Var på medlemsmöte i afton, på Mälarö Brukshundklubb.Vilken alert och driftig styrelse vi har, med en suverän ordförande som primus motor!

Den (styrelsen) formligen sprutar goda idéer och uppslag och genomför dem också ;)

Jag blev medlem i MBK 1980, när jag började med min första golden retrievertik Honey. Blev snabbt intresserad av att delta i föreningslivet, började lite fint med att stå i köket (där har många börjat sin "klubbkarriär"), avancerade till hjälpinstruktör på kurser och så rullade det på...

B-instruktör, A-instruktör, specialkurser i spår och sök, lärarkurser på Hundskolan, deltog som lärare i ett antal instruktörskurser, gick tävlingsledarutbildning, blev mer och mer intresserad av "den mentala biten", blev B-figurant, A-figurant och så testledare.

Under alla år har jag också haft hundägarkurser av olika snitt, suttit i MKB:s styrelse i ett par omgångar, i SBK:s Stockholmsdistrikts styrelse i tre omgångar, är inne på min andra omgång som redaktör för klubbtidningen, hade kurskansliet i närmare 10 år .... hur i himlens namn har man hunnit jobba och sköta familjen - och träna egna hundar ;)

Ibland kändes det lite väl tjockt - som den vårtermin när MBK hade väldig brist på instruktörer och jag hade 60 !! kurstillfällen - aldrig mer, lovade jag mig själv!

Väldigt roligt har det dock oftast varit, man lär sig fortfarande nya saker, träffar nya entusiastiska hundägare (och en del som inte skall ha hund...men dom är ganska få).

I dag har jag skurit ner väldigt mycket på aktiviteterna - prioriterar mig själv och mina hundar - gör klubbtidningen, har hand om mentaltesterna och har en kurs/termin - och nu är jag ledig hela dagarna, får gott om tid över för vännerna och träningen!

Jag har avauktoriserat mig själv som tävlingsledare, det blev för träligt efter 10 år - sök- och spårtävlingar - uppe och ute i skogen kl 06, ibland tidigare ändå och så fullt ös hela dagen - nej, det får allt vara nu.

Kan ibland ställa upp som tävlingsledare i lydnadsklass I och II - III och Elit får andra ta. I lydnadsklasserna finns inte samma auktorisationskrav.

Det räcker också så bra att gå som testledare några gånger/år - att skaffa övriga funktionärer till ett MH tar sin rundliga tid, så helt lättvindigt att ansvara för RUS (Rasutvecklingssektorn) är det inte - men kul!

Det känns så mysigt att ha tillhört samma klubb i så många år och gärna vilja fortsätta att tillhöra den så länge man orkar vara aktiv - endast under en period  stormade det på klubben - och det rejält - men efter att den som orsakade stormarna försvann, så har det varit lugnt och trivsamt i alla år. Klubben får ofta vitsord från tävlande som kommer från annat håll - "välorganiserade tävlingar och man känner sig välkommen".

Flera medlemmar som jag känt sedan 1980 och blivit god vän med, är fortfarande kvar, är i dag också pensionärer och fortfarande hundaktiva. Nu träffas vi så gott som dagligen på klubben, man tränar lite, sopar lite golv, tömmer lite sopsäckar, byter ut en duk, torkar av lite i köket, fikar, snackar (inte bara hund, om annat också), planerar nästa träning, tar en tur i skogen med vännerna - dä´ä´trivsamt dä´:0)

...börjar "göra höst". Det mesta är överblommat, men några krukor med pelargoner jobbar på, ett par rosenknoppar tänker nog slå ut och dahliorna blommar snällt fortfarande.

Surfinian på garagegången är bara fantastisk, blommar lika fint nu som i juni.

Jag har verkligen pysslat om den, gödslat mycket och hela tiden plockat bort vissna blommor. Den får jag nog ha glädje av tills frosten kommer.

Har tagit in min bougainvillea, i vardagsrummet, den har fortfarande inte blommat, är nog mitt fel, jag beskar den väldigt hårt. knoppar finns och den kanske blommar inomhus - men sedan åker den ut i blomsterrummet i garaget över vintern, annars lägger den nog av totalt.

Så här års blir jag lite "nonchig" med trädgårdsskötseln, riktiga trädgårdsivrare jobbar säkert mycket mer än jag, ända tills snön kommer. Jag klipper gräset, rensar nödtorftigt och klipper bort vissnat, men det är absolut inte samma energi som under vår och sommar. Nu går jag t ex och tjatar på mig själv att kantklippa, något jag gör automatiskt efter varje gräsklippning annars - jajajaja, jag skall väl ta ett varv...någon gång den här veckan...

Fröken Bitte - jag vågar absolut inte dra några växlar på de eventuella tecken jag sett hittills - får vänta ett tag till.

Hon är fullständigt galen efter mat  -är hon i vanliga fall också, men nu är det värre och så kan det vara för att hon är parad och kroppen ställer in sig på att skaffa näring, oavsett om hon är dräktig eller inte. Hon är fortfarande klart svullen runt vulvan och det är väl i så fall lite ovanligt två veckor efter löp, om inte.....

Hon stod upp i sängen och torrulkade härom natten, vid 3-4 tiden - lite tidigt, bara 18:e dygnet, men hon har aldrig tidigare i sitt liv kräkts.

Hon är makalöst kelen - det är hon i vanliga fall också, men nu är det alldeles väldigt mycket - hon formligen kryper under skinnet på mig så fort jag sätter eller lägger mig.

Hon är lugn, kan springa ett par steg när Hippie gör  "jaga mig"-inviter, men springer absolut inte med, till Hippies besvikelse. I vanliga fall drar hon järnet och det flängs varv på varv i skogen.

Men....

Hon är parad, och kroppen förväntar sig att det skall "bli nåt´" oavsett om det är så eller inte.

Framåt söndag eller så borde man väl möjligen  kunna se att hon ökar i omfång lite, men det kan dröja också....

Intet är som väntans tider.....

Jag tar det faktiskt rätt lugnt, är luttrad - för varje sak jag ser som kan vara, så korrigerar jag snabbt med så kan det vara i alla fall.

I dag kommer någon snubbe från kommunen och sätter in ny vattenmätare, i kväll är det medlemsmöte på klubben - mer upphetsande blir inte denna tisdag :0)