I dag kom Birgitta med gentlemannen Valle, ståupparen alltför-glad-svans, d v s Ruben och yrvädret Alex.

Vi åt en lätt lunch, följd av kaffe med jättegod mandelmasselängd som Birgitta medförde.

Så stuvade vi in hundarna i varsin bil och åkte till Skytteholms golfbana.

Har man sex hundar lösa är det rätt praktiskt att kunna se på långt håll om det kommer folk eller fä :0)

Alla vovvar fröjdade runt och alla höll sig mycket bra intill oss hela tiden.

Vi såg bara Anna-Lena med man och två flattar på avstånd, vink, vink, hej, hej :0) i övrigt var det helt tomt på banan.

Det var inte särskilt skönt, grått och snålblåsigt, men hundfolk är ju inte så känsliga av sig, så vi travade på i ungefär en timme.

Mamma Bitte jagar sin son Alex, Ruben jagar Hippie, medan Stina verkar lagom road av Valles försynta uppvaktning

Så utmanade Bitte alla på springtävling och som vanligt kunde ingen hinna ifatt henne. Hon är verkligen osannolikt snabb den damen.

Här har Birgitta allmän godisutdelning

Bitte tycker att Alex behöver en liten rensning av öronen ;)

Oj! Den stora collietanten vill leka med lilla mig - wow!

...blev väldigt bra.

Vi drog åstad från Järfälla som planerat och var i E-tuna strax före 09 00.

Ida klev kavat in bland alla hundar och människoben i "toto-hallen", morsade till höger och vänster, inte tillstymmelse till försiktighet eller förundran över plejset.

Vi bänkade oss vid vår ring, det var kallt !!! Vi hade ytterdörren rakt bakom oss, visserligen en bit bort, men den fladdrade ju hela tiden - här hölls ytterkläder på hela tiden utom när jag var inne i ringen.

Ida hittade en kompis strax intill oss, en 6-månaders irländsk setterflicka - dom hade väldigt trevligt ;)

Så blev det vår tur. Jag hade gått lite med ida innan och upplyst om var köttbullarna fanns .

Första halva varvet i ringen gick Ida med snoken i backen, mycket intressanta dofter där, men jag fick upp huvudet på henne och sedan travade hon så elegant runt, runt.

Inga problem på bordet, domaren fick plocka med henne och  titta på tänder, Ida bara log och pussade domaren.

Stå framför domarbordet var ju lite långtråkigt och hon satte sig ett par gånger, men jag var impad över att hon ändå kunde stå så pass länge som hon gjorde.

1:a med HP och BIR-valp, det var ju ingen större bedrift eftersom hon var ensam, men sedan blev hon BIG-2:a och där fanns det minsann konkurrens - jätteroligt!

Idas kritik:

Snart fem månader, en förtjusande liten tikvalp. Med ett vackert uttrycksfullt huvud. Bra hals och rygg. Väl ansatt svans , välvinklade  utmärkta ben. Bra tassar, bra pälskvalitet, går och står bra.

Trevligt presenterad. Utmärkt temperament.

Matte och jag packade ihop våra pryttlar, rastade Ida, gav henne mat  och så åkte vi hem. I sanningens namn ganska skönt att få göra det, både matte och jag var helt nöjda med resultatet.

Jag ville inte hålla på och trassla med någon uppställningsbild på Ida med rosetter,hon var nog ganska trött i sitt lilla huvud,  det fick bli en "flygbild" :0)

Lämnade av Ida och matte vid hemmet, drog hem själv, bytte kläder och plockade in vännerna i bilen (de var avlevererade hemma en timme innan jag kom hem) och åkte till klubben och colliegruppens träning.

Nu gör vi inte ett dugg mer i dag!

Ordentlig promenad på förmiddagen.

Lunch.

Släppte ut vännerna i trädgården och gick själv utanför densamma och baxade upp min utmärkta eldningstunna på tre tegelstenar - ger bra drag.

Fick lite utlopp för mina pyromananlag - brände diverse skräp, d v s kvistar, grenar, torrt gräs och lite annat träkrafs som legat och väntat på min vårbrasa.

Det är en skön, primitiv känsla att tända en öppen eld - även om den är begränsad och mycket hanterbar i en tunna.

När allt var förvandlat till glödande aska, lade jag på locket  - väldigt bekvämt, man behöver då inte stå och passa. När askan svalnat vickar jag iväg tunnan ut på fältet och strör den där, bra gödning ;)

Vännerna övervakade naturligtvis eldningen noga, men höll sig borta från röken.

