Tack för gratulation Vera :0)

Jo, det har varit soligt, men kallt och lite snålblåst. Här har ramlat in grattiskort, både via mailen och brevlådan.

Flera kompisar har kommit med jättefina blommor, det har fikats lite - tack alla snälla!!

Vissa dagar är det så att man inser att man faktiskt bara har 4 år kvar till 70 :0)

 I dag - föllsedagen - är en sådan dag. Skulle egentligen ha åkt till klubben och varit med om ett möte ang. Hundens Dag den 1/6 - men det är tvärstopp, jag bara orkar inte.

Dom klarar sig utomförträffligt utan mig dessutom.

Det har väl varit lite full gas , dags att lägga in en lägre växel och puttra fram ett tag nu. Sista gången på valpkursen i morgon t ex.

Stina har kräkts - det tycker jag absolut inte om. Dock tror jag bestämt att det har med hennes skendräktighet att göra, har svagt minne av att det skett tidigare.

Hon är precis i "födartagen", går efter mig på promenaderna, vill inte gör något, innesluten i sig själv och de två senaste dagarna har hon inte vrålat och kastat sig efter maten som vanligt, utan inskränkt sig till lite piruetter - men ätit.

Stina verkar inte ett dugg dålig, suktar lite och vill gärna ha mat, men nu får hon inget förrän i morgon.

Fjantiga matte mjukkokar naturligtvis genast ris och så blir det ris och lite kalvfrikadeller i morgon, så får vi se.

Andrei och hans estniske svåger ramlade in i dag, med cementsäckar, plank och grindstolpar. Här har jobbats värre än när Byggare Bob är i farten, plintarna till stolparna är gjutna, "läkten" eller vad man skall kalla det, till däcket är klart.

Janne kom med min ena föllsepresent i dag - en schangdåbel pall, går att stå på knä i,schyssta handtag att häva sig upp med, går att sitta på, har en liten lådda för t ex trädgårdshandskar - utmärkt liten apparat för en med griniga leder.

Blir lika glad varje gång jag får födelsedagshälsning från Bob (inte Byggare B. nej).Bob är 88 år, bor i närheten av Denver Col.

Var gift med Peters kusin Helen i många år. Bob och Helen kom till Sverige och hälsade på släktingar hela sex gånger, varje gång var de hos oss. Ett förtjusande par, vi blev mycket nära vänner och vi hälsade även på dem i USA.

Helen höll ordning på varenda släktning, både i USA och Sverige, var fenomenal på att minnas födelsedagar och skicka kort, skriva brev (hade världens sirligaste och fina handstil).

Skrev dagbok och har dokumenterat alla deras resor till Sverige och övriga Skandinavien.

Vi är noga med att hålla kontakten med Bob,nu när Helen är borta, det betyder väldigt mycket för honom, han älskar sin svenskättade hustrus "gamla land".

Vi skriver några brev per år, jag brukar skriva ett längre vid jul och lägger med kort på hela familjen  - det uppskattar Bob jättemycket.

Så varje gång vi får ett brev eller kort så vet vi - good ol´Bob is still up an´about :0)

Ibland slår jag en signal också, men Bob är så ofta ute och kajkar runt (numera med flyg) till alla sina och Helens barn, att det är inte så lätt att få tag i honom.

Nu blir det soffan!