Ser att vättevännen Larsson (Ymer och Gustens matte) refererat ett telefonsamtal med mandrom på sin blogg - precis så var det - och visst skojade jag ;)

Skulle sätta mig vid köksbordet och rensa svamp (vad fyller annars min tid....), slog på TV:n (en liten platt sak)  i köksfönstret för att ha något att vergnüga mig med under rensingen.

Attans! Ingen signal. Kom på att jag dammsugit tidigare på dagen - suger varannan dag upp en halv collie och en halv göte - jag undrar var alla hundar kommer ifrån? Släpar vännerna in kompisar när jag sover??

Den lilla dosan som innehåller kablar till både TV:n i vardagsrummet och i köket, står i ett hörn, vid en kontakt - en av de tre kablarna är förståss antennditon och den har jag varit krig med tidigare....

Den lilla sk-ttråden är det enda som gör att jag kan se på TV, och nu hade den behagat gå av inne i sin lilla kabelsko. Förmodligen beroende på att jag puttat på den med snabelodjuret.

Muttrande beväpnade jag mig med nödiga tänger och pryttlar, fick lov att stöna ner på knä på golvet för att komma åt sk.... förlåt, eländet.

Bara en liten bit av antennkabeln sticker nämligen ut ur golvlisten, går alltså inte att stå upprätt och pilla.

Låg där på mitt svullna onda knä och klädde av kabelskon - började dra ut en bit och skulle börja klä av den yttre plasten för att komma åt tråden, den sitter inne i någon jädrans helgjuten plastkabel.

Hittade inte den eminenta avbitaren som är gjord just för detta utan fick använda andra tänger.

Måste ställa mig upp ett tag, knät bara vrålade åt mig att jag inte var riktigt klooook!!!!

Ner igen och fortsatte, nu inte bara muttrande, utan väsande eder, att få fram mer tråd.

Under tiden deltog tre hundar intresserat i mattes roliga lek - åhh, så härligt, vi kan pussa henne i hela ansiktet,hela tiden!

Då kom Bettan och skulle hämta något, vad minns jag inte nu - hon kom till undsättning och la sig på golvet (med sitt onda knä, som möjligen ligger något före mitt i läkning) och fick ut det som saknades i trådlängd, pillade in den i det knappt synliga hålet i därför avsedd  metallbit, förankrade tråden och fick på skon igen - et voila! Signal kom pronto!

Tack och lov för händiga döttrar!

Hade antagligen fixat det själv, men Bettan gjorde det snabbare.

Sonen är en rackare på att fixa dylika ting, men befann sig alltför långt bort - och här gavs nu ännu en gång bevis på att kvinnor kan :0)

Pustade ut och ringde Lena L. som lyckats få tag i det telefonnumer hon sökt - och så hade vi en fnittrig telefonstund.

Skall bli  väldigt roligt att läsa om din och grabbarnas kofösarhelg - och även Karin och Alvas - ha det så kul!

Jag har själv varit hos Gunvor och vallanlagstestat - helt fantastiskt! Gunvor och hennes man är så underbart vänliga och gästfria,har invallade säkra djur,  god mat fick vi och stämningen var hur mysig som helst.