Här berättar man glatt om blommor och kort från polare och släkt - men säger inte ett pip om presangerna från mina två äldsta barnbarn - snygg farmor :(

Lisa hade gjort ett jättefint kort och Sam hade en hel kasse full med smått och gott från musteri, café,loppmarknad, grönsaksodling mm Rosenhill, där han är praonisse.

Fina buntar med örter, dill, persilja, oregano, salvia, rosmarin - jag har lagt allt att torka. En dunk med äppelmust, rabarber, paket med något (okänt) jordgubbsthé, en burk av Rosenhills egen honing och en trave små fat (udda), från loppisen - bra att ha under krukor.

Sam stortrivs på sin praoplats - får köra traktor och "jobba med jordbruk".

..I varje  fall 2,5 män, d v s två snickers och den enes lille son.

Och däcket blev klart i dag - här sitts det inte och fikas mer än högst 10 min. sedan är det bara jobba, jobba - dom är otroliga  - och lugnt och smidigt flyter det hela tiden.

Andreis lille son var med ett par timmar, först "hjälpte" han pappa, d v s han fick en stor träbit, en hammare och lite spik.

Så fikade vi och jag släppte ut hundarna. Lillkillen var lite avvaktande först, jag fick som vanligt hindra Hippie från att fullkomligt krypa under skinnet på barnet.Efter en liten stund kom unge herrn (jag vet faktiskt inte vad han heter) på att man kunde leka med hundarna - och där knöts omedelbart vänskapens band mellan alla fyra.

 Full fart efter frisbeen!

Bitte: Nu tänker jag pussa dig! Hppie. ,min tur sen´, min tur sen´!

Stina får klapp - nej hon skäller inte, hon har bollen i munnen :0)

Jag blir lika impad varje gång jag ser mina hundar tillsammans med barn (allt hela tiden övervakat av mandrom förståss) - dom är bara så klockrena!

Läser barnens kroppsspråk, vet precis hur de skall närma sig respektive hålla undan lite - om barnen springer t ex.

Barn kan utan vidare gå fram och hämta frisbee eller boll som de håller i munnen, inga försök att försvara eller dumma sig - man släpper och väntar på att få grejen kastad.

Så hämtar man glatt och snällt och bär tillbaka prylen "herregud, ungarna tycker ju att det är så kul, man får väl ställa upp ett tag".

 Med barn får det bli en stunds kast med boll eller annan pryl, men bara en stund, inte hålla på i oändlighet.

Så drog jag till klubben för "sista eftermiddagen med gänget" - vi körde hårt med ägare och valpar, försökte trumfa in de viktigaste komihågen vad gäller kommunikation och signaler mellan ägare och hund.

Spände (för 111:e gången) ögonen i den ägare vars vänsterhand plötsligt var där på kopplet igen och hunden styrdes med kopplet och inte med rösten och kroppen - AJABAJA!!!

Trivsam fika- och frågestund, en gullig elev bjöd på nybakad chokladkaka. Jag tipsade om vilken kurs de skall gå i höst och tackade för mig och mina medhjälpare.

Och herreminje, där fick jag ett helrart förkläde med valpar på och så fick vi varsin vacker balsamin - man blir så glad och generad...

Däcket klart som sagt, men det regnar, är kallt och snålt ute, så det får bli kort en annan dag.