I dag kom urmakaren (specialist på renovering av gamla ur), med verket till mitt gamla vackra golvur.

Han fintrimmade det hela, kopplade på loden  och ååhhhh, den vackra spröda tonen från kvartsslagen och malmklangen från timslagen hördes igen.

Detta ur är från 1729, har både sekundvisare och datumvisare - helt otroligt tycker jag att detta fanns med redan då, som praktiska detaljer.

Klockan slår varje kvart - kvart över, en gång, halv ,två gånger etc. Vid full timme slår den alltså fyra kvartsslag och så aktuell timme.

"Så jobbigt att lyssna på det", kanske någon tycker, men det är det inte, kvartsslagen är så spröda och timslagen så vackra att man gärna lyssnar - dessutom blir det som med allt annat, man hör det inte varje gång, det blir en naturlig del av husets ljud.

Ljudminnen är otroligt starka! Rolf bad mig dra klockan för att jag skulle veta hur  långt loden skall dras upp nu - så fort jag satt i den lilla veven i hålet till första lodet och börjat vrida runt, så förflyttades jag till vardagsrummet i mitt föräldrahem, såg varje detalj i rummet och såg pappa stå och dra klockan.

Jag är så glad att jag kommit mig för att ta itu med det här och så tacksam att det fortfarande  finns skickliga hantverkare som kan renovera.

Till något helt annat!

Debatten och spekulationerna kring västgötaspetsens eventuellt (mycket eventuellt) allvarliga ögonförändringar pågår för fullt. I dagsläget kan vi nog inte göra mer än att vänta på ett  vederhäftigt klargörande från ögonspecialisterna, när tillräckligt material kunnat bearbetas.

Min fasta tro är att sansade och seriösa uppfödare kommer att ta till sig vad som rekommenderas - om det blir en rekommendation om att lysa avelsdjuren,kanske hålla vissa hundar utanför aveln, då kommer dessa uppfödare att göra så. De som inte gör det utan bara täpper till förståndet och envetet hävdar "det finns inga fel på den här rasen", kommer att förstöra för rasen och inom tämligen kort tid för sig själva.

Konstateras det att förändringarna  (den mystiska J175-förändringen) är något som så att säga "hör till rasen" och inte ger defekter i form av synnedsättning och/eller blindhet  - underbart!

Förhoppningsvis får vi då också veta hur uppfödarna skall förhålla sig i aveln t ex  - kanske inte para två individer med anlagen, men att en hund med förändringar går utmärkt väl att ha i avel.

Om vi inte gör något nu, bara stoppar huvudet i sanden och med en dåres envishet upprepar som ett mantra "det finns inga fel i den här rasen", utan att ta reda på sakernas faktiska förhållande - hur skall vi då kunna stå tills svars för framtida västgötaspetsuppfödare och -ägare om det går åt pipsvängen?

 "jamen, vi trodde inte......" 

Kim Johansson, Skogsbygdens kennel skriver mycket tänkvärt på sin hemsida, så gör även Lisbeth Sigfridsson på sin blogg (kennel Ulvus hemsida).