Vilket "storförhör"!

Skillnaden mellan det jag en gång genomled i Västerledskyrkan, med den imposante pastor Brynolf Ström vid altaret, och Sams redovisning i dag, är lika stor som avståndet mellan jorden och månen :0)

Vi satt som darrande kycklingar i kyrkbänken, ve den som  hade dragit på munnen det allra minsta.

Mumlade svaren på våra frågor som ett mantra - vi hade faktiskt fått lite föraning och vem som skulle få vilka frågor.

Antagligen väldigt modernt år 1956.

Jag minns fortfarande hur hjärtat satt mellan öronen någonstans när jag rabblade mina svar, vågade inte lyfta blicken och titta på "Bryffe" - det kallades pastorn  i största hemlighet bland oss konfirmander.

I dag hade hela konfalägret fått i uppgift att göra ett spel, ett spel som visade hur de hade upplevt de 11 dagarna på lägret.

Dom måste ha haft jätteroligt på detta läger - och lärt sig massor - och fått en sagolik sammanhållning.

Vilka  härliga ungdomar!!

De hade satt samman ett spel som handlade om när Jesus var på konfirmationsläger - tänk er när en konfirmand står  där och berättar att "Jesus är på konfaläger, men han är under cover och kallas Kristoffer ":0)

Massor med olika scener, där olika personer spelade Jesus, en ny i varje scen. För att publikum skulle veta vem som var Jesus/Kristoffer, hade J. på sig en vit särk.

Jesus var alltså både kvinna och man.

Och med vilket allvar de spelade upp scenerna - här var inget fniss och trams, nej tydligt och klart pratade alla och de fick med både olika budord, liknelser m m i sina korta scener.

Kyrkoherde Staffan steg upp på scenen efteråt och sa med emfas "ni alla föräldrar och släktingar har all anledning att vara stolta över dessa ungdomar, de är helt fantastiska" - och vi kunde bara hålla med - sjöng bra gjorde allihop också!

Oj, vad jag är stolt över att vara farmor till världens bästa Sam.

Så fort Sam visade sig på scenen hördes en liten röst i vår rad "där är Saaam", det var Eli:0)

Han gjorde några utbrytningsförsök, ville ner till sin dyrkade storebror, men vi lyckades hejda honom och hålla honom tyst.

Nu återstår morgondagens konfirmationsgudstjänst. Jag är inte så kolossalt religiöst orienterad, springer inte ner kyrkporten om vi säger så, men ofta, när jag varit vid Peters grav, går jag in i kyrkan och sitter en stund - det är fridfullt och lugnt och man får liksom lite andra tankar där.

Min svärdotter kommer att prästvigas inom ca 1,5 år - hon kommer att bli en utomordentlig själasörjare och kommer att hjälpa många människor - men inte är det särskilt mycket "halleluja"  och högkyrklighet i den familjen inte - däremot enormt mycket empati och medmänsklighet - tack och lov att sådana finns i dagens hårda samhälle.

Ja ja, mandrom skryter om son med familj - men det är så det är!

Nu skall jag fixa lite sen middag.

 

Lisbeth

11 juli 2008 22:18

Fint!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...