Vilket "storförhör"!

Skillnaden mellan det jag en gång genomled i Västerledskyrkan, med den imposante pastor Brynolf Ström vid altaret, och Sams redovisning i dag, är lika stor som avståndet mellan jorden och månen :0)

Vi satt som darrande kycklingar i kyrkbänken, ve den som  hade dragit på munnen det allra minsta.

Mumlade svaren på våra frågor som ett mantra - vi hade faktiskt fått lite föraning och vem som skulle få vilka frågor.

Antagligen väldigt modernt år 1956.

Jag minns fortfarande hur hjärtat satt mellan öronen någonstans när jag rabblade mina svar, vågade inte lyfta blicken och titta på "Bryffe" - det kallades pastorn  i största hemlighet bland oss konfirmander.

I dag hade hela konfalägret fått i uppgift att göra ett spel, ett spel som visade hur de hade upplevt de 11 dagarna på lägret.

Dom måste ha haft jätteroligt på detta läger - och lärt sig massor - och fått en sagolik sammanhållning.

Vilka  härliga ungdomar!!

De hade satt samman ett spel som handlade om när Jesus var på konfirmationsläger - tänk er när en konfirmand står  där och berättar att "Jesus är på konfaläger, men han är under cover och kallas Kristoffer ":0)

Massor med olika scener, där olika personer spelade Jesus, en ny i varje scen. För att publikum skulle veta vem som var Jesus/Kristoffer, hade J. på sig en vit särk.

Jesus var alltså både kvinna och man.

Och med vilket allvar de spelade upp scenerna - här var inget fniss och trams, nej tydligt och klart pratade alla och de fick med både olika budord, liknelser m m i sina korta scener.

Kyrkoherde Staffan steg upp på scenen efteråt och sa med emfas "ni alla föräldrar och släktingar har all anledning att vara stolta över dessa ungdomar, de är helt fantastiska" - och vi kunde bara hålla med - sjöng bra gjorde allihop också!

Oj, vad jag är stolt över att vara farmor till världens bästa Sam.

Så fort Sam visade sig på scenen hördes en liten röst i vår rad "där är Saaam", det var Eli:0)

Han gjorde några utbrytningsförsök, ville ner till sin dyrkade storebror, men vi lyckades hejda honom och hålla honom tyst.

Nu återstår morgondagens konfirmationsgudstjänst. Jag är inte så kolossalt religiöst orienterad, springer inte ner kyrkporten om vi säger så, men ofta, när jag varit vid Peters grav, går jag in i kyrkan och sitter en stund - det är fridfullt och lugnt och man får liksom lite andra tankar där.

Min svärdotter kommer att prästvigas inom ca 1,5 år - hon kommer att bli en utomordentlig själasörjare och kommer att hjälpa många människor - men inte är det särskilt mycket "halleluja"  och högkyrklighet i den familjen inte - däremot enormt mycket empati och medmänsklighet - tack och lov att sådana finns i dagens hårda samhälle.

Ja ja, mandrom skryter om son med familj - men det är så det är!

Nu skall jag fixa lite sen middag.

Så! Nu är kåken presentabel igen - inte för att mina gäster ställde till särskilt mycket, men visst behövdes det dammsugas etc.

Hundhår finns det ju också alltid :0)

Har bytt rullist runt  rabatten med rosor och stockrosor - det ser prydligt ut med de här trälisterna tycker jag, den gamla var alldeles murken.Lärde mig förra veckan att stockrosor heter hollyhocks - gulligt namn..

Orkade inte banka ner listen så långt jag ville, men nu öser regnet ner, i morgon bitti kan jag gå på den med baksidan av yxan igen.

Kl 19 i afton är det dags att bänka sig i Erskinesalen i Ekerö kulturhus (i vårt lilla centrum) och övervara Sams storförhör inför konfirmationen i morgon, i Ekerö kyrka.

24 pers. kommer hit i morgon, måste komma ihåg att bryta mig in i Ulla och Lasses förråd och hämta lite klappstolar.

Hoppas, hoppas att det blir uppehåll i morgon eftermiddag - vi kan knöka in oss allihop i huset, men det är mycket trevligare om man kan sitta både ute och inne.

Jö jö så länge