Jag har ett väldigt vackert och mycket gammalt golvur (från 1729). Detta ur fungerade oklanderligt i mitt föräldrahem under hela min uppväxt. Vi hade tre klockor i tre olika rum, två på nedervåningen, en pendyl på övervåningen. Varje söndag drog fadern alla tre uren - gud nåde den som då vågade nysa eller säga något - han skulle nämligen lyssna och höra att de slog  exakt jämnt! Detta gällde i första hand uren på nedervåningen - pendylen fick väl gå lite på känn.

Uren slog också väldigt jämnt, enstaka sekunder mellan dem. Det stora golvuret hade en så vacker klang, slog både hel-, halv- och kvartsslag.

Man kan tycka att det var ett himla liv på nätterna med tre klockor som väsnades och slog "stup i kvarten" så att säga, men jag kan inte minnas att man stördes - man var van.

Klockan fick bo hos mig när mina föräldrar gick bort - men se den transporten klarade inte den gamle trotjänaren. Den blev stum! Vi gjorde ett försök för ett antal år sedan, en duktig kille fick den att gå, men slagverket fungerade inte. Svintarmarna (original !) orkade inte hålla loden längre - loden väger vart och ett 7,5 kg!

Nu har jag emellertid tagit hem en urmakare - en kolossalt duktig man som är specialist på antika ur och tornur - bor dessutom här på Ekerö.

Han kom hit i dag, gullade med hundarna (hans egen, väldigt fine taxpojke satt i bilen) och lyfte ur och ner hela verket och tog med sig hela rasket.

Jag är övertygad om att han kommer att fixa detta - även slagverket - man hänger numera upp loden med segelgarn fick jag veta.

Urmakaren tog dessutom med sig vägguret (även det har förstummats, men det gick i flera år även här) - det kommer också att ticka och plinga så småningom.

Jag väntar med spänning :0) - undrar också hur hundarna kommer att reagera, när det tickar och bongar i den stora golvklockan - jag kan se dem sitta med huvudet på sned och fundera "vad i jösse namn"......

Lite kuriosa runt golvuret - den har även datumvisare! Inte dåligt på en klocka från 1729 - det är en skiva som tickar fram rätt datum i en liten ruta.

När man förr i tiden ville veta vad klockan var, om man vaknade i mörka natten (det var ju inte bara att tända sänglampan och kolla in väckarklockan :0)) - då drog man i det snöre som var fäst vid en viss punkt inuti golvuret och som man tog med sig in i sovrummet - och killevippen! så slog klockan de timslag den senast slagit plus eventuellt halv- och kvartsslag. man kunde då avgöra på en kvart när, vad kockan var - fiffigt va!

Ang. bilden - den ser lite spöklik ut, utan urtavla och verk....