...som t ex att Mikaela och Ulrikas  Bitte-dotter Lovis fick 1:a och kom 3:a bland juniortikarna på Sofiero - kanonfin kritik!

Och att deras Julie fick CK och kom 4:a i bästa tik

OCH NU - HÅLL I ER!!!!

ANNA JARANDERS ASCO BLEV AGILITYCHAMPION I DAG!!!!!!

Första svenska västgötaspets som är agilitychampion

Kolossalgrattis ANNA OCH ASCO!

...mandrom just nu lider av "tappad sug".

Man försöker vara hurtig men.......

Häromdagen rann bara all geist ur mig - själen ramlade i någon svart skogstjärn och låg där och famlade febrilt efter något att ta sig upp med och man bara satt där och svalde och svalde.

Det är bara att konstatera att det varit alldeles för mycket output och för lite input under en rätt lång tid. Det blev bara totaldränage......

När man blir hudlös på det sättet, så ser sorgen sin chans, kommer krypande och tränger sig på. Allting blir jobbigt,onödiga tankar kommer och jag tappar bort mig själv på något sätt. Får hålla i mig med järnhand för att komma ihåg alla saker som skall göras och andligen sparka mig i häcken för att hålla igång.

Nåja, jag tappar inte förnuftet totalt - är fömodligen för "ordentlig" för det - förnuft må icke tappas bort, det må hållas reda på, seså!

Nu är snart alla "måsten" avklarade för ett bra tag framöver - bara finputsen av Mälarös tidning och 3 ggr på valpkursen kvar och det är inte hela världen.

Nästa söndag är det Hundens Dag i Kungsträdgården och där skall Stina, Bitte och jag sitta i mitt utställningstält och visa upp västgötar. Men jag är absolut inte ensam, Karin är med med sina tre vänner - en sån´grej är ju också trevlig att göra.

MH:t framskred galant på klubben i dag, genomfört av mycket kompetenta och trevliga funktionärer. Jag brassade lunch, tänkte träna lite enkelt med vännerna, men kände att orken inte fanns - och då skall man definitivt inte göra det.

Har i stället gått en lång vända i skogen med flickorna - sträckte ut en pinne till själen där den fortfarande låg och plaskade i vattnet och den håller väl så långsamt på att hala sig upp.

"När botten är nådd har man åtminstone fast mark under fötterna."

Jahaja - det var ett väldigt jämrande......

Men det är väl så att det behövs ibland, rätt som det är tröttnar man på jämret, ruskar på sig och så är det ok igen.

Och så har man  sina bepälsade älsklingar som alltid ställer upp!

"Attack-Bitte" smyger på polarna - och sen´är det full fart!