..är det väl idag? Hittills har jag inte ätit en enda semla, det kan faktiskt vara för min del. EN kan jag tänka mig, men det är så in i bänken mäktigt.

Känner mig lite sliten:0) Nä, inte så farligt, men 5 timmar i skogen, handla, glömma hälften,snacka med Sam när han kom från skolan (Lisa är hemma och vrålförkyld, pappa är hemma, Pernilla jobbar).

Förberedde middagen, det skulle bli tunna fläskpannkakor, "on request" - insåg att ett glömt item var ägg! Smart!

Eli skulle hämtas lite tidigare (möte på dagis), slängde mig iväg, in på macken, rev åt mig ägg - EN  person i kassan och jättekö - ALLA skulle hämta paket eller hyra bil.

Flög ut från macken, körde "på gränsen" hela vägen till dagis, flåsade in där 1 minut innan de skulle ha möte.

Hem, fixa pannkakor - varenda j-a pannkaka fastnade, har väl aldrig varit med om maken!!! Men fläsket var ovanligt salt, det var nog det, annars brukar dom aldrig fastna.

Nåja, dom gick ner i alla fall, utan prut :0) Liten andhämtning , in med Sam och Eli i bilen, iväg till Sams judo, hem igen - gissa vad jag kom på halvvägs till judon? Jo, att jag släppt ut hundarna i trädgården och bara åkt iväg! Snyggt! Det har faktiskt aldrig hänt tidigare.

Tur att det bara tar drygt 10 min. fram och tillbaka till Sundby skola.

Hundarna satt så snällt på trädgårdstrappen och väntade, ingen katastrof där.

Sedan pysslade Eli och jag runt lite, kollade Bolibompa och så, tills pappa kom och hämtade. Nu ere´slut...

Här kommer Utifall Att 2000, kapitel två

Fredag  Kl 23 30

Vi skickades iväg med en trupptransportlastbil - inte den mest bekväma transport man kan tänka sig, hårt och rangligt, men hundarna tog även detta med jämnmod. Vi åkte annars hela tiden i småbussar, körda av bilkårister.

Framme, orienterade vi oss ut i skogen med hjälp av vägbeskrivning. Där möttes vi av en man som berättade att en familj försvunnit vid svampplockning, mannen och hustrun var fortfarande borta, mannen var dessutom diabetiker och hade varken insulin, mat eller dryck med sig.

Vi fick utpekat på kartan vilket område som skulle genomsökas och la snabbt upp taktik. Birgitta och jag patrullerade längs en väg som utgjorede områdets ena gräns, för att se om vi fick något spårupptag.

Sedan skulle vi orientera genom skogen med hjälp av karta och kompass och möta resten av gruppen som sökte igenom en annan del.

Kolsvart var det, men min ficklampa och framför allt Birgittas pannlampa lyste upp rätt bra. Ganska snart fick Clara Cluck upp spår och vi tuffade in i skogen och se! Där i mossan låg en man, väldigt omtöcknad och oredig.

Vi mededelade resten av gurppen, fick ut mannen till vägen, ringde efter ambulans och såg till att mannen omhändertogs.

Birgitta och jag traskade sedan iväg genom mörka skogen efter kompass och hittade faktiskt resten av gruppen precis som tänkt var.

Tyvärr missade laget kvinnan med bara några meter, det är inte lätt att i beckmörker hålla sig på benen, hålla kursen och samtidigt kolla hunden.

(de som känner Birgitta och mig vet vilken bedrift eller bara ren tur det var att vi navigerade rätt, karta och kompass är inte vår starkaste sida om vi säger så).

Lördag Kl 02 45

Var det dags igen. Denna gång gällde det ett gäng ungdomar som grillat och druckit öl inne på ett industriområde (Gevalia) och några hade försvunnit inom området.

Här hittade vi 4 personer och några klädesplagg. En av ungdomarna var skadad i ena handen och fick hjälp, en annan var väldigt stökig och vägrade lämna den byggnad han var i, den var dessutom låst.

Elisabeth fick tag i en vakt och hans nyckelknippa och började prova - ca 30 nycklar!

Här markerade både Ebba, Trixi och Acke att det fanns folk. Marianne och jag sökte i ytterområdena med våra hundar men fick inget napp.

Lördag Kl 06 15

Bar det iväg till en liten sjö där två pojkar befarades ha drunknat. Här hittade Bettan den ena pojken i skogen (även här hade det förekommit öldrickning) och Clara sniffade upp en flytväst som låg i vassen - hon markerade och hittade även den drunknade pojken - en man iklädd torrdräkt låg och flöt i vassen, föreställde den drunknade pojken.

Vi sökte från en av försvarets gummiflottar, paddlades av soldat.

Spännande fortsättning i morgon..

 

Mikaela

5 februari 2008 20:06

Spännande!! Vill läsa mer.....

Blir ju inspirerad att träna detta själv, nackdelen är att jag har en hund som konsekvent håller låda på ett eller annat vis....Så vi får briljera vid skallgivningen i brukset istället! ;)

//Mikaela

http://sagogarden.bloggagratis.se

 

lisbeth

5 februari 2008 21:45

Var det nån som sa att man skulle få det lugnt och skönt som (halv)pensionist???

Känner igen det där dagsprogrammet - precis så där är det (nästan) varenda j--a dag.
Man är faktiskt värd en temla!

 

Britta

6 februari 2008 09:02

Gunvor!
Ringer dig i veckan - är nyfiken på hur det går för din "minsting".


Lisbeth!
HUR kunde Ture Sventon vara mager som en stör, med tanke på hans intag av temlor :0)?

Mikaela!
Räddningsarbete går säkert bra att träna med lilla fröken, där är "tystnadsplikten" inte lika viktig - men inom bevakningsjobbet är det klart obra att tala om var man är - är det allvar, så blir du skjuten.
Det är också så i dag att våra vänner som är korta i rocken inte får vara med i bevakningen, 40cm mankhöjd gäller. Clara fick dispens - man tyckte att hon var himla duktig och att det var praktiskt med en liten hund som kunde ta sig in där stora hundar bara fastnade. Men sedan var det 40cm som gällde igen, inga fler dispenser.
Vissa raser anses också olämpliga, beroende på för lite underull, klarar inte kalla nattpatrulleringar.

 

lisbeth

6 februari 2008 10:01

Glömde tacka för den trevliga följetongen!

Ack vad har man inte varit med om... Det är bra att bli påmind om denna roliga och viktiga verksamhet. Heder åt de hundägare som ställer sina vovvar till förfogande i samhällets tjänst.

Har inte haft någon egen sådan hund (även om det varit nära några gånger) men som reporter fått följa med på både räddning och bevakning. Spännande! Dessutom får man en myckethet av frisk luft & motion och kommer hem, rödkindad och glad i sinnet. Kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...