Skönt! Nu är jag lugn. Jag har sökt Ingrid, min goda vän i Simi Valley, utanför Los Angeles och inte fått tag i henne förrän i kväll - allt är dock ok med familjen och djuren.

Vid förra brandomgången stod de resklara, med barn och hundar, inackordering ordnad för hästarna långt bort, hundarna åkte förståss med familjen.

Den här gången ser de inte bränderna, men luften är mycket dålig, fullt med aska och rök. Alla barn har fått vara hemma från skolan några dagar, då man inte visste hur nära bränderna skulle komma. Nu verkar det dock som om vinden mojnar och det fruktansvärda eldmonstret kan börja besegras.

I går hämtade jag Eli på dagis som vanligt på tisdagarna. Han kom rusande till grinden och ville att jag skulle öppna den fort-fort. Han vill genast komma ut och hälsa på hundarna i bilen.

 Den här gången fick de faktiskt vara hemma, Eli var väldigt undrande - "Pippi, Pippi, ovvar"?? (Pippi =Hippie)

T o m när han satt i barnstolen i baksätet vred han sig runt flera gånger och kollade i buren - var dom verkligen inte där?

Väl hemma blev Eli kluckande glad över att vovvarna var där och väntade på honom. "Pippi" har nu lärt sig att man inte kan hoppa på Eli, hon gör sig liten och snor runt honom som en ål, visslande och gnyende. Eli klappar henne vant och pratar med henne på sitt eget språk.

Västgötarna är lite lugnare, väntar på sin tur "ja ja, låt snorungen fjanta sig ett tag - men herreguuud, nu får hon väl sluta"......

De går fram och pussar Eli lite på händerna eller på kinden och han klappar dem förnöjt - lite mer lagom storlek om vi säger så - men ändå är "Pippi" en klar favorit - det är något alldeles speciellt mellan dessa två.

Tittade efter var Eli var, när jag höll på att laga middag, det var så tyst - skumt.....

Då var han och Hippie i Biabädden och myste

 Kollar haru´ sett - där är min pappa och mamma på väggen :0)

Här har Hippie etablerat närkontakt och Eli sysslar med någon lättare yogarörelse...

Tog några bilder innan jag åkte till dagis - vädret är ju bara så gudomligt och ögonen blir alldeles färgmätta bara man kastar en blick omkring sig.

I morgon kommer Birgitta, Valle och Ruben - vi har inte setts på jättelänge - dom är efterlängtade alla tre!

Ännu har bloggagratis-servern inte hottat upp sig. Det är fortfarande seg deg.

Installeras förhoppningsvis ny server inom några dagar - man blir änna som bortskämd :0)

Några sekunders fördröjning och nackhåret reser sig omedelbart - man får vänta ett par minuter! Och då jädrar, är det klippt - så länge skall man faktiskt inte behöva vänta!

Nähä, och hur var det för några år sedan? När jag använde vanlig telefon, brev och i bästa mondänaste fall faxade något - vilken innovation! Wow!

Så nu kan Hammarströmskan ta och kamma till sig och ta det med ro - allt kommer att ordna sig och dröjer det lite just nu så får det vara så.