Resan ner till Jönköping i går var en rysare!

Det var nog bland det värsta väder jag kört i - toksnöade, ingen plogning eller saltning på E4:an.

Stannade vid Nyköpingsbro och rastade samt matade vovvar - 1 dm snö och fortfarande tätt snöfall!

Fortsatte.

Trafikrapporter flöt in via radion hela tiden - "lastbil på tvären", "personbil på taket", "bil i mitträcket" - gulp!

Höll mig lugnt i min innerfil, ibland gick det i 50 på E4:an.

Galningar fanns det naturligtvis som brakade om, lätt slirande hit och dit, när man såg någon vara på väg att köra om - öka vindrutetorkarna till full hastighet - slosscchhh- de sprutade upp snösträngen i mitten rakt på vindrutan, man såg absolut nada i några sekunder -  lite obehagligt faktiskt.

Mellan Norr- och Linköping lugnade vädret ner sig, termometern i bilen visade på +1 i vägbanan och det blev mer regn än snö - vägbanan blev blöt.

Kom ner välbehållen till Villa Björkhagens camping och konferensanläggning, fick min stugnyckel och lastade ur bilen.

Gick en ordentlig prommis med vännerna, fixade mat och spenderade resten av kvällen framför TV:n.

Promenad igen på morgonen, packade in ibilen, städade av stugan och åkte till årsmötet.

Ett välbesökt, lugnt och trevligt årsmöte. Fantastiska Lillemor och Knutte Andersson hade återigen sponsrat ett lotteri med fina priser - intäkterna gick till SKV, 1000 kronor - all heder åt sådana medlemmar.

Valberedningens förslag togs i sin helhet - vi tre (jag, Karin och Gudrun) som suttit i valberedningen har verkligen jobbat stenhårt för en (ännu mer) engagerad styrelse.

Ekonomin var betydligt bättre för 2008 än året innan- och så får vi ett fint tillskott i år, från Katrineholmsutställningen - 17.000:-

För tredje året i rad var Ionie Oskarsson (SKK:s 2:e vice ordförande) vår årsmötesordförande. Skötte förhandlingarna på samma vänliga sätt som tidigare, med samma precisa kunnighet om föreningtekniska detaljer.

Avgående funktionärer avtackades, vandringspriser delades ut och så var mötet över.

Alltid lika trevligt att träffa västgötaspetsfolk från när och fjärran - träffa nya medlemmar och få krama om "gamla polare" som man inte ser så ofta, beroende på geografiska avstånd.

En trevlig detalj från mötet var att när röstlängden kollades, presenterade alla sig, mycket kort, men ändå bra för alla att få ansikte på varandra. Kom då på att vi faktiskt haft västgötaspets i familjen i 28 år!

Så här såg det ut när jag bäddat min säng i stugan.

Och var skall jag sova då?

Dags att deltaga i "Earth hour" - släcka alla lampor och tända ett par ljus.