Nästa tisdag skall jag åka till Albanos djurklinik och ögonlysa Bitte.

SKV (Specialklubben för Västgötaspets) har då ordnat en speciell "lysningsdag" för v-götar. Tyvärr har det under senare år dykt upp förändringar och defekter på ögon hos ett antal vgs.

Skönt att klubben reagerar och reder ut detta, innan det blir ett problem för rasen.

En förändring som upptäckts är tydligen något diffus - d v s det går inte att avgöra hur pass allvarlig den är, utan att genomföra ERG-undersökning - en lite omstäldig och tidskrävande undersökning - men, som ger bästa underlaget för att säkerställa diagnostiken. Så har jag förstått saken.

Bitte skall bara genomgå vanlig ögonlysning, så får vi se vad resultatet blir. Är det helt ok, då går jag vidare med mina planer på att para henne - noteras avvikelse eller defekt - ingen avel! Jag känner ingen större oro, men vad  vet man?

Dessa ögonförändringar upptäcktes i Fnland för 6-7 år sedan, där är mer än 200 hundar ögonlysta och 19 har konstaterade förändringar "PRA-liknande förändringar"  6st med ???

Kan vi nu äntligen få klart besked om vad denna "PRA-liknande förändring" innebär för de hundar som har diagnosen, deras synförmåga, ärftlighet, vad  det innebär för aveln - det betyder oerhört mycket för denna underbara och i allt väsentligt ändå otroligt sunda och friska ras' framtid.

En hund i Sverige har blivit blind - jag vet inte vad diagnosen är i detta fall.

Detta hade kunnat redas ut för länge sedan, men tyvärr hade den dåvarande styrelsen i SKV föga (läs 0) intresse av att lyssna på vad de finska uppfödarna rapporterade. Det ansågs som "hysteri", "sjukdomssökande" - kalla handen, "det finns inga ögondefekter hos vgs".

Nu är det ändå så att det finns och det känns lugnande att det nu äntligen görs något åt saken - att uppfödare och vgs-ägare kan få klart besked, att den oro som finns inte får växa till ohanterliga proportioner, att spekulationer och rykten kan få en ände. Är detta allvarligt för rasen ? Eller är det en krusning på ytan, ett observandum, men kontrollerbart och av mindre signifikans för aveln?

Snart får vi veta.

Varmt! kladdigt! Men en trevlig utställning. Härligt att arrangörerna tagit till ordentliga "gator" mellan ringarna - man kunde röra sig tämligen fritt och ogenerat inom ringområdet, utan att hamna i ett utställningstält eller snubbla över tältlinor...

Flickorna och jag bodde på en camping 5km söder om A-sund, över natten fredag-lördag. Välskött,oerhört väl organiserad camping  - här verkade allt gå ut på att överglänsa grannens förtält, alternativt grannens plantering utanför tältet...

Har aldrig - trots över 20 års stugboende - sett så många små får, tomtar, alver, utanför husvagnar/tält. Huvva! Passar säkert "där-boende", men semester där skulle driva mig till vanvett - en natt i stuga, ok!

 Hittade snart en cykel/gångväg till Stjernsunds slott, som var väldigt lite frekventerad. Där kunde flickorna springa lösa och ha kul!

Packa, rasta hundar, duscha (gudomligt) , bära ut i bilen  - hundarna in i bilen - våttorka golvet i stugan (ity det regnade i går afton).

På utställningsplatsen umgicks alla med varandra - som vanligt numera :0)

Bitte - "den totalt avlövade kalkonen",fick ett CK , H-Å Sperne sa  " hon rör sig så förbannat bra"!!, Bitte  vann öppenklassen, men placerade sig inte i bästa tik (inte att undra över med tanke på hårlösheten  - CK var verkligen jätteroligt).

"Prydliga Stina", vann championklassen med CK och kom 4:a i bästa tik.

När hon stod på bordet tittade H-Å Sperne länge på henne och sa sedan "hon  är verkligen så lagom"!

BIR blev - inte helt oväntat :0) Skogsbygdens Nora Supernova

BIM - förlåt snälla, men jag vet inte säkert...återkommer...

