Startade vårens valpkurs dagtid (13-15) i dag.Alltid lika kul att se ett nytt gäng valpar och deras förväntansfulla ägare samlas.

Var på klubben kl 10 30, ordentlig promenad och lite träning med mina vovvar först, snabb lunch, ett "utsläpp" till av mina vänner och så lite förberedelser inför kursen.

Får hjälp med kursen av min braiga kompis Birgitta, vi har kamperat tillsammans på klubben sedan 1980 - och inte bara på klubben, väldigt mycket "en famille" också. En sån´där kompis som man skulle kunna ringa mitt i natten och be att hon hämtade en för att bilen stannat eller dylikt  - guld:0)

Blandat kompott - en dvärgschnauzerflicka (räds varken fan eller trollen, "släpp fram mig, jag är schnauzer"), den får allt matte tygla lite. Liten hund, men med en massa go och humör, glad som attan men ville gärna kaxa lite med de andra.

En papillon, Elvis (I love it:0). Matte tyckte att han verkar lite skygg för folk - inte då! Elvis löjlar sig lite, inga problem med honom, bara matte håller sig lugn :0) Elvis gör också en liten demonstrationsrunda när matte kallar in honom - "jag kommer, vänta lite, jag skall bara springa ett varv till runt dig - eller kanske två -  först":0) Elvis lille, det där skall vi ta ett snack om nästa gång :0)

En blandras, hmmm, vad var det nu...new foundland, labrador och.... Pigg dam, vill gärna bita i kläder och fingrar. Matte har försökt säga ifrån men det "håller" bara i en timme. Väntade tills damen försökte bita mig och gav så handfast tips om hur man håller ett bestämt grepp i kindpåsen, tills fröken lägger av. Det blev en del gallskrikande förståss, men hon hajade snabbt, blev helt lugn och passiv, tittade mig rätt in i ögonen och sa "ok, du vinner, jag lägger av" och sedan gick svansen, hon fick beröm och godis och vi var bästisar och bundis :0)

Visst, man kan hålla på med bytestaktik, ge leksak i stället för mina fingrar, men med en så här pass energisk dam blir det lätt tjatigt, utdraget  och ger inte så bra resultat. Bättre att ta det en gång för alla - "så här gör vi INTE".

En blandras till....få se nu....schäfer, border collie och....glömt...

Också pigg och glad, men verkar något lugnare än den förra. Inga speciella problem där - ännu.....

En mellanpudel, van matte, trevlig, ett kvicksilver, som de flesta pudlar, men go´och rar.

En berner sennenpojke - flams, flams:0) Hela familjen var med, två barn i 8-10-årsåldern, första hunden ever för ägarna. Här blir en del jobb, lite mer styrning på barnens lek med hunden behövs, men det skall nog gå bra. Väldigt lyhörda och bra husse och matte.

En liten ,liten goldenflicka, bara 12 veckor, söt som en karamell och så himla rar, lyssnade fint på matte. Men hemma har hon i alla fall försökt att "bestämma" lite över yngsta barnet, 2 år (genom att hänga i kläder etc). Matte trodde att det här skulle barn och hund reda ut själva, men se så fungerar det icke! Här måste matte sätta gränser och det genast, både barn och hund är för små att klara av det.Liten övning också,tvååringen får sätta ner matskålen till lilla fröken, matte håller i valpen tills barnet är klar, han kan kanske inte säga "varsågod" ännu, men kanske kan visa med handen.

Och så Douglas - min rottiskompis, som redan gått en kurs, men husse och matte vill gå om. Dels var Douglas pytteliten när han gick första gången - en liten extrakurs jag hade mellan två terminer, dels kom de inte med någon annanstans. Jag frågade om de verkligen orkade höra mitt tjat en omgång till, men dom skulle stå ut sa dom :0)I dag var Douglas inte med, han haltade och skulle till veterinären - hoppas verkligen att det bara är tillfälligt. Rottweiler och hälta.....obra.

Känns i kinderna att man varit ute mycket, det har blåst snålt hela dagen, men solen har visat sig en del och inte har det varken snöat eller regnat.

Efter några timmars jobb, hem och ut med vännerna. Vi tog en golfbana i dag, inte skogen. Det är så härligt att se hur hundarna flyger fram på "vidderna", det blir extra roligt när det är snö. Snart är det slut med golfbaneglädjen - men skogen duger fint den också.

Här kommer vi! Tjosan!

Egentligen skulle det ju vara Eli-hämtning i dag, men Pernilla började jobba på eftermiddagen och båda syskonen har påsklov. Eli fick vara hemma, lades att sova middag, morsan åkte till jobbet och Sam och Lisa grejade med sitt medan Eli sov. Jag skulle komma och stötta ett par timmar innan pappa Janne kom från jobbet.

Min käre son säger : "Du kan väl käka middag med oss"?

Jag: "Visst, jättebra"!

(Janne är en väldigt duktig kock - mamma ser fram emot en god middag).

Efter ett tag ringer han "du, Sam och Lisa vill ha våfflor"....

Jag: "Helt ok för mig".

Janne: "Ähh, kan du ta med ditt våffeljärn, jag tror det blivit kortis i vårt".

Jag: "Visst, jag tar med mitt järn".

Paus......

Janne: Ähh, jag tror inte vi har så mycket hemma till våfflor, kan du fixa...."?

Jag: " Visst, jag tar med mig vad som behövs".

Så mamma plockade med sig alla ingredienser, åkte ut till barnbarnen, umgicks, gjorde våffelsmet och gräddade även våfflorna :0)

Och inte gör det nåt´- man är morsa även om sonen går på sitt 38:e år :0)

Vi hade det mysigt och trivsamt, våfflorna var dö´goa´ och hade strykande åtgång.

Och jag vet att om jag behöver hjälp - så hjälper han mig.

Nu skall jag beställa biljetter till CosmoNova - Sam och Lisa skall gå med farmor och se en film om dinosaurier på fredag.

..har Hippie lyckats få påskfjädrarna så här?

Hon måste ha sugit på dom :0)

Jag fick en så vacker påskbukett av Bettan och Olle, blandade tulpaner och så lite påskfjädrar instuckna här och var.

I går hittade jag en "död" fjäder på golvet, i små små bitar - i dag ser jag att buketten ser lite märklig ut - kolla fjädrarna - visst måste hon ha snuttat på dom :0)

Skickligt! Utan att välta vasen har hon lyckats totta ihop flera av fjädrarna - påhittig flicka det där...

Och det är inte Stina och Bitte - dels har dom sagt det till mig :0), dels skulle dom inte nå buketten.

I dag har vi tränat sök, vi var bara 4 så det gick tämligen snabbt, 2,5 timmar.

Västgötarna fick vara hemma, vi hade precis innan tränat lite inomhus och varit ute också.

Hippie är duktig! Vi kör nu med kampleksak (boll med snöre och handske med rep)hos figuranterna - man får pröva sig fram - godis funkar bra, men skallet blir mycket bättre när hon vet att hon får ha dragkamp som belöning. Det är ju så, finns föremålsintresse och kamplust är det nästan alltid bättre att bygga på det (om inte hunden "tar över" i kampleken, då får man passa sig).

Mandrom funderar nu....och funderar....så här är det hela tiden... vilket blir