Och själv luktar jag blääähh!

Alla kläder får åka i tvättmaskinen.

Fortsatte min jobbardag med att tvätta bilen, tvätta golv och ta en promenad till med flickorna. Nu får det vara nog för i dag!

Har också stuvat in två stolar i bilen och plockat ihop vad jag skall ha med i morgon. Reveljen går kl 05 00, in i duschen, påklädning, frukost till vännerna och utsläpp im garten.

Frukost till mandrom och så promenad med vännerna. Förklara för dem att nu får de vara ensamma ett tag, för nu drar matte......

Bettan kommer och hämtar mina juveler och de får vara på Helgö tills jag kommer hem.

Ida + matte skall hämtas i Järfälla kl 07 00.

Har inte en susning om Ida blir ensam göte eller om det är fler anmälda. Vår förhoppning är att hon får ett HP, blir det också tjusig placering är det bara grädde på moset.

Eskilstuna - here we come :0)

Det började ju så bra för ett tag sedan.

Varma vindar, sol, jätteslasket Orvar på marken, snö och is smälte, tulipaner och hyastrunter stack upp näsan i trädgården...

Men så plötsligt blev det andra toner, kallt som fanken, isande blåst, i går kom det lite snöflingor....

Våren, som stod där i kulisserna, beredd på grandios entre, tog ett par steg, men fick scenskräck och försvann  ut i logen igen.

Och vi - publiken - satt där med snopna miner, hostade lite diskret, tittade förstulet i programmet - "men skulle inte...."

 Jahaja, bara att vänta en vecka till ity det kommer att bli lika förbenat kallt minst så länge.

I kväll är jag bortbjussad på middag - härligt att få äta  i goda vänners lag, dricka gott vin och glamma :0)

I morgon blir det städat och ordentligt, tidig sänggång - skall hämta Britta och Ida kl 07 00 i Barkarby på söndag morgon.

Och nästa helg går vi över till sommartid.

Det tog ett antal år innan jag lärde mig hur det var med klockan, framåt eller bakåt?

Men så fick jag en enkel tumregel av en kompis - på våren tar du fram trädgårdsmöblerna, på hösten ställer du tillbaka dem - lätt som en plätt :0)

Vännerna jobbar som bäst med sina nykokta märgben - dä´ä´grejer dä´...

Vill ni se helt underbara bilder? gå in på Hilma och Sonys blogg, länken finns här till höger.

Jag skall snart gå ut med vännerna och njuta av den.

Har just läst en så förnuftig och vacker kärleksförklaring till collierasen -

har ni lust så läs under uppdaterad, senaste  klartext, på http://www.collie.nu/collieinfo

Donade i köket och hade ett öga på min lilla köks-TV, där Malou von Sievers morgonprogram pågick.

Såg till min fröjd att författaren och poeten Marcus Birro och hans sambo Jonna Vanhatalo nu äntligen fått en liten välskapt son - efter att ha förlorat två barn direkt efter födseln. Mamma Jonna har legat 165 dagar för att förhindra att barnet skulle lämna livmodern för tidigt.

Båda utstrålade ett sådant lugn och en sådan lycka - och den lille gossen var otroligt söt.

Hörde egentligen bara fragment av "pratet" med Malou v S. men hörde Marcus Birro nämna att de varit i Finland och att han reagerat över hur otroligt mycket mer brutalt och smutskastande språkbruket är på svenska bloggar och forum, jämfört med hur det är i Finland.

Intressant, men icke desto mindre trist.

Ut i luft och sol!

Efter sökträningen och efterföljande lunchfika i solig skogsglänta tog jag ett extravarv i skogen innan vi for hem.

Både Hippie och Azlan fick gå en tävlingsmässig appellruta, 50x100m med två utlagda figuranter, där vi inte hade en susning om var de fanns.

Båda skötte sig bra och hade väl hamnat på ett snitt på 7,5.

Vihade en relativt okänd figurant med, mycket bra! Båda hundarna skallade fint på honom med.

Detaljer att jobba på är, lite mer ihåll på skallet, när figgen är dold, lite mer kontroll på stigen, även om den är godkänd så kan den bli bättre.

Transporten till stigen var bra, med både figurant gående före och en "domare" efter . 

Diverse plock här hemma, så tog jag en kopp kaffe och parkerade  mig på trappen på baksidan.

