Fast bara vaccinationsbesök - inget dramatiskt.

Bitte och Stina - påfyllning av rabiesvacc + trippel, Hippie ettårs-trippel + blodprov för rabiestitrar.

Alla tre lugna och fina, inte ett pip eller något larv.

Hippie fick "guldstjärna" av Mikael för att hon satt så absolut stilla och fint räckte fram benet när han tog blodprov.

 Matte - ja hon gick därifrån med en väldigt mycket lättare plånbok :0)

 Hem med hundarna och till jobbet några timmar.

Här kommer lite bilder från vårt Utifall Att-äventyr

 Fikapaus och hundrastning på väg til Gävle.

Laget - "Olle, Acke and the bitches" utanför vårt "Hilton"

En trött Marianne och en trött Bettan vilar ett tag. Sömn blev det så där en 20 min. då och då.

Clara, Ebba och Acke utanför dogloosarna - men som sagt, endast på dagen.

Birgitta vrider ur dyngsura strumpor efter sejouren i berget - här får man inte vara pjåskig .0)

Och så tar vi Utifall Att 2000 kapitel 4

Söndag  Kl 00 45

Var det FMCK:s tur att ta hand om stationen. Här gällde det först att alla i laget åker motorcykel med sina hundar! Och inte var det i någon sidovagn! Nix, på med hjälm och kraghandskar, upp på hojen bakom MC:föraren, upp med hunden mellan oss och så iväg!

För mig och Olle gick det väl an, Clara ochAcke är inte så stora, det var värre för Marianne, Birgitta och Elisabeth. Fast det är förvånansvärt hur man kan knyckla ihop t o m en rottisdam, så att hon får plats på en motorcykel. Det gick galant för oss allihop.

Nästa steg var att gå en hinderbana med hunden, den påminde till viss del om en agilitybana, gick utmärkt för oss allihop. Elisabeth var dessutom så smart att hon själv gick över alla hinder och kröp igenompresenningar m m, där fick hon extra poäng.

Till slut gällde det att hitta en Enduroförare som brakat ut i terrängen och inte kunde hittas. Här skulle bara en hund i laget jobba. Vi valde Acke, Olle satte fast spårlinan i sökskynket och knäppte på en "blinkfyr" på skynket så att vi såg vart han tog vägen, när han så småningom fick söka fritt.

Först spårade han ett tag, sedan ville han ut i terrängen och Olle släppte honom med sökkommando.

Vi såg "blinket" än här, än där och så småningom hörde vi Acke skälla tätt och ordentligt.

Där hade vi vår förare, med cykeln över sig och krossat knä!

Elisabeth fixerade hans ben med hjälp av det andra benet, vi hjälptes åt att lyfta honom över till den bår vi hade med oss och hade satt ihop (Olle hade den i en ryggsäck).

Här bröt ledningen, vi var klara med uppdraget och slapp kånka iväg kuillen genom skogen. De andra hundarna satt snällt och tyst och väntade, uppbundna på en veranda till ett fritidshus, i kolmörkret. Här blev det mycket beröm och godis.

Sista kapitlet i morgon.