I dag har det varit hemmapyssel. Krattat upp en skottkärra fallfrukt och dumpat ute på gärdet, först tog jag reda på en del som kommer att omvandlas till äppelmos.

Varit på Helgö och matat, medicinerat och gullat med herr Russin, vars husse och matte dragit iväg några dagar och återkommer i morgon.

Promenad i skogen, lite handling och så till Mälarö Jakt och Fiske, för inköp av 9mm startskott till MH:t nästa helg.

En promenad till, lite omplantering av krukväxter och nu tänker jag ägna mig åt korsordet i DN tills det är dags att gå till bästa polarna på middag.

I torsdags var det styrelsemöte i Villaägarföreningen. Genomfördes å sedvanligt sätt, d v s med kaffe under "förhandlingarna" och på sluttampen en "stänkare".

Den här gången blev vi undfägnade med varsitt litet glas av den svenska Mackmyra-Whiskyn - väldigt god! Det var dyra droppar - över 500 spänn/pava, man sippade på det lilla glaset med andakt.

Till kaffet fick vi den absolut godaste äppelkaka jag någonsin ätit - här får ni receptet:

150 g smör eller margarin

        2 st. ägg        3 dl socker        3 dl vetemjöl        2 st. äpplen        Vispa ägg och socker, blanda i smält smör och mjöl.        Häll smeten i en rund form, gärna med löstagbar botten.        Lägg de skalade och skivade äpplena på smeten.        Grädda i 180 gr 35 -40 min.        Kakan ska vara lös i mitten.

 

Ser att vättevännen Larsson (Ymer och Gustens matte) refererat ett telefonsamtal med mandrom på sin blogg - precis så var det - och visst skojade jag ;)

Skulle sätta mig vid köksbordet och rensa svamp (vad fyller annars min tid....), slog på TV:n (en liten platt sak)  i köksfönstret för att ha något att vergnüga mig med under rensingen.

Attans! Ingen signal. Kom på att jag dammsugit tidigare på dagen - suger varannan dag upp en halv collie och en halv göte - jag undrar var alla hundar kommer ifrån? Släpar vännerna in kompisar när jag sover??

Den lilla dosan som innehåller kablar till både TV:n i vardagsrummet och i köket, står i ett hörn, vid en kontakt - en av de tre kablarna är förståss antennditon och den har jag varit krig med tidigare....

Den lilla sk-ttråden är det enda som gör att jag kan se på TV, och nu hade den behagat gå av inne i sin lilla kabelsko. Förmodligen beroende på att jag puttat på den med snabelodjuret.

Muttrande beväpnade jag mig med nödiga tänger och pryttlar, fick lov att stöna ner på knä på golvet för att komma åt sk.... förlåt, eländet.

Bara en liten bit av antennkabeln sticker nämligen ut ur golvlisten, går alltså inte att stå upprätt och pilla.

Låg där på mitt svullna onda knä och klädde av kabelskon - började dra ut en bit och skulle börja klä av den yttre plasten för att komma åt tråden, den sitter inne i någon jädrans helgjuten plastkabel.

Hittade inte den eminenta avbitaren som är gjord just för detta utan fick använda andra tänger.

Måste ställa mig upp ett tag, knät bara vrålade åt mig att jag inte var riktigt klooook!!!!

Ner igen och fortsatte, nu inte bara muttrande, utan väsande eder, att få fram mer tråd.

Under tiden deltog tre hundar intresserat i mattes roliga lek - åhh, så härligt, vi kan pussa henne i hela ansiktet,hela tiden!

Då kom Bettan och skulle hämta något, vad minns jag inte nu - hon kom till undsättning och la sig på golvet (med sitt onda knä, som möjligen ligger något före mitt i läkning) och fick ut det som saknades i trådlängd, pillade in den i det knappt synliga hålet i därför avsedd  metallbit, förankrade tråden och fick på skon igen - et voila! Signal kom pronto!

Tack och lov för händiga döttrar!

Hade antagligen fixat det själv, men Bettan gjorde det snabbare.

Sonen är en rackare på att fixa dylika ting, men befann sig alltför långt bort - och här gavs nu ännu en gång bevis på att kvinnor kan :0)

Pustade ut och ringde Lena L. som lyckats få tag i det telefonnumer hon sökt - och så hade vi en fnittrig telefonstund.