Missade tredje certet med en hårsmån igen - certet gick alltså till Skogsbygdens Nora Supernova.  Nora har väl säkert 6-7 cert vid det här laget, före två års ålder. Nora är en jättefin liten tik! Visar sig kolossalt bra, som Kims alla hundar!

Fortsättning följer när jag sovit ut...

Det har jag gjort nu :0)

Åt goda svenska kräftor tillsammans med bästa kompisarna efter hemkomsten i går kväll - vilken fantastisk sommarkväll det var! Inte så äckligt varmt som tidigare utan en stilla, ljummen sensommarkväll - vi satt ute till efter midnatt och njöt - inte en mygga!

Tittar man på grönska och blommor så ser man att nu bär det obönhörligen åt höst - men än är det en bra bit kvar.

Jag tror att det var Sänningegårdens Frank Stagg som blev BIM-hund i går - måste kolla med någon som har bättre ordning på detta än jag själv :0)

Hans-Åke  Sperne är verkligen en väldigt trevlig domare. Glad, pigg och pratsam - mjuk och go' med hundarna och alltid med ett vänligt ord till ägarna.

När han var klar med v-götarna sa han till oss alla "tack för att ni kom hit med era hundar i dag, jag uppskattar verkligen det skall ni veta".

Hur många domare gör så?

Minnen!

Fick en text från en utrikes kompis, som just färdigställer ytterligare en bok om västgötaspets - inte heller den här på svenska.....

Hon ville att jag skulle kolla texten och rätta eventuella fel. Done!

Texten handlar om Clara Cluck och Acke Ackspett. Min Clara som var den enda västgötaspets ever, som blev kontrakterad bevakningshund! Och Bettans Acke, som blev kontrakterad räddningshund (nu pensionerad).

Jag och Bettan gav oss den på att vi skulle göra något ovanligt med våra v-spetsar, de skulle bli tjänstehundar! Jag fastnade för bevakningshundsdelen och Bettan för räddningshundsdelen.

Jag tränade intensivt med ett gäng "grönklädda" - gissa om Clara och jag stack ut i det gänget:0) Unga killar och tjejer med rottweiler och schäfer - och så "tanten" (då 55 bast) med västgöten. Jag vet att alla tyckte att det var rätt häftigt att vi var med, i synnerhet när det framgick att Clara Cluck klarade sina uppdrag precis lika bra (om inte bättre) än många av de andra hundarna. Det var ett jätteskönt gäng, vi hade mycket roligt (och jobbigt) ihop under våra träningar¨.

Det enda jag hade lite svårt för, var när vi hade övningar ihop med killar (icke hundförare) som hade "Rambo" stämplat i pannan och vars enda diktan och traktan verkade gå ut på att springa, vråla och skjuta så mycket som möjligt  - förhoppningsvis sållades dessa gossar ut eventually.

Första certprovet klarade vi inte - det var ett hårt slag, vi hade tränat så intgensivt - men allt måste sitta, annars duger man inte - här gäller det att kunna jobba rätt eller också blir man skjuten!

Andra  certprovet gick galant! Efter det deltog Clara och jag i ett otal antal övningar och tävlingar för bevaknings- och räddningshundar - bl a bilder och berättelse om när Mälarö BK deltog i en kolossal-övning utanför Gävle (8 lag, som jobbade oavbrutet från fredag middag till söndag mitt på dagen), med ett alldeles eget lag ,kommer nästa vecka - det var en otrolig upplevelse!

2 västgötar, en 9-årig rottweilerdam, en collie,en flatcoated retriever!! Bland alla schäfrar och rottweiler - ett väldigt udda lag - men taggat!!

Skjuten ja, för att återgå till bevakningsbiten  - mandrom räknades ju även som kombattant - d v s stridande soldat - fick bära vapen och kånka på detta i tid och otid.

Jag - som inte ens lät min son få ha en vattenpistol när han var liten...

Jag fick göra en komprimerad "lump" på LV3 i Norrtälje - det var tuffa tider!