Vännerna låg på däcket i solen och jag satt där och bara njöt!

Efter en stund kom naturligtvis tankarna på vad som borde göras - det är aldrig någon brist på arbetsuppgifter :0)

Gick in i det som jag så tjusigt kallar "blomsterrummet" i garaget (är inte ett dugg tjusigt, bara ett litet utrymme med en pyttigt fönster, där jag har alla krukor och där jag ställer allt som förhoppningsvis skall övervintra.

Håller +5 grader där under vintern och det verkar vara lagom.

Nu har alla pelargoner fått fnatt, växer så det knakar - detta går inte an! Det blir bara långa tanor av det.

 Alltså tog jag sekatören och formligen skamklippte hela bunten - inte vet jag om det är rätt metod, men det brukar funka...

Nu får det vara så ett bra tag, växer de för fort igen, fram med sekatören ;)Det synes mig också som om bouganvillean har överlevt, så även olivträdet.

Olivträdet ja, har ingen aning om hur jag skall göra med det...

Skall det beskäras? Eller bara planteras om? Eller......

Här måste jag snoka runt på nätet och se om jag hittar info.

Oj, kom just på att jag måste ringa "min trädgårdsmästare" - fint skall det vara :0)

Nä, det är en dame som har ett litet trädgårdsskutt och som har hjälpt mig med att föryngra min oxbärshäck och tukta mina två aplar.

Dags att huta åt aplarna igen!

I morgon kväll är det årsmöte i villaägarföreningen, förra året kom 11 pers.....

Hemkommen från skogspromenad.

Tog mina odubbade vinterpjuck, tänkte (i min enfald) att nu är stigarna isfria, efter 7-8 grader i flera dagar och  nattens regn.

Ha! Solid is på stigaran! Det fick bli "cross-country"-promenad.

Egentligen är det roligare och betydligt bättre ur motionssynpunkt, men oftast är man ju bekväm och väljer stigarna.

Vännerna utnyttjar ju både stigar och terräng oavbrutet.

Ca 100 m från den lilla naturliga parkeringsplätten brukar jag koppla hundarna, man kan stöta på gående och joggande perschonger, hundar och även hästar, där går flera stigar och även motionsspår ihop.

Jag ser en dam komma joggande över Jungfrusundsvägen,kommer från skogen på andra sidan vägen, har en lös aprikosfärgad liten pudel vid sidan.

Hon springer förbi oss på ca 10m håll, pudeln får syn på mina damer, tvärnitar och lämnar raskt mattes sida. "Alfons kom hiiiit"!! Alfons gör en drit i matte och ägnar sig åt mina damer, som talar om för Alfons vart han kan dra :0)

Jag försöker schasa iväg Alfons till sin matte, men Alfons dansar bara runt, jättelycklig över att alla tre kärringarna grinar illa åt honom, när han försöker komma åt rumpan på dom.

Matte kommer fram och försöker få tag i A. - går inte så bra, men till slut får hon ett grepp om honom och säger "ja, han är ju tonåring - men vissa dagar lyder han riktigt bra". "Hur gammal är han", frågar jag, "2 år" säger matte......

Jag sväljer visligen och vi säger några ord och så går jag till min bil och sätter in flickorna. Hör Alfons matte tala strängt "NEJ, nu kommer du med här".

Sätter mig i bilen och skall just köra ut på Jungfrusundsvägen då jag ser två stora goldenhanar komma från skogen och de springer rakt över körvägen, i raskt trav. Den första har rätt bra marginal till volvon som kommer, men den andra klarar sig med knappt en noslängd från att bli påkörd, volvon får både väja och bromsa in, men fortsätter.

Jag kliver ur bilen, goldenpojkarna travar förbi mig upp mot motionsspåret. Jag pratar med dom - "hörni grabbar vart är ni på väg? Kom till mig skall ni få se, här finns det godis"!

Jag tog upp lite gotter ur fickan och den närmaste kom genast fram och tog  godiset och jag kunde lugnt och fint ta honom i halsbandet (just här var man lite glad att lösa hundar hade halsband). Jag ville både hålla kvar honom och se om det fanns något tel.nr men det fanns det inte.