Skall bli  väldigt roligt att läsa om din och grabbarnas kofösarhelg - och även Karin och Alvas - ha det så kul!

Jag har själv varit hos Gunvor och vallanlagstestat - helt fantastiskt! Gunvor och hennes man är så underbart vänliga och gästfria,har invallade säkra djur,  god mat fick vi och stämningen var hur mysig som helst.

Kände det klart och tydligt när jag åkte till skogs med vännerna - den där alldeles speciella höstlukten....

Detär märkligt, man känner verkligen när årstiderna växlar - på lukten - alla fyra har sin egen särskilda doft och man känner bara en dag "det luktar vår", eller "det luktar vinter".

Undrar hur det är i Californien t ex, där det sällan går under 15 grader någon gång på året - måste fråga Ingrid.

Gårdagens tävling ja - blev väl ungefär som jag hade tänkt - en träningstävling.

Jag gillade inte den här klubben riktigt, trångt, byschigt, mycket störning från parkeringen som låg precis bredvid lydnadsplanen, publiken stod nästan i knät på de tävlande. Treorna gick tätt intill och när det tjoades och applåderades där så blev det ytterligare störning.

Dessutom en tävlingsledare som tog det som sin personliga uppgift att "uppfostra" de tävlande - lilla gubben, du lär dig nog du med :0)

För övrigt är det domarens sak, inte tävlingsledarens.

Nåja, nog om detta.

Hippie skötte sig precis så bra som man kan vänta sig av en väldigt orutinerad ung dam, som samtidigt är väldigt nyfiken på vad som händer runt henne.

Hon låg snyggt och stilla på platsliggningen, vände på huvudet en gång och naggade sig i sidan, men snabbt tillbaka och låg sedan helt stilla.

Det blev 9,5, en halv points avdrag.

Tandvisning - inga problem. Men redan där upptäckte hennes nos att Sören ochMia stod bland publiken - en klar miss av oss att inte visa henne på det innan jag gick in på planen.

Blev nog så för att man måste gå in på planen s a s bakifrån, man fick gå ut på infartsvägen och genom en dunge för att få komma in på planen, alla andra vägar var förbjudna.

Linförigheten kunde ha varit bättre, lite svajig, lite släpp i svängarna, men en glad och följsam Hippie.

Nedläggande ok, men här reste hon sig när jag stod bredvid, innan jag hann ge kommando.

Inkallning - en sekunds tvekan i starten med sedan full fart, domaren tyckte att sättandet var snett - jaja...

Ställande - där gjorde jag fullt medvetet ett mycket kraftigt dubbelkommando och fick en nolla. Ställandet är inte helt befäst och för att Hippie inte skulle förledas att bli tveksam och göra fel, d v s lägga sig ner eller traska efter mig, så valde jag dubbelkommandot.

En fet nolla, men Hippie förstod och gjorde rätt.

Domaren påpekade att "sådana kraftiga dubbelkommandon kan man inte göra, då blir det noll". Jag log bara hult mot honom och sade "jag vet det, jag har tävlat i 27 år".

Apportering - i ettan skall ju hunden vänta medan jag håller fram apporten och sedan ta den, hålla den i x antal sekunder och så tar jag den.Gick fint, men precis när jag skulle ta den så släppte Hippie apporten, poäng, men klart avdrag.

Hoppet, inga problem, men domaren tyckte att det var för lågt tempo och att hon satt snett - suck.....

Nåja, vi krafsade i alla fall ihop till ett 3:e pris (126p) och jag var jättenöjd med Hippies uppförande - väldigt bra träningstävling med alla störande moment, plus regnet!

Precis när Hippie och jag gick in på planen så tog det i ordentligt - jag tyckte synd om dem som kom efter, fy attan så det regnade!

Vid prisutdelningen var tävlingsledaren mycket noga med att tala om att "det var väldigt många nollor på nedläggandet, ni vet väl att man måste träna i alla väder"! Bergis en förbluffande nyhet för församlingen...

För varje protokoll med nolla på detta moment så kommenterade han "jaha, och här var det också en nolla på nedläggandet"!

