...som i märgben - nykokta!

Två skogspromenader, en kortis till i skogen ovanför klubben, trevlig träning, fika och snack för matte - och hemma igen - nykokta delikata märgben - en rätt bra dag tycker vännerna :0)

Alla tre använder tassarna flitigt när de hanterar benen.

Det är ju lite kladdigt att koka märgben, kastrullen blir rätt äcklig och en massa fett blir det  - jag kokar 6 ben åt gången, har ingen större kastrull och dom tar ju rätt stor plats - så får vännerna varsitt och så fryser jag in de återstående tre till nästa utdelning.

När jag kluckat ur märgen  i en bytta och kylt ner benen lite, är det dags att ge dem till vovvarna, på baksidan. Alla tre har cirklat runt i köket ända sedan jag satte grytan på spisen. Så fort jag tar ut benen ur frysen så vet de vad som är på g.

Bär ut benen i lite hushållspapper - har tre dansande dervischer runt benen - lämnar ett till var och en - de formligen sliter åt sig godsakerna och slänger sig på gräsmattan, d v s så gör Bitte och Hippie - Stina är en prudentlig dam, tar glatt sitt ben men  lägger det sedan på gräset, nosar på det, kollar, slickar lite, tittar på de andra, slickar igen och så  - full fart på käkarna :0)

Jag brukar då och då gå runt efter en stund, ta benet från var och en, håller det en kort stund och ger sedan tillbaka det - bara en liten markering i ledarskap - ben har mycket hög prioritet -  aldrig någonsin har någon av mina hundar protesterat mot sådant, kanske en gång när de var pyttesmå valpar, men aldrig mer. Jag låter också, under uppsikt,  mina barnbarn ta ben och leksaker från hundarna, inte slita, ta! Och alltid ge tillbaka, "varsågod".

I dag fyller Janne 38 år. Himmel och plättar! Mandrom har en dotter som fyllt 41 och en son som i dag är 38 - då måste jag vara......ähhhh....gammal?!

Den nakna och brutala sanningen är att mandrom har futtiga 4 bast kvar till 70! Vojne, vojne...

Men frånsett lite gnöl från diverse leder, så kan jag inte säga att jag känner mig äldre (mer erfaren -  jawohl! Och väl är det!) än när jag t ex läste MAD och dog av garv åt Alfred E Neuman, eller deltog i champagneskjutningar, eller dansade limbo till kl 5 å morgonen, eller....

Men, men, men...

Det är bara att kasta en flukt i hallspegeln så inser man snabbt att det har flutit en del vatten under broarna sedan dess :0)

För att citera Snobben : "Middediddediddagsdags";)