Exsercis i all oändlighet  - höger och vänster om,täten dubbelt till vänster etc -  lära sig vad riktkarl var,lära sig att hålla takten (inte så lätt som det låter) "givakt", "manöver", lediga" - hela billevitten!

Springa med full packning och gasmask på i het majsol - långt! Skjutövningar på hel- och halvfigurer - blev positivt överraskad över att jag faktiskt kunde få in ett antal träffar - vänsterskytt och allt! (vad hände med 70-talspacifisten...)

Efter en skjuthelg kom jag hem och berättade för Peter att vi fått plocka ihop och plocka isär våra vapen, göra rent, olja etc.

"Jaha," sa Peter, "men du vet, vi fick plocka ihop och isär vapnen i mörker"...

DÅ kunde jag säga, helt trankilt... "2,5 minuter, vad hade du för tid"????

Vi fick också göra detta, i en lektionssal med nerdragna mörkläggningsgardiner - kolsvart! Peter blev rätt impad faktiskt :0)

Mycket annat fick vi vara med om under dessa helger (en hel vår), in i rökfyllda hus med gasmask, kräla i (rätt blöta) diken, lära oss hur man kommunicerar bakåt i en trupp, vara med om överfall efter en natt i militärtält (14 brudar och en överste som var "övervakare").

Jag blev utsedd till tältlagschef, vilket innebar att jag låg i mitten och inte behövde gå post eller sitta eldvakt - å andra sidan blev jag uppdragen varje gång någon postering trodde att de såg "den lede fi" närma sig i dunklet.

Sitter man tillräckligt länge och tittar på en punkt så börjar den röra på sig till slut och man är säker på att anfall är på gång.Snöret från posten ute i terrängen till eldvakten ryckte, eldvakten väckte mig (jag sov inte många minuter, låg bara på aga mest hela tiden) och jag fick ta mig över alla grymtande hopkurade tjejer och ut för att kontrollera vad som var å färde.

Inget! Nada! När posten gnuggat ögonen och kikat igen såg man tydligt att det var en mossbelupen sten, eller en liten gran som stack ut bakom ett större träd etc etc....

Vi visste ju att ett anfall skulle komma - men när??  Kl 04 00 kom det! Ett antal officersaspiranter hade fått uppdraget och tyckte förståss att det var störtball att få skrämma livet ur ett gäng brudar ;)

Vi 14 hade kvällen innan noggrant sett ut våra stridspositioner runt tältet - in case of attack! Alla visste exakt var de skulle ligga, sitta eller stå!

När anfallet kom, flög alla upp (alla sov med bootsen på), rev åt sig sina vapen och hukade i ilfart ut till sina posteringar.

Och sedan - kära bloggvänner - här vill jag nästan sluta skriva....

Alla 14 brudar ( den äldsta - jag - 55 bast, samt unga skolflickor, mogna husmödrar, något mindre mogna småbarnsmammor o s v)förvandlades på 0 sekunder till fruktansvärda amasoner!!!

Vi sköt, kröp, svor, väste, sköt, avancerade, backade, sköt, svor, vrålade, sköt....

 Här skulle ingen jävel komma och ta vårt läger!!!!!

SÅ FORT går det att utradera all civilisation, all känsla för fredliga uppgörelser, all barmhärtighet. Det var den mest skrämmande upplevelse jag haft, att förstå att jag själv (och andra kvinnor - inte bara män)så lätt kunde förvandlas till grottmänniskor, vars enda tanke var att slå ihjäl och döda, för att hålla fienden utanför reviret - tänkte då förstås på "Rambo-pojkarna" - men dock, det finns en viss skillnad - jag såg detta, förfärades och lovade mig själv att aldrig hamna där igen.

"Rambo-gänget" tänker inte alls, de bara vrålar och skjuter och tycker att det är ball - hela tiden....

 I morgon bär det å' till Askersund och utställning - bara inte den stackars domaren förlamas av skrattkramp när Bitte kommer in i ringen.......

Har ni sett hur en kalkon ser ut på halsen?.....några få strån som spretar ut på var sida.....

