Såsade runt lite hemma på morgonen, hängde tvätt, drack kaffe, läste DN.

Tog vännerna och for till skogs, hittade några snöbollschampinjoner (jo jag lovar- det var det) och ett par fjolliga stoltskivlingar .

Till klubben - totalt öde!

Tog ut flickorna och gick ner på appellplanerna med alla tre. Brukar göra det när det ingen annan är där. Då blir det rejs!

Jag vet att en del säger "på appellplan får man inte leka" - sk-tsnack säger jag - träna skall man kunna göra varsomhelst, likaledes leka .

När det rejsats en stund satte jag alla tre och gick över båda planerna, nästan hela vägen, det är lååååångt....

Och så "kom igen tjejer" - och jemine så dom springer - och så får man ostbitar när man kommer fram.

Så kom Magnus och tjejerna fick hänga med upp i skogen när vi kollade harbanan och lite annat.

Några fler klubbkompisar dök upp, vi tränade och så blev det fika - vi diskuterade GPS-användande. Jag måste nog skaffa en sådan. Detta att kunna ställa in på "var är bilen", när man är ute och går - kanon! Och att kunna se exakt var man gått ut ett spår och se att hunden går rätt - inte behöva tveka och kanske störa hunden.

Visserligen går jag oftast i skogar där jag hittar, men om man nu inte skulle göra det....

Jag har inte världens bästa lokalsinne kan man lugnt säga - har tvingat mig att lära mig hitta med vissa knep, men fick hunden tappt i en okänd skog - då låg man löst till

Klubbkompisarna var eld och lågor över sina små "hitta-rätt"-polare.

 I morse, när jag höll på och bäddade sängen, kastade jag en blick ut genom fönstret - och får se  - vad?

Jo Bitte uppspetad på trädgårdsbordet. Jag hade nämligen skjutit till altandörren för att det var sånt´korsdrag (vädrade lite här och där) och se då måste Bitte upp på bordet för att se var matte är och vad hon gör - fjolla!