Var han så säker på att alla tävlande ville ha det uttrumpetat?

För övrigt hade väl publiken konstaterat det själva ;)

Jag hörde inte att han sa "och här har vi minsann ett bra betyg på nedläggandet" när Hippies protokoll blev aktuellt :0)

Vi kom på plats 13 av 22 tävlande.Nu har vi fått lite bättre grepp om vad och hur vi skall träna framöver , Hippie och jag - vänta bara!

Det bara blev så. Fullt ös hela dagen och sen kväll innan man lade sin trötta kropp på Tempurmadrassen - och sov inom ca 1,32 minuter.

Jobb på förmiddagen, vilket innebär betydligt tidigare promenad än vanligt - väcktes av väckarklockan!

Bara det en ovanlighet - det fanns ett måste gå upp nu - vilket annars inte existerar i min pansjotillvaro - i den väljer jag nu för första gången under min levnad precis när jag själv vill gå upp.

 Förutom vid de tillfällen när jag skall tävla eller agera testledare vid MH.

Väljer företrädesvis kvällstävlingar numera, just för att det är så himla skönt att slippa studsa upp kl 04 00 för att hinna någonstans till kl 07 eller 08.

Dessutom behöver inte tävlandet ligga på en lördag eller söndag, utan någon kväll i veckan - till sist - av någon anledning tycker jag att kvällstävlingarna alltid är trevligare och gemytligare än dylika i ottan.

 Detta gäller nu främst lydnadstävlingar - brukstävling - där få man pallra sig upp i gryningen och vika en helgdag. Men det är ju självvalt.

Som vanligt trevligt att träffa teamet på mottganingen, det var en hel del att göra under de timmar jag var där, kom hem vid 12.30-tiden

Intog en snabb lunch, ut i trädgården, vännerna vimlade runt och jag ägnade mig åt att rensa ogräs.

In med returkassar i bilen, in med vovvarna, stopp vid återvinningsstation, svisch in på Coopen och handlade och så till skogs.

Ut till Sånga och hämtade Eli på dagis och så hem, stopp på vägen, Eli och jag gick in i djuraffären som ligger lite utom allfarvägen - ändå en stor affär och tämligen välbesökt - och inhandlade hårda hundkex.

Hundarna fick mat, Eli studsade runt en stund, men var lite trött och ville se "fimm" - ok på med film om Lillefot och hans polare, favorit just nu (dinosaurier).

Middag - gjorde det enkelt för mig och stekte falukorv med diverse tillbehör. Eli åt nogsamt upp varenda korvbit och en tomat, potatisen låg kvar.

"Vill du ha glass sedan Eli", "Jaaa, gass", "men då måste du äta upp lite potatis", "näää, inte potatis".

Nykokt pära med lite smör på, jag begärde inte att han skulle äta surströmming....

Den vidriga farmodern tog då fram glassen - "här är glassen, vill du ha den" "jaaa", "men då får du äta lite potatis först" - och kan ni tänka er, vips var lite potatis borta :0)

Efter maten åkte Eli, jag och hundarna till klubben - skulle träffa Bettan,Olle, Mia och lite folk till för träning.

Janne kom till klubben och hämtade Eli och jag gick upp i skogen med vännerna ett tag.

Iris var minsann där också, Mia och Ronnys lilla pudding från kennel Fornborgen. Gissa om husse är betuttad, det är ett gullegullande utan dess like :0) Helt underbart att se!

Hippies moster Tilda, som också delar sitt liv med Mia och Ronny, har tagit Iris till sig och de har det så gott tillsammans.

Iris och Tilda - har ni en aning om hur bra ni har det :0)

Platsliggning med skott - Bettans Siri och Mias Tilda låg så fast och bra.

Fick kommendering av Bettan med Hippie - gick fint, så blev det ny platsliggning, utan skott och där la jag Hippie - hon ligger stilla, men är väldigt uppmärksam på vad som händer runt omkring. Tjoande förare och skällande hundar på agilityplanen bakom henne, någon som kastar boll åt sin hund en bit bort, någon som kommer ner på plan.....

Men hon ligger stilla. Och får mycket beröm och lek med boll-i-snöre när det är klart.

