...är det att gå i skogen. I dag var ljuset så vackert i skogen, var man tittade så bara fastnade ögonen.

Vännerna ägnade sig mycket åt att gotta i sig de sista blåbären .Hoppsan, den här bilden blev lite på sniskan

Telefonbilder, men får duga.

Den här granen skulle man kunna bygga en perfekt koja i

Och hur blir det med tidningen Västgötaspetsen då? Man haver väntat och väntat.....

Tidningen är tryckt för länge sedan och lämnad till posten av tryckaren - någon fördröjning uppstod sedan någonstans. I dag fick jag ändå besked om att på måndag kommer tidningen att dimpa ner i våra brevlådor - hujeda mej - Mikaela och Solan, vi kanske skall packa en liten ränsel och dra till okänd ort ett tag

Lite tillägg till kommentarerna angående aktivering av hund - tack för dom och hej Halla
Tänk på hur det var "förr i tiden" - när västgöten var vanligare på gårdarna.
Då var de förmodligen igång större delen av dagen, höll koll, jagade råttor, höll koll, drev korna, höll koll, umgicks med familjen, höll koll, tog sig en liten tupplur ibland, gafflade när någon kom till gården, hämtade hem korna, övervakade mjölkningen, höll koll....

Och som Björn von Rosen säger i TV-filmen "vikingarnas hund"
" ....där man såg en liten trevlig, självmedveten , kortbent hund som sprang efter fororna in till marknaden".
Gode tid! De fick springa långa vägar också

Här ett par citat ur rasstandard för västgötaspetsen:

"Västgötaspets är en lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi."

"Det karaktärsmässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet."

Låter inte precis som en hund som tackar nej till att bli aktiverad