En skarpögd västgötekompis ( tack Lisbeth!) läste SKK:s månadsbrev på nätet - och vad hittar vi väl där?

Saxat ur SKK:s månadsbrev:

"Hundar med medfödd stubbsvans
Hundar av nedanstående raser som har medfödd stubbsvans och är födda 1 januari 2008 eller senare kommer enligt ovan nämnda förslag ha rätt att delta på utställning.

Grupp 1: australian shepherd, australian stumpy tail cattledog, berger des pyrénées á face rase, berger des pyrénées á poil long, mudi, old english sheepdog, polski owczarek nizinny, welsh corgi pembroke, schipperke
Grupp 2: perro dogo mallorquín/ca de bou, dansk/svensk gårdshund, engelsk bulldog, entlebucher sennenhund
Grupp 5: västgötaspets
Grupp 6: smålandsstövare
Grupp 8: perro de agua español
Grupp 9: boston terrier, fransk bulldog, king charles spaniel

I samband med valpregistrering kommer hundar att åsättas en svansstatuskod enligt de uppgifter som uppfödaren lämnar i samband med registreringen. Förslaget innebär att inga krav på veterinärintyg eller liknande kommer att ställas."

CS skall ta ställning till förslaget vid möte den 5/9 - förslaget innehåller mycket mer - men denna del berör oss. Har svårt att se att CS inte kommer att besluta i enlighet med förslaget!

Lugnet är återställt (åtminstone beträffande denna fråga :0)  ) i västgötaspetsvärlden!

Kan man väl sammanfatta den här dagen som. Jag har tvingat mig själv att utföra en radda sysslor im garten - puuuhhh...

Mer jordsläp till "låddan", nu får det vara bra! Torvsläp till

rhododendron-ena (eller hur det nu skall vara). Upp på stege och kapade hänsynslöst ett stort antal grenar på klätterhortensian, som klänger vilt på en vägg å baksidan. Den sträckte sina långa fingrar runt stupränna och -rör och hävde sig, hiåhej, upp på garagetaket - nej min bästa fru hortensia, nu får hon allt ta och kamma till sig! Bort med massor av skott och grenar - det syns knappt :0) Klätterhortensior är verkligen livskraftiga (ävensom vackra) och energiska växter.

Passade på att ge vinstocken en duvning när jag ändå var igång, bort med en massa långa revor där också.

Planterade två nya vinstockar i "låddan", så att de kan klänga efter väggen.

Blåa druvor denna gång - skall bli jättespännande att se hur detta projekt kommer att utveckla sig. fick med en noggrann skriftlig beskrivning av hur man beskär vinstockar - det var behövligt - mitt sätt att beskära den befintliga stocken har verkligen varit amatörmässigt och hipp som happ;)

Drog ut slangen och vattnade sedan ordentligt rabatter och nyplanterat - ganska mycket vatten lät jag forsa över mina armar, ansikte och ben - skööönt!

 Har också varit nere vid sjön och badat hundar - dom njöt! Bitte och Hippie for långt ut efter bollar, Stina gick som vanligt ut tills vattnet står henne över magen - det får räcka för henne. Själv stod jag i vattnet så långt shortsen tillät och kände mig fånig som inte tagit med baddräkt.

Tittade in på SKV:s gästbok - här har verkligen skrivits en hel del senaste tiden - och det mesta verkar få stå kvar! Frågan om svansintyg engagerar storligen - med rätta tycker jag. Måtte SKK snart kunna förklara hur "tänket" är.

Och bra att SKV:s styrelse faktiskt öppet ger ett besked om att de agerar och engagerar sig.

Visst har det varit mer eller mindre stiltje i SKV, under en tid, inte mycket har hänt - men hellre det än den totala diktatur som rådde tidigare.

En klar förbättring har jag dock upplevt runt utställningsringen - avspänd stämning, glada nunor, alla pratar med alla - så befriande!

Härligt väder!

