..hittade jag de här finingarna. Kände att det var dags att kolla ett absolut speciellt ställe, ligger faktiskt i en enebacke. Otroligt nog har jag få ha detta  för mig själv i snart 30 år!

Lagom att bänka sig vid köksbordet, slå på lilla köks-TV:n och rensa medan man gluttar på den engelska deckaren.

På förmiddagen gnodde träningsgängt på, vi träffades kl 10 på klubben, jobbade bra på appellplan, fikapaus och så tog vi ett tag igen.

Innan vi började träna så möttes vi allihop i skogen - så synd att man inte hade en videokamera - vilket skådespel det är :0)

Här möttes 3 flattar, en vuxen tik, två snorungar, pojkar på 7 och 4 månader. Mina tre damer, 1, 3 och 7 år, Azlan collie 2 år och så tillstötte Exi 1 år och Fia collieflickor, ähum, minns inte hur gammal Fia är, men en klart mogen dam.Och så det fixas och hälsas och krumbuktas och smilas och hålls lite kort och smöras och ignoreras - och så är det några som leker lite och så håller 7-månaders flatpojken på att krypa ner i halsen på Azlan och så kommer 4-månaders och försöker han också, alltmedan Hippie fjäskar och vill ha Azlan för sig själv.

Vad gör Azlan? Jo han fnyser till åt Hippie, som gruvligt slokörad och sårad  backar, men flatpojkarna inser att nu måste de nog ta och kamma till sig, så Azlan får vara ifred.

Stina (gamla surkärringen) börjar pipa i falsett (som hon gör när hon gillar en hund), lägger öronen bakåt och springer runt som en liten räka, med den större flatpojken, den yngsta  ser hon bara inte.

Bitte fräser när grabbarna upptäcker att hon börjar lukta intressant, men gör ingen större affär av det, skuttar omkring i största allmänhet. Nadja flatflicka, far som vanligt runt och försöker hälsa på allt och alla samtidigt. Exi och Fia kommer farande nerifrån parkeringen när de hör oss och kastar sig in i gänget och minglar.

Om man hade en videofilm av den här stunden så skulle man kunna sitta hur länge som helst och notera kroppsspråk och signaler - mycket hann vi med genom att bara glo, men man skulle vilja kunna studera det närmare.

Men så skönt det är att se ett gäng hundar träffas och uppföra sig så sunt och signalsäkert,  visserligen känner de flesta varandra, men ändå.

Sören var snäll och hjälpte mig att ta kort på Bitte - jag vill naturligtvis ha ett kort till Västgötaspetsen under rubriken "nya champions" :0) Sören knäppte och knäppte, Bitte gjorde sitt bästa för att se helknäpp ut, men till slut blev det ett kort som såg bra ut.

Kollade hemma - attans! Kortet är helt ok till största delen, men Bitte lyckas hålla upp ena framtassen så att hon ser halt ut - suck.

Gjorde ett nytt försök hos Bettan och Olle på eftermiddagen. Av totalt 45 kort (!)under dagen,  var det 1 (ett) som blev riktigt bra - plåta hundar är banne mig ingen lek :0)

Men det här är jag jättenöjd med, även om bakgrunden kunde vara lite mindre påträngande.