Lite fika i klubbstugan, en klubbkompis var uppflyttad och bjöd på tårta (obligatoriskt när man blir uppflyttad).

Tog så vättarna och gick ner på plan, det småregnade och vi nöjde oss med ett pass i  agilityhagen.

Hemma blev det utdelning av kex och jag kastade mig över datorn och gjorde färdigt en del inför MH:t den 20/9 + lite jobb på nr 3 av klubbtidningen som snart måste till tryck.

En balja thé, sjönk ner framför TV:n och lyckades hålla mig vaken under en halv timme av någon kriminalserie, sedan kände jag att nu var det dags!

Vännerna ut för ett sista besök i trädgården, själv ställde jag mig i en skållhet dusch och så var det god natt.

I dag blir det lugnare, nu skall vi bara tagga upp oss inför kvällens tävling i Haninge:0)

Efter sökträningen i dag tog jag en tur till Jungfrusundsskogen, mest för att alla tre vännerna skulle få springa ett tag, men också med en liiiten baktanke...

Vi hade gått en promenad före söket, jag "rekade" lite där gruppen hade tänkt vara, men insåg att det skulle inte bli så bra, här trampade både svampplockare och hundar omkring.

Vi flyttade oss några hundra meter längre bort, där var det tomt och västgötarna fick susa runt när vi vallade av området.

Men sedan blev det ju sitta i bilen medan söket pågick - alltså dags för en svägom i skogen efteråt.

Jag hade i stort sett gett upp hoppet om att hitta någon svart trumpetsvamp, men i dag - jösses!

Här är  dagens skörd, trumpet, trattisar, lite annat blandat och kolla in bautakantarellen :0)

Inga problem med vad man skall göra i kväll...

Trist väder...

Men det får bli en omgång lydnad med Hippie på min appellplan utanför trädgården och lite hjärnskrynkling av Stina och Bitte - nu har det i alla fall slutat regna.

En av rabatterna ser hemsk ut! Inte rensad på länge, här behövs en insats, får bli i morgon eftermiddag, innan Eli hämtas.

Skall faktiskt jobba i tre timmar i morgon förmiddag, kom ett litet nödlarm från mottagningen.

Här är några bilder som jag tog i går, under agilitytävlingen - Asco och Yra kopplar av före racet.

Och den här Jack Russelterriern - såg för himla rolig ut ;) Matte lade honom,verkligen platt, före start (med ett visst besvär).

Men så fort matte tog ett steg bort så var hunden i startgroparna :0) Snacka om att vara taggad.

Det blev en renodlad hundsöndag.

Liten prommis på morgonen och så iväg till klubben, för att heja på Anna Jarander i agilitytävling Lagtävling. Anna tävlade i två lag, med Asco i det ena och Yra i det andra.

Asco hade som vanligt en oerhört snabb tid, bara 5 fel men laget i övrigt diskade ut sig.

Yra gick som tåget, säkert och bra, det laget gick vidare till final och slutade på en fjärdeplats - bra jobbat!

Här är lite bilder som Bettan tog, hon hade inte kameran på plats när Asco gick, men väl när Yra var på plan.

Här kommer lilla Yra, håhåjaja! Och laget, det kom ju fyra, håhåjaja ;)

Tjohejsan över A-hindret!

Och full fart genom slalompinnarna.

Ju mer jag ser av agility desto mer förstår jag hur oerhört viktigt det är att föraren ger absolut klara och tydliga direktiv till sin hund - många tror att "agility, ähh, det är bara att springa och skrika" - glöm det! Ett par centimeters felvisning med kropp eller hand, så kan en laddad hund lätt gå till fel hinder, eller ta rätt hinder från fel håll.

Kul verkar alla ha och som en klubbmedlem som inte alls håller på med agility sa " det verkar alltid så festligt och glatt på de här tävlingarna" - jag höll med! Inte som på lydnadstävlingar där alla står med bistra miner och registrerar varje litet fel - "jaha, se där, nu släppte han lite i ena svängen", "kolla, hon sitter ju liiite snett", "Va, slog han i hindret - klumpigt"!!

Visst applåderas det ibland, men då skall det tamme fanken vara 10:or som visas.

