...det är det enda man kan göra. Att "låtsas som det regnar", är inte så svårt - det gör det ju hela tiden. Inte undra på att folk blir deprimerade. dock tror jag att hundägare blir mindre påverkade av dåligt väder, vi är härdade och vana - men nu börjar det bli fööör träligt.

I går kväll, när jag fyllt på min thékopp och ställt på soffbordet, för att avnjuta "keeping up appearances", ställde jag mig och tittade på soffan. En liten ,liten bit i ena hörnet var över till mig, där sitter jag och trycker och vad gör brudarna? Jo titta :0)

Då kör vi igen!

Utifall Att 2000 kapitel 3

Lördag Kl 10 15

Traskade vi iväg till ett intilliggande skjutfält, där var det lydnad som gällde. Platsliggning med skott bl a. Ajaj, där reste sig både Clara och Trixi. Acke, Bettan (rottweiler alltså, inte "min" Bettan) och Ebba låg som stenstoder.

Godisapportering visade mycket varierande resultat men Trixi gjorde bra ifrån sig! Clara fixade ett bra kryp och Ebba gjorde ett mycket bra uppletande (här fick inte hunden ta upp föremålen, det var nämligen handgranater!) och markerade fint utan att röra vid föremålen.

Kl 14 45

..förstod vi att det skulle bli ett svårt uppdrag, det var nämligen Räddningstjänsten som stod för den stationen och de brukar ha mycket bra, men svåra,uppdrag.

I år gällde det gasexplosioner i ett oljeupplag inne i ett berg - tre man borta. Stor explosionsrisk! Vi fick inte använda radio eller fick/pannlampor, endast en svagt lysande gassäker lampa som vi fick låna av brandmännen.

Snabb genomgång av taktik och upplägg. Marianne med Bettan och jag  med Clara,fick söka av markområdet ovanpå oljeupplaget, här fanns ett antal ventilschakt som kom upp från gångarna i berget, här kunde man tänka sig att det kom upp vittring.

Birgitta, Trixi och Elisabeth gick in i berget och sökte, olle stod kvar utanför med två reservhundar att skicka in om det behövdes (Acke och Ebba). Olle kunde hålla radiosamband med mig och marianne (utomhus fick vi använda radio) och Elisabeth fick vara samband mellan Birgitta och Olle.

Diverse gångar genomsöktes, mörkt var det och vattnet rann både från tak och väggar.

Så småningom märkte Birgitta att vattnet steg även på golvet, till slut gick det hon i vatten, väl över stövelskaften och Trixi simmade framför henne i spårlinan och jobbade på väldeliga. Efter en stund markerade hon en "gube"  bakom en rashög, som låg ovanför vattnet - en figurant hittad!

Här fick vi bara en av tre, men fick beröm för vårt säkerhetstänkande och vår taktik.

Nu gjordes ett uppehåll mellan  ca 18 00 och 21 00, för grillning och gemensamt snack. Väldigt trevligt!

Ett gäng räddningskillar från Polen var på besök, de var så imponerade och intresserade av det hela att de med milt våld fick föras iväg till vidare förevisningar.

Apropos mat så tycker nog hundarna att de här tillställningarna är helkul. Dels för att vi gör saker tillsammans hela tiden, dels för att de får mat dubbelt så många gånger som vanligt - och dessutom extra godisbitar så fort vi fikar.

Eftersom vi jobbar så pass mycket och sover så lite, behöver både vi och hundarna bränslepåfyllning oftare än hemma.

Kl 21 15

..gällde det en "hit and run"-olycka. D v s först sas det att vi skulle ta oss till en väg via vägbeskrivning och där skulle vi kontakta polisen på kanal 6 på komm.radion, för vidare information. På väg till detta ställe ser vi plötsligt en bil med ena dörren öppen, stående vid vägkanten och  intill ligger en flicka på marken med en cykel bredvid sig.

Vi stannar naturligtvis och springer dit, Elisabeth (som är distriktssköterska i det "civila") tar hand om flickan, frågar vad som hänt och får veta att en man kört på henne, farit ut ur bilen och försvunnit  springande upp i skogen.

Olle och Birgitta stannar på vägen, håller koll på bilen och försöker få kontakt med polisen.

Bettan rottis får ett spårupptag och Marianne och jag följer Bettan upp i skogen (en god regel är att aldrig skicka någon ensam ut is kogen). Efter ett tag hittar Bettan en karl som ligger och trycker under en klippa - HA!

Vi har smitaren, som dessutom var rattfull.

När vi kommer ner med honom till de andra ( vi fick bli lite hårda i tonen för att få honom med), får vi höra att flickan tappat sin plånbok då hon blev påkörd, den finns inte där hon ligger, så den måste ha flugit iväg.

Ok, jag tar Clara och gör uppletande utefter vägrenen och buskaget bakom denna - finemang! Här kommer Clara ur en buske med plånboken i munnen.

Flickan har fått första hjälpen av Elisabeth och förs sedan till sjukhus, mannen överlämnas till polisen och uppdraget är slutfört.

det ursprungliga uppdraget var alltså bara "fejkat".

Mer í morgon.