I kväll var vi hos Ritas får i Kumla by, tillsammans med Petra.

Vi provade att ta Stina till en stor hjord med får (ca 100) i stället för de 5-6 hon träffat förut. Petra trodde att Stina skulle se det mer som en utmaning än 5-6. Dom var kul men hon fick ingen riktig struktur på det.

Jodå, Stina tyckte att 100 får var klart godkänt! Hon föser och pendlar riktigt bra, spränger ibland, men det är för att hon inte går runt utan håller sig bakom och ibland för nära.

 Stina går bra att hejda och hon går inte på fåren, hon pendlar även från sida till sida - bra! Nu skall vi bara klura ut hur vi skall få henne att runda flocken och komma upp framför den - ligger inte riktigt i götens vallningssätt - jag skall fråga några "säkra kort" i västgötavärlden - folk som vallat länge med västgötar - och hära hur de burit sig åt.

Border Collien letar sig självmant framför fårflocken, däremot kan de ha lite svårt med att flytta en stor flock, där är det mera "finlir", flytta sakta och skilja ut djur eller hämta in ett enstaka djur. Västgöten dammar på och skriker "flytta på er, framåt ulltottar och det på momangen"!

Hippie var väldigt tänd och rände efter en liten flock på 4-5 djur i en fålla. De här fåren är rutinerade och vet hur man slipper springa när det är en ovan hund. Man limmar fast sig i staketet och glor på vederbörande :0)

Hippie försökte verkligen vara morsk och hojtade åt fåren "fegisar!! kom igen nu då"!

Vi fick hjälpa henne och flytta ut fåren från staketet, då blev det fart igen och Hippie körde dem runt i fållan. Hon har lusten att driva och hon vill även kopmma framför flocken, alltså har hon detta i generna att hon skall driva dem mot mig och inte bara ifrån - kalas!

Rita, som äger fåren, stod och tittade på, var riktigt impad av Hippie. "Jag har haft en 5-6 collie här under åren, men ingen har vågat sig på fåren - det här var verkligen roligt att se - den första collie jag sett som inte bangar ett dugg för fåren, bra drag i den flickan, det här kan man bygga mycket på".

Nu gäller det att vi inte går för fort fram. Petra och jag kom överens om att vi ses var fjortonde dag, allt skall fortfarande bara vara roligt för Hippie "spring och skrik" :0) Man får akta sig så att inte fåren skrämmer en så ung hund. Det kan hända när de gaddar ihop sig, sänker huvudena och råstirrar på hunden.

En ung ovan hund kan känna obehag då. Då går man fram och vänder bort fårens huvud helt enkelt och visar hunden "inte ett dugg farligt - kom igen du"!

Jag skall nu börja med lite lydnadsträning som krävs för vallningen (inte den "vanliga" som jag ändå börjat så smått med) - men ännu inte ihop med fåren, detta gör vi hemma, på klubben, i skogen, tills det är befäst. Främst gäller det "ligg" och "vänta" eller vilket kommando man vill ha för att hunden skall stanna kvar liggande. "Framåt", "ut", "runt","höger", "vänster" kommer sedan.

Jag kommer att koncentrera mig mest på Hippie, hon har den mest naturliga talangen för får. Petra tyckte absolut att Stina skall få jobba på också, men vi kommer inte att lägga så mycket krut på hennes "utbildning",hon skall lära sig hålla avstånd, flankera och gå runt - "vi låter henne ha kul", sa den kloka Petra.

Bitte skakade galler i bilen, d v s först svor hon lite, sedan satt hon bara med nosen tryckt mot gallret och snyftade - "Detta är oerhört! Både mamma och banannäsan får jobba och inte jag - moi! Arbetsmaskinen! Otillständigt är vad det är"!

Lugn lilla Bittefjollan! I morgon kl 13 samlas sökgänget - då är det din tur - bara din tur!

Nästa tisdag skall jag åka till Albanos djurklinik och ögonlysa Bitte.

SKV (Specialklubben för Västgötaspets) har då ordnat en speciell "lysningsdag" för v-götar. Tyvärr har det under senare år dykt upp förändringar och defekter på ögon hos ett antal vgs.

Skönt att klubben reagerar och reder ut detta, innan det blir ett problem för rasen.

En förändring som upptäckts är tydligen något diffus - d v s det går inte att avgöra hur pass allvarlig den är, utan att genomföra ERG-undersökning - en lite omstäldig och tidskrävande undersökning - men, som ger bästa underlaget för att säkerställa diagnostiken. Så har jag förstått saken.

Bitte skall bara genomgå vanlig ögonlysning, så får vi se vad resultatet blir. Är det helt ok, då går jag vidare med mina planer på att para henne - noteras avvikelse eller defekt - ingen avel! Jag känner ingen större oro, men vad  vet man?

Dessa ögonförändringar upptäcktes i Fnland för 6-7 år sedan, där är mer än 200 hundar ögonlysta och 19 har konstaterade förändringar "PRA-liknande förändringar"  6st med ???

Kan vi nu äntligen få klart besked om vad denna "PRA-liknande förändring" innebär för de hundar som har diagnosen, deras synförmåga, ärftlighet, vad  det innebär för aveln - det betyder oerhört mycket för denna underbara och i allt väsentligt ändå otroligt sunda och friska ras' framtid.

En hund i Sverige har blivit blind - jag vet inte vad diagnosen är i detta fall.

Detta hade kunnat redas ut för länge sedan, men tyvärr hade den dåvarande styrelsen i SKV föga (läs 0) intresse av att lyssna på vad de finska uppfödarna rapporterade. Det ansågs som "hysteri", "sjukdomssökande" - kalla handen, "det finns inga ögondefekter hos vgs".

Nu är det ändå så att det finns och det känns lugnande att det nu äntligen görs något åt saken - att uppfödare och vgs-ägare kan få klart besked, att den oro som finns inte får växa till ohanterliga proportioner, att spekulationer och rykten kan få en ände. Är detta allvarligt för rasen ? Eller är det en krusning på ytan, ett observandum, men kontrollerbart och av mindre signifikans för aveln?

Snart får vi veta.