...eller närmare bestämt ca 1,5 mil norr om P. på Borgaruddens camping vid Bottniska viken.

Bra läge, justa stugor, trevligt folk, hunddusch(!) bredvid vanliga duschar, hundbad  (!)vid stranden - klart godkänt:)

Mycket mygg och knott - väldigt ovanligt enligt stadig-boende på campingen - har varit så några dagar.

Vi har svept en ICA-butik och inköpt myggspiraler för utomhusbruk + en helt fantastisk attiralj asom stoppas i vägguttaget å natten - liten tablett stoppas i och tji mygg och knott i stugan!!!

Med dagens alertittud angående farliga substanser etc får man anta att denna aggremang är ofarlig för människa och husdjur -fungerar splendid!

Dessutom medförde mandrom två stora tyllgardiner - ligger alltid i en ficka bskom förarsätet - för stugor utan myggfönster eller för bakluckan om vi står vid en tävlingsplats, hundarna får vara i bilen ett tag och det finns mygg.

Nu är dessa gardänger uppsatta i dörrarna till våra stugor - vi kan ha både köksfönster med isatt myggfönster och ytterdörr öppna hela natten - skulle vara fullkomligt olidligt annars!

Nedanför trappen  har vi satt upp grindar vid båda stugorna - full kontroll :0)

Efter en varm natt i "längan" på Docksta camping, började jag packa íhop för vidare färd norrut. Först hade vi smugit ut en sväng vi 06.00-blecket, vännerna fick mat och vi försjönk i dvala ett par timmar till.

När jag gick med alla tre prydigt kopplade för en rastning vid 08.30 , stod grannarna till höger och packade in i sin bil - vi hälsade "god morgon" och damen  sa "vilka otroligt fina och duktiga hundar du har, vi har inte hört ett ljud av dem sedan ni kom i går"!'

"Tack", sa jag förståss, -"jo, de har varit snälla, visst kan de låta men när vi bpr så här , vilket vi gör ganska ofta, är det precis som om de hajar att man skall vara tyst".

Vidtog lite klappande av hundar, föreläsande om de olika raserna, lite allmänt prat och vi fic k "lycka till"-önskningar till Piteå-köret.

Gick in i min lila lägenhet, fortsatte att plocka ihop och ställde ut utanför dörren.

Då kommer hundrädd granne till vänster ut, åtföljd av make - de hade dukat frukost utanflr sitt lilla "pörte".

'Vi hälsade "god morgon" och damen sa då " så väluppfostrade hundar du har"! "Tack", sa jag förståss och då fortsatte damen " jag är allmänt lite rädd för hundar och har faktiskt jagats av en sån´där (pekade på Stina och Bitte)

på en gård - det var länge sedan, men den var verkligen inte trevlig"!

Utspann sig så ett samtal, där jag berättade lite om västgötarna, om deras ursprung, deras "uppgifter" etc samt att det visst har funnits rätt skarpa exemplar på gårdarna - betydligt mer förr än i dag - delvis beroende på arv - delvis beroende på att bönder/gårds/hundägare kanske inte lade så stor vikt vid "uppfostran" utan hunden fick sköta sitt, gjorde det säkert bra och om någon fick "sitta emellan" lite, så tog man nog inte så stor notis om det.

Vi hade ett väldigt trevligt samtal och jag tyckte att det kändes så bra att inte bara se den här damens näsa i en dörrspringa och känna hur rädd hon var.

Även hon och hennes man önskade oss lycka till i Piteå :)

Drogo vi så åstad - vidare norrut! Stannade dock ganska snart, vid Skuleberget -  finns en jättefin rastplats vid foten av det enorma berget( där har jag varit med Peter och hundar flera gånger). Här hittade jag en jättestor äng som låg i skugga - wunderbar! Flickorna fick springa, leka och stoja tills tungorna hängde :)

Efter Örnsköldsvik inträffade en "älgincident" - här måste vi ha haft änglavakt! Ser plötsligt en älg i höger fönster fram, ser ansiktet och en del av kroppen, den kommer med blixtens fart, farande upp ur ett djupt dike - stryker utmed bilen, men jag känner ingen duns, ser älgen bakom bilen, svajande, benen far åt alla håll - bilen bakom mig tvärnitar - älgen vimsar ut i vägbanan, långtradare kommer från andra hållet - jag hinner tänka" NEJ nu smäller det"! - men tradaren står på alla bromsar han har -älgen kanar över vägen, baken i marken, benen spretande åt alla håll, men på något mirakulöst sätt lyckas den vimsa ner i diket på andra sidan utan att kollidera med tradaren.

Det gick så fort att jag inte hann bli rädd - men visst är det läbbigt stora djur.....

Sammanstrålade med Bettan,Olle, Mia och Ronny utanför Umeå - lite inhandling försiggick - gubbsen handlade och vi stannade med hundarna  i skuggan av en träddunge - totalt 11 hundar.

Russin-katten var lämnad på kattpang - hade fått superfin "senior-bur" med olika plan, rastgård, ocksåp med olika plan - hur bra som helst. Russin hämtas direkt efter Collie-SM och blir då "king of the island" igen, när Bettan och Olle fortsätter sin semester på Mehällan.

Vi har installerat oss på Borgaruddens camping, träffat resten av gänget på pizzeria Gul och Blå i Piteå,käkat och glammat med dem, åkt till Piteå BK (fantastiskt fin klubb), tränat lite "skojsan" med de hundar som skall tävla i bruks och lydnad under helgen - träffat polare, pratat mera....

Åter på Borgarudden har det blivit lite rastning, duschning (av folk), sitta lite ue (med pyrande myggspiraler runt om, men det var klart uthärdligt), druckit lite brända och destillerade drycker - men väldigt måttligt!!!

och nu är det time att sträcka ut sig och sova.

 Konstig vit färg Iris har på nosen :0) Beror på att hon lyckats vira tyllgardinen runt densamma ;)

Lydnadstävling för mig, Bettan, Mía, Marianne1och Marianne2 samt Eva i morgon. Först utbryter tågande, med fanbärare i spetsen,  genom delar av Piteå och öppnande av Collie-SM på något torg.

G´natt!