Hemkommen från en väldigt trevlig träff på Mälarö BK. Anna, som har Stinas syster Yra och västgötepojken Asco, mellanlandade på Ekerö på väg mot Gävle (Anna bor i Linköping). Eva kom med Ascos pappa Vidde, Karin kom med Stinas andra syster Ystra, Deja och lilla Alva. Jag bidrog förstås med mina tre damer.

Efter rastning åt vi lite lunch framför klubbstugan, där det var skugga. Anna tränade lite agility med Asco och vi beundrade - Asco är jätteduktig!

Nej - han tänker inte bita matte i armen :0) Asco bara talar om hur kul han har.

Mer beundrande utrop när Anna tränade freestyle-moment med Yra. Nu kan Yra backa i åtta mellan Annas ben - suveränt! Det lyser om Yra när Anna tränar freestyle med henne, man ser hur hon bara älskar detta :0)

Vi lyssnade också på den nya country-låt som Anna har som tävlingsmusik

"She thinks my tractor is sexy" ;);) - en verkligt fartig låt som passar jättebra till ett freestylenummer.

Karin och jag tränade bl a sändande till rutan med Bitte och Deja. Ystra fick göra lite lydnadsmoment, Stina gjorde ett uppletande i högt gräs.

 Karin och Deja - Bitte pustar ut....varmt....

 Stina jobbar på

Ystra väntar på sin tur 

Dessemellan umgicks hundarna kors och tvärs, Vidde och hans son Asco struttade runt och såg lite viktiga ut,sprätte och kissade hej vilt, men förhållandet var väldigt lugnt och problemfritt.

Hippie fick roa sig lite med agilityhindren, annars var hon rätt intresserad av lilla Alva.

Bitte ger Alva en puss i förbifarten

 Här gullar både Asco och Hippie med Alva

Sötsnuten Alva

Det var så varmt att vi avbröt träningen rätt snart, återtog våra platser i skuggan och ägnade oss åt fika och chokladmuffins.

Så småningom skildes vi, jag tog en tur i skogen med vännerna på vägen hem.

Nu har jag just haft ett långt samtal med min goda vän Ingrid -Ingrid  bor i Californien, i Simi Valley, ganska nära los Angeles. Jag har hälsat på Ingrid och hennes trevliga familj två gånger, dels när de bodde i Boston och så i Simi Valley. Naturligtvis har Ingrid västgötaspetsar :0), men också en chihuahua, en tibetansk spaniel, en labradorvalp och ett antal hästar.

Jag tror att du kommer att läsa min blogg om en stund Ingrid - det var så roligt att prata med dig, alldeles för länge sedan sist.

Halv sju - dags att fixa lite middag.

...känns det som i dag. Inget särskilt att "bloggbladdra" om...

En timmes skogspromenad med vännerna - kantareller, javisst! Sedan till bilverkstaden för nollställning av datorn, ity abs-lampan haver lyst sedan batteridöden inträffade (och avhjälptes).

Tocket annorlunda sätt att åtgärda fel på bilen det är nuförtiden ! Bil-meken tog ut lilla laptopen, knappade hej vilt på den efter anslutning i motorn - "inga fel hittade" - blinkade "confusern" glatt - "jaha, då kan du nog köra hem nu"...

Tackade och körde från verkstaden "ABS-fel ,verkstadsåtgärd erfordras" röt dispalyen  åt mig. Hmmmmm...

Åter till verkstaden, killen ut med laptopen igen - "det kanske är så att du verkligen har nåt' vaj på ABS-systemet"...

Jag försökte med "tror du eventuellt att det kan vara något med säkringarna, min son fipplade med dem när jag råkade ut för batteridöd"?

Bil-meken: "tänkbart, var har du instruktionsboken"? Fram med den, han bläddrade, mumlade,  tittade i en (av tre!) säkringsdosor, och halleluja!!! Janne hade råkat sätta tillbaka  en säkring ett snäpp fel, när han höll på - förståeligt, eftersom den raden med säkringar bara innehöll två, en i mitten och en överst i raden, resten var tomma hållare. Med en frågvis och irriterad morsa hängande runt sig, är det lätt att placera en liten säkring i fel hål.

