.. är mitt motto just nu. Det här med att drämma i revben är inte kul!

För att kunna sova måste jag ligga raklång på rygg - märkligt nog går det bäst att ligga på själva "ontet" - att försöka ligga på någon sida är bara att glömma, då kommer revbenen i fel läge och det gör så förpipplat ont.

Hmm, i dag kommer jag bara att kunna fungera som stående figurant vid sökträningen - bara tanken på att ta sig upp och ner på marken, gör ont.

Tack och lov att det är en vecka kvar tills jag skall åka till Möklinta, både med tanke på bilkörning, spring-i-ring samt lydnadstävling. Tills dess bör jag väl vara hyfsat rörlig igen.

På torsdag skall jag åter till massösen. Hon gjorde underverk med mig förra gången, vi får se vad hon kan uträtta här. Hon är oerhört skicklig och verkar ha radaranläggning i fingertopparna, vet exakt var hon skall ta i och var hon skall vara väldigt försiktig. Själva revbensskadan skall hon nog över huvud taget inte röra vid, men resten av ryggen blir ju också ännu stelare än tidigare, eftersom man går och spänner sig för att inte göra fel rörelser.

Så - färdigynkat för den här gången, det blev en lång litania  - men liiite kan man få tycka synd om sig själv, även om man varit klumpig och självförvållande till detta elände.

Jsg minns en sommar för många år sedan, jag var väl sisådär 10-11 år. Vi var på sommarvistelse på något pang, hela familjen, tillsammans med mamma och pappas goda vänner. På panget fanns också en "lustigkurre", en fullständigt outhärdlig karl, vars hela liv gick ut på att försöka vara rolig och underhållande. Han misslyckades totalt kan jag säga, folk fick bara en irrande blick och såg sig om efter närmaste flyktväg när han uppenbarade sig. To m jag, som inte var så gammal förstod detta.

Vi badade mycket. En dag gick pappa och jag på bryggan och skulle kliva nedför badstegen - då kommer "mr funny guy" rusande ut på bryggan, hojtar "kull"  och knuffar till pappa i ryggen. Pappa tappade balansen och for rakt ner i en eka som låg förtöjd vid bryggan - gissa om han slog sig! Rena turen att han inte slog ihjäl sig! Resten av den vistelsen gick pappa med stadig lindning runt bröstkorg och rygg - med fyra knäckta revben och i övrigt rätt blåslagen. Jag minns faktiskt inte vad som hände med den skämtsamme - kan inte minnas att jag såg honom efter detta....