Fick en fin bild, även om den är lite mörk, på Aros Brave Brewster (tack Inga), just från den utställningen som jag var på i L.A De halshuggna människorna är Ingrid och domaren, Per-Erik Wallin som kommit från Sverige och dömde västgötarna.

Att döma västgötarna myste han verkligen över, han är själv corgiuppfödare och tycker väldigt mycket om vgs.

Han var lite fundersam över hur han skulle tas med Fila Brasileiro, en av de andra raserna han dömde - jättedoggar med stackelhalsband (även i ringen) och verkade väl inte riktigt vara "haisängenochgosamedvovvar" :0)

Fick rådet från överdomaren att "you just stand back sir, and let the owner show the teeth of the dog - oh no sir, you don´t look at the teeth".

Jag hade tänkt ta bilder på alla västgötarna, men det blev knapert med det, kunde filma lite men sedan blev det jobb.

I USA (och de flesta länder tror jag) får man ingen skriven kritik, det hela går rätt snabbt och det gäller att hänga med när domaren, ibland knappt märkbart, slänger ut ett finger och pekar hit och dit för att markera placeringar.

Här blev det emellertid skriven kritik, något som verkligen uppskattades av västgötaspetsutställarna.

Jag gick med i ringen, antecknade vad Per-Erik Wallin sa, fick sedan låna en laptop och kunde översätta varje kritik, som sedan drogs ut och lämnades till ägaren. Kul jobb och roligt att se hur uppskattat både det och domaren  var.

Hämtade min minsta guldklimp, Eli, på dagis i går. Vi hade en liten kak-och saftorgie här hemma, sedan lastade Eli den lilla docksulkyn med traktor, buss och lastbil och körde runt runt med ekipaget, småpratande och gnolande. Eli är 2,5 år, har börjat prata nu, men inte meningar, ord! Det kommer, det kommer...

Det råder stor kärlek mellan Eli och hundarna, Hippie kryper nästan ur pälsen när han kommer, nu har hon också lärt sig att man får inte hoppa på honom. Hon gör sig så liten hon kan, svansen går som en mattpiska, hon sjunger och gnyr och trippar omkring Eli, som ler mot henne och håller ut en liten hand som genast tvättas.

Stina och Bitte tar det lite lugnare, väntar tills Hippie hälsat färdigt, då går de fram till Eli och pussar lite på honom och Eli klappar mjukt och fint.

Farmorsskryt förstås - men alla mina tre barnbarn har ett  så härligt avspänt förhållande till mina och Bettan och Olles hundar - men Eli är den som har det allra "naturligaste " handlaget med dem, det bara finns där.

Efter sulkypromenaden skulle Eli upp i övervåningen, i mitt arbetsrum står nämligen förutom dator etc. en motionsmojäng, den är väldigt populär!

Jag har skaffat den för att hålla mina löjliga, ofta lågpresterande leder i tukt och herrans förmaning - och det funkar mycket bra. Reklamens glada tillrop om att "snart har du den tvättbräda till mage du alltid drömt om" - går mig spårlöst förbi - hehe, that would be the day :0)

Eli klättrar gärna upp på mojängen och fixar runt lite grand, ändrar alla inställningar snabbt som blixten och så är det dags att klättra ner och göra något annat.

Nästa tisdag eftermiddag  har jag alla tre barnbarnen här,Lisa och Sam kommer själva med bussen, jag blir en "tisdagsfarmor" den här terminen  - kul! Fast vi ses andra dagar i veckan också ;)