Efter agilityn susade vi ut i skogen. Jag hade tagit ut alla tre vännerna i omgångar under agilitytävlandet, men försiktigtvis inte västgötarna när Anna var på plan. Dels skulle de kanske ha registrerat att släkten var där, dels har Bitte väldigt svårt att helt hålla käften när det rusas runt på agilitybanan - hon vill gärna slänga in ett "bjäff" när det hojtas och springs särskilt mycket - hon skulle bli en utmärkt ordningspolis :0)

Ute i skogen  träffade vi Bettan, Olle, pappa Umber (..von der Prignitzer flur, om jag får be...)´s matte Christine samt Sören och Azlan.

Nu blev det sökuppvisning.

Både Azlan och Hippie skötte sig exemplariskt och Christine filmade hej vilt.

Hon låg också figurant för Azlan under ett skick och kunde filma när han kom ångande och skällde rakt in i kameran :0)

 ..och svansen den går...

Hippies tur -  "Jag larmar, jag larmar - har hittat, har hittat - vovovovovov"

"Alltså, dom här jepparna som går bort sig, dom är bara såå schyssta! Den här har också korv till mig":0)  Kolla in den snikna blicken ;)

Fika på Helgö efter söket, jag tog en sväng med alla vännerna först.

Nu är vi hemma, polarna håller just på att mörda nykokta märgben, skulle ha kokt i går, men det blev i dag i stället.

Hmmm, lydnadsettan med Hippie på onsdag kväll, Haninge BK, känns inte riktigt färdigt - men so what? Vi testar - går det åt pipsvängen så ser vi det som en bra träning i främmande miljö.

..som till äventyrs undrar varför fröken Gunni Goding heter just så - elementärt, min gode Watson :0)

"Grötlöten-Evas" genom åren allra bästa kompis är ju Gunni Borong (kennel Göta Petter) - så nu har hon gett namn åt nyaste Grötlötaren. Tvåbenta Gunni har i "doppresent" förärat valpen ett vitt koppel med rosa blommor på ....

Tja, min Stina är ju döpt efter Grötlötskans dotter Stina ;)

Sisådär, då är Hippies MH klart.

Hon var jätteduktig, hade inga problem med testledarens hantering och engagerade sig i trasleken.

Sprang efter haren, lekte på avståndsleken och var fullkomligt skottfast. Lekte glatt med  mig och bollen under två skott och stod bara  helt still och såg intresserad ut när de två sista kom, sedan var det full fart med bollen igen.

Dumpe och skramlet var det inga större bekymmer med heller och spökena var hon inte särskilt impad av, gick själv fram och tog kontakt när de stannat och vänt sig om, jag behövde bara gå halva vägen fram.

Vid det som kallas aktivitet, men som egentligen handlar om passivitet, d v s när hunden skall vara passiv i tre minuter - där tramsade hon en del, skällde lite, fixade med en pinne - och hamnade på ruta 4 "är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand".

Här handlade det alltså om ökad aktivitet, inte oro - skittråkigt att stå still!

Jodå, vi har visst tränat att vara inaktiva också, jätteviktigt och det har vi gjort sedan hon var valp, men just i dag tyckte hon att det var dötråkigt - det kan vi stå ut med ;)

Beroende på att två tikar behagade löpa, en började i går!!!! Och en tredje hund ur kullen hade höftledsröntgats och blivit sederad med något jox som det var 28 dagars dopingkarens på så blev det bara tre som beskrevs i dag - men alla tre skötte sig utmärkt och alla tre fick 1:a på skotten - kalas!

Hippie gick som första hund, och tur hade alla tre Fornborgenhundarna, för sedan kom regnet! När MH-teamet tog lunch gick jag med hundarna i klubbstugeskogen, då jäsiken tog det i ordentligt.

Just nu vräker det ner utanför fönstren, så det får nog dröja ett tag innan det blir en sista prommis.

Christine, som är här från Tyskland (Hippies pappa Umbers matte) är så hänförd över att collies faktiskt mentaltestas här - i Tyskland räcker det med att vara vacker och ha fria höfter och justa ögon - vips är du korad!

Om dom sedan är totalt kocko vad gäller mentaliteten -  das spielt keine rolle!