...förbi och blir snart i går.

Tuffade ut i skogen med vännerna, la ett blodspår åt Stina. Lite handling och så iväg till jobbet (psykiatrisk öppenvårds-mottagning). Lika kul som vanligt att träffa "psyk-gänget" - vi hade lite "roliga timmen" (fast inte en timme :0) ) i köket/personalrummet - fikade, fnissade och glammade.

Så började det komma patienter och vi fick städa till oss. Hans majonäs honungen kom efter lunch, stor björnkram och lite gladprat - det var ett tag sedan jag var där. Hans majonäs... är alltså min chef, en fantastisk människa, född på den ungerska pustan, invandrad till Sverige för snart 30 år sedan, specialist i psykiatri och allmänmedicin - han kan bara inte beskrivas, han måste upplevas :0)

Förutom att vara en hejarns bra psykiatriker, att vara  mest demokratiske chef jag någonsin upplevt, är han också en otrolig imitatör, har hur mycket humor som helst och kan teckna en människa, så att du efter endast några få streck ögonblickligen ser vem det är - inte bara det, man ser vilken typ av människa det är också.

Som grädde på moset är han gift med en supertrevlig dam, med lika mycket humor.

Jag tackar ofta försynen, att jag råkade läsa Mälaröarnas Nyheter, när jag efter 23 år, inom olika avdelningar på samma sjukhus, starkt kände för att byta arbetsplats och såg annonsen där mottagningen sökte ny läkarsekreterare, för snart 8 år sedan.

Att ha fått vara där de sista yrkesverksamma åren ser jag som en gåva - inte enbart beroende på majonäsen, resten av teamet är lika mycket guld.

Visst är det tufft ibland och visst har man lidit och våndats över tragiska människoöden - ibland fått ta emot både galla och etter - då gäller det att  komma ihåg att jag är inte lika sjuk, deprimerad, ledsen, förtvivlad, manisk - you name it - det finns skäl till varför de här människorna inte "bär sig åt som folk", då får man balansera och kanske ibland sätta ner foten, men oftast bara låta gallan rinna och så försöka reda ut vad det egentligen är personen vill .

Efter kneget, hem och ge vännerna mat, åkte sedan till skogs och lät Stina ta sitt blodspår som nu legat i ca 5 timmar. Gick fint, ett tappt på mitten, annars följde hon bra - vi skall nog köra på med detta.

Vidare ut till klubben,en vända i skogen med alla tre, så kontaktövningar med Hippie och ordentlig genomgång med Bitte - det går åt mycket små korvbitar...... (jag drar ner lite på hennes mat, annars skulle hon lägga ut).

Nu ligger damerna utspillda runt mig och sover djupt. Tyvärr kommer de att väckas om en liten stund, när jag går ner och börjar laga mat. Det går inte

an att ligga kvar häruppe, när matte är i nedervåningen.