Välbesökt träningstävling i dag. Vi hjälptes åt med kommendering och skrivande av protokoll.

Olle ställde upp som domare och dömde hela bunten - ca 15 ekipage i olika klasser.

Jag var jättenöjd med Hippie i dag - alla hundar las samtidigt på platsliggning, trots att det var fler än rekommenderade 10.

Jag valde att lägga Hippie,även om jag skulle gå med två hundar i olka klasser, eftersom hon behöver den träningen mest.

Nosade lite och vägde över från ena skinkan till den andra en gång, men låg kvar fint hela tiden- kanonbra, duktig flicka!

Vi skall jobba mer på "inte nosa"-biten.

Bra kontakt under programmet, ingen nolla, lägsta poäng 6, på hoppet, och det var medvetet - Hippie har inte hajat det här med att sitta på andra sidan hindret, så där var jag väldigt tydlig och gav starkt dubbelkommando.

Däremot förvånade hon mig genom att sköta sig riktigt bra på framförgåendet, ett moment som verkligen inte är befäst ordentligt.

Bitte- suck...Sköter sig jättebra på många moment, men så flippar hon ur och larvar sig - ja! Hon larvar sig.

Apportering - springer ut till apporten, men så har man tyvärr (klar miss) lagt kvar en tung apport ca 1,5 meter ifrån den träapport som Bitte skall hämta. "Åhå, vad är det däär då, skall jag hämta den, eller den, oj, vart tog den första vägen, äsch, jag springer tillbaka till matte och frågar"..

Skickade naturligtvis om Bitte , som snällt sprang ut, hämtade rätt apport och levererade, men med 0 i betyg.

Rutan tramsade hon också med - skickade om henne och då var det inga problem, in i rutan och stod absolut still, inte precis i mitten, men väl inne i rutan.

Bitte, Bitte, vi måste jobba mycket mer på detta med koncentration - i de moment som vi verkligen lagt ner jobb på detta, där sköter du dig kanonbra -och  som vanligt, "mea culpa, mea culpa".

Bitte är absolut den mest .. både svår- och lättränade hund jag har haft - går det ihop tycker ni?

Hon snappar blixtsnabbt,  men har väldigt mycket eget tänkande i huvudet, är verkligen en liten urhund, skulle aldrig svälta ihjäl om hon hamnade ensam i skogen, har alltid en "plan B" i beredskap.

Är oerhört kelig, social gosig, snäll mot både folk och hundar - men är, som sagt, en liten urhund, måste kolla, måste  vakta, måste vara beredd, måste se till att ta för sig av allt ätbart som kommer i hennes väg, måste rapportera till matte allt hon sett och hört, måste hinna sköta om Hippie och mamma Stina, d v s putsa, feja och gulla med dem.

När vi tränar - Bitte går hur fint som helst, gör exakt vad som förväntas av henne, glad, svikt i steget - och så - en Frolicsmula på plan - den måste jag ha och så snappar hon snabbt upp den, men brister förstås då i kontakten..

Inte ens mina ständigt hungriga goldentikar skulle ha gjort så...Inte västgötarna Stina eller  Clara - men Bitte...

Dock, återigen, det krävs bara träning, med den motivation, intelligens och det "go" hon har, så kan hon bli kanonbra - bara matte ägnar henne ännu mer tid.

Skulle vara intressant att ha med Bitte i en överlevnadskurs, misstänker att deltagarna skulle kunna lära sig ett och annat av henne....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...