samvaro i det fina vädret åkte jag hem till vännerna som upprört undrade om jag hade en aning om vad klockan var??

Jestanes, de hade fått vänta en hel timme på middagen - att jag gett dem en liten "stödmatning" innan jag åkte, hade de totalt förträngt.

I förmiddags skrotade vi runt i skogen i över en timme - i dag fick Bettan med sig grovrensade kantareller hem :0)

Nu på kvällen har jag bara aktiverat gänget med balla bollekar utanför tomten - ingen annan träning, kände bara inte för det och då skall man inte framhärda, det blir aldrig bra.

I morgon är det månadstävling på klubben - träningstävling, något som är kanonbra! Man blir kommenderad och allt är precis som på "riktig" tävling - fast inte.....

Väldigt bra sätt att stämma av var man står i träningen. Jättebra också för hundarna att träna tävlingsmässigt, men ändå på trygg hemmaplan.

...som i märgben - nykokta!

Två skogspromenader, en kortis till i skogen ovanför klubben, trevlig träning, fika och snack för matte - och hemma igen - nykokta delikata märgben - en rätt bra dag tycker vännerna :0)

Alla tre använder tassarna flitigt när de hanterar benen.

Det är ju lite kladdigt att koka märgben, kastrullen blir rätt äcklig och en massa fett blir det  - jag kokar 6 ben åt gången, har ingen större kastrull och dom tar ju rätt stor plats - så får vännerna varsitt och så fryser jag in de återstående tre till nästa utdelning.

När jag kluckat ur märgen  i en bytta och kylt ner benen lite, är det dags att ge dem till vovvarna, på baksidan. Alla tre har cirklat runt i köket ända sedan jag satte grytan på spisen. Så fort jag tar ut benen ur frysen så vet de vad som är på g.

Bär ut benen i lite hushållspapper - har tre dansande dervischer runt benen - lämnar ett till var och en - de formligen sliter åt sig godsakerna och slänger sig på gräsmattan, d v s så gör Bitte och Hippie - Stina är en prudentlig dam, tar glatt sitt ben men  lägger det sedan på gräset, nosar på det, kollar, slickar lite, tittar på de andra, slickar igen och så  - full fart på käkarna :0)

Jag brukar då och då gå runt efter en stund, ta benet från var och en, håller det en kort stund och ger sedan tillbaka det - bara en liten markering i ledarskap - ben har mycket hög prioritet -  aldrig någonsin har någon av mina hundar protesterat mot sådant, kanske en gång när de var pyttesmå valpar, men aldrig mer. Jag låter också, under uppsikt,  mina barnbarn ta ben och leksaker från hundarna, inte slita, ta! Och alltid ge tillbaka, "varsågod".

I dag fyller Janne 38 år. Himmel och plättar! Mandrom har en dotter som fyllt 41 och en son som i dag är 38 - då måste jag vara......ähhhh....gammal?!

Den nakna och brutala sanningen är att mandrom har futtiga 4 bast kvar till 70! Vojne, vojne...

Men frånsett lite gnöl från diverse leder, så kan jag inte säga att jag känner mig äldre (mer erfaren -  jawohl! Och väl är det!) än när jag t ex läste MAD och dog av garv åt Alfred E Neuman, eller deltog i champagneskjutningar, eller dansade limbo till kl 5 å morgonen, eller....

Men, men, men...

Det är bara att kasta en flukt i hallspegeln så inser man snabbt att det har flutit en del vatten under broarna sedan dess :0)

För att citera Snobben : "Middediddediddagsdags";)

D v s vinbergssnäcka - aldrig tidigare har jag sett dem i sådana mängder!

Hur jag än bär mig åt när jag går på stigarna ute på fältet så blir det:

Kras! Ursäkta..      Knaster! Förlåt...       Krack! Sorry...

Och mördarsniglarna - det bara kryllar av dem, men dem har jag inget förbarmande med, äckliga typer!

De här tre bilderna är tagna på totalt ca 3 meter!!

Haja hur svårt det är att undvika att trampa på dem, särskilt när det börjar bli skumt. Märkligt nog har jag inte mer någon enstaka vinbergssnäcka på tomten, gäller även murder snails - tacksam för det naturligtvis, men undrar varför?