Det blev en renodlad hundsöndag.

Liten prommis på morgonen och så iväg till klubben, för att heja på Anna Jarander i agilitytävling Lagtävling. Anna tävlade i två lag, med Asco i det ena och Yra i det andra.

Asco hade som vanligt en oerhört snabb tid, bara 5 fel men laget i övrigt diskade ut sig.

Yra gick som tåget, säkert och bra, det laget gick vidare till final och slutade på en fjärdeplats - bra jobbat!

Här är lite bilder som Bettan tog, hon hade inte kameran på plats när Asco gick, men väl när Yra var på plan.

Här kommer lilla Yra, håhåjaja! Och laget, det kom ju fyra, håhåjaja ;)

Tjohejsan över A-hindret!

Och full fart genom slalompinnarna.

Ju mer jag ser av agility desto mer förstår jag hur oerhört viktigt det är att föraren ger absolut klara och tydliga direktiv till sin hund - många tror att "agility, ähh, det är bara att springa och skrika" - glöm det! Ett par centimeters felvisning med kropp eller hand, så kan en laddad hund lätt gå till fel hinder, eller ta rätt hinder från fel håll.

Kul verkar alla ha och som en klubbmedlem som inte alls håller på med agility sa " det verkar alltid så festligt och glatt på de här tävlingarna" - jag höll med! Inte som på lydnadstävlingar där alla står med bistra miner och registrerar varje litet fel - "jaha, se där, nu släppte han lite i ena svängen", "kolla, hon sitter ju liiite snett", "Va, slog han i hindret - klumpigt"!!

Visst applåderas det ibland, men då skall det tamme fanken vara 10:or som visas.

Efter agilityn susade vi ut i skogen. Jag hade tagit ut alla tre vännerna i omgångar under agilitytävlandet, men försiktigtvis inte västgötarna när Anna var på plan. Dels skulle de kanske ha registrerat att släkten var där, dels har Bitte väldigt svårt att helt hålla käften när det rusas runt på agilitybanan - hon vill gärna slänga in ett "bjäff" när det hojtas och springs särskilt mycket - hon skulle bli en utmärkt ordningspolis :0)

Ute i skogen  träffade vi Bettan, Olle, pappa Umber (..von der Prignitzer flur, om jag får be...)´s matte Christine samt Sören och Azlan.

Nu blev det sökuppvisning.

Både Azlan och Hippie skötte sig exemplariskt och Christine filmade hej vilt.

Hon låg också figurant för Azlan under ett skick och kunde filma när han kom ångande och skällde rakt in i kameran :0)

 ..och svansen den går...

Hippies tur -  "Jag larmar, jag larmar - har hittat, har hittat - vovovovovov"

"Alltså, dom här jepparna som går bort sig, dom är bara såå schyssta! Den här har också korv till mig":0)  Kolla in den snikna blicken ;)

Fika på Helgö efter söket, jag tog en sväng med alla vännerna först.

Nu är vi hemma, polarna håller just på att mörda nykokta märgben, skulle ha kokt i går, men det blev i dag i stället.

Hmmm, lydnadsettan med Hippie på onsdag kväll, Haninge BK, känns inte riktigt färdigt - men so what? Vi testar - går det åt pipsvängen så ser vi det som en bra träning i främmande miljö.