Då hör jag plötsligt en närmast panikslagen röst en bra bit bort "Aaaaaaalfooooons, neeeeej, kom tillbaka" - och se! Där kommer Alfons i sporrsträck, "hurra, fler kul kompisar". Alfons springer glatt fram till den goldenpojke som jag inte håller i, jag ser hur han höjer svansen betydligt och blir lite stel. Nej för h-ete, tänker jag, börja nu inte slåss också, så jag lockar på hundarna och visar mina godbitar. Goldenkillen slappnar av och kommer fram till mig, tar godisbiten och jag kan ta tag även i hans halsband.

Nu hör jag en husse-röst från andra sidan vägen, ropande förtvivlat på sina gossar, samtidigt kommer Alfons´matte rusande och får tag i A.

Golden-hussen spurtar över vägen, klart uppskakad, har sett hundarna på långt håll fara över vägen och fick naturligtvis nästan hjärtsnörp.

Han kopplade sina pojkar, tackade så mycket för hjälpen och sa "jag tänkte nog koppla dom en bit bort".....

Och då kunde jag inte låta bli att säga "men nästa gång gör du det va" :0)

Men jag sa det inte elakt, han var tillräckligt rädd.

Ja, kära Alfons och goldenpojkar - jag hoppas att era liv inte tar en ände med förskräckelse, i förtid....

Ida fick besök av mamma Bitte i dag.

Ida for runt som en liten pipande kålmask, piip,piiip, och Bitte grymtade över och runt henne med sina vanliga mammaljud - gnyrf, gnyrf.

Sedan blev det lite uppfostran. Bitte upplyste Ida om att nu fick hon sluta att kålmaska sig runt tassarna på morsan och då blev Ida en plattgöte :0)

Idas matte Britta fixade kaffe med underbar solskenskaka (och jag fick en hel kaka med mig hem, tusen tack)

Medan vi fikade låg Ida och Bitte under köksbordet och Ida berättade allt som hänt sedan sist.

Så lades handduk på köksbordet och bordsträning och tandvisning vidtog. Ida är jätteduktig, det märks verkligen att matte tränar.

Så gick vi ut i skogen, Bitte och Ida for runt och lekte.

 "Titta på mig mamma, titta på mig när jag springer"!

"Ja, ja, Ida, jag ser"!

"Och nu mamma, titta nuuu, när jag springer mitt fortaste"!

"Ja kära barn, du är jätteduktig, men se dig för"!

Så tränade vi lite "inkallning med uppgift" d v s Ida kallas in och får sitta framför matte och får en liten godbit och beröm, klapp och därefter kan matte sätta på halsband och koppel. Inga halsband på lösa hundar!!!!!!!!

Det är betydligt bättre att lära in inkallning och samtidigt ge hunden en liten uppgift -  att sitta - då koncentrerar valpen sig lite mer och ägaren är inte lika snabb att göra en "rugbytackling" för att koppla upp.

Sådana rörelser uppmanar ofta  en valp till att hålla sig undan :0)

Kalla in valpen, stå rak (inte som en eldgaffel, men rak), håll upp handen med godisbiten och så "sitt". Valpen sitter, tar ögonkontakt med matte, får godis, matte klappar och sätter lugnt på halsband och koppel.

Det kan låta som om jag är viktigpetter och talar om självklarheter ;)

Men ni anar inte hur mycket kraft jag har lagt ner på att få valpägare att göra just så här - inte gå fram mot valpen när man kallar in, böja sig som en fällkniv och luta hela kroppen över valpen och så - pang! grabbar man tag i den del av valpen som råkar befinna sig inom räckhåll.

Gå fram mot valpen, "aha, jag behöver inte komma ända fram till matte", böja sig ner, "va´konstig hon ser ut", huka sig över valpen "ähhumm, nu börjar det bli lite läbbigt här", grabba tag...."jag drar, hon är inte trevlig"!!!

Ida och matte har börjat valpkurs. Ida hade lite "springaruntmatte" för sig när de tränade inkallning och instruktören förslog lina. Nix, pix!

Här behövs ingen lina, bara kalla in, ge uppgift, titta i ögat och belöna!

Lina tar man till i absoluta nödfall.

Så gick vi hemåt och jag tränade lite spring-i-ring med Ida. Även här märks det att matte har tränat - härligt!

Jag envisades med kameran och försökte få "stå"-bild på Ida - och det gick lite bättre den här gången.

Bra Ida, en liten korrigering av benen bara!

"Ok, nu har jag fixat till benen lite - bra så? Men jämmer och elände, nu får väl människan sluta, jag blir så trööött"!

Det skall bli så spännnande med utställningen på söndag :0)