 Alles in ordnung!

Lyckad shoppingtur i Vällingby med Lisa, vidtog sedan. Vi hittade allt som vi tänkt oss, utom ett par shorts - Lisa har shorts, men kunde behöva ett par till - det kommer hon plättlätt att hitta i England.

Jättestora räkmackor avåts på gamla säkra kondiset Pallas, sedan gick vi till leksaksbutiken och köpte tre små bilar till Eli - han är total bil-, traktor- och bussfreak ;)

Hemåt - Lisa beundrade oavbrutet sina "Foppadojor" med Simpsonfigurer på i bilen. Ut med vovvarna i trädgården - "veeet ni hur länge ni har varit borta" ? "Yyyyyyyyl (Hippie), gnyrrrfff, gggrrummmpppfff, piiiiip (Stina och Bitte)"-

Vi hade varit borta 2,5 timmar - ohyggligt! Fixade mat till hundarna, ställde in den i bilen, in med Lisa och vännerna och så åkte vi till Ettans väg i Kungsberga, där Pernilla och Eli väntade med nybakad äppelpaj och glass.

Först tog jag flickorna på en tur i skogen, gav dem mat och så fick de vänta i bilen medan vi fikade.

Plockade en kasse Tranparent Blanche - två träd hos Janne och Pernilla bara dignar av dessa äpplen (men fler sorter är inympade på varje träd) - sedan finns flera äppelträd, hur skall man kunna ta vara på allt? Transparenterna skall jag göra mos av - snabbt! Övermogna slika är bläääähhh, blir väldigt fort mjöliga och otrevliga.

Sedan var det väl inte så mycket mer.........

Fått en hel del gjort i dag.

Lite plock med tvätt och papperssortering på morgonen. Skulle få massage för min eländiga nacke kl 10, men den knådande damen var inte där???

Något missförstånd måste det vara, jag antecknade noga dagens datum, när jag var där sist - får höra med henne i morgon. Lämnade meddelande på telefonsvarare men tji respons - även masserande damer kan bli sjuka...

Planterade nya blommor på Peters grav. De rosenbuskar jag satte i höstas såg lite ämmeliga ut och praktveronican tyckte jag blev för hög. Bort, bort - i stället planterade jag en kraftig ros, en Nina Weibull, tålig och vacker, samt tre "isstjärnor", aldrig sett förut,  kraftiga låga växter med starkt blåa små stjärnformade blommor, tillsammans med de välmående isbegoniorna längst fram på graven och de blommor barnen nyligen satt där,ser det prydligt och välvårdat ut.

Fortfarande kommer känslan av att rätt som det är, står Peter i hallen med väskan och har kommit hem från en av sina otaliga resor - men så är det inte...

1 år och 3 månader sedan Peter reste vidare efter sin långa och tuffa, men så otroligt tåligt burna sjukdomstid - men 42 års äktenskap  är mycket, mycket längre.....

Tog en lång promenad med vännerna i skogen, handlade, bl a 8 säckar jord - åkte sedan ner till Bettan och Olles hus, tog in post och kollade blommorna - de är i Norrland i tre veckor - en mycket behövlig semester!

Lydde sedan order - d v s plockade åtminstone av krusbären ;) snoppade desamma och gjorde marmelad - god!

Släpade in jordsäckarna med hjälp av skottkärran, två i taget, tippade dem över kanten på "lådan", skar upp säckarna och tömde dem. Nu börjar det se riktigt skapligt ut i den jordslukande "låddan".

Hundarna svansade förståss med hela tiden och kollade läget, medan jag fixade marmelad gnagde de på varsit nykokt märgben.

Nu är man ren - svettig och jordig klev man in i duschen. Nu tänker jag titta på resten av Poirot, dricka thé och känna mig nöjd med dagsverket.

Jobb i morgon förmiddag och sökträning på eftermiddagen. Sedan kommer barnbarnet Lisa 10 år , Lisa skall sova äver hos mig och på fredag skall vi till Vällingby, käka lunch och  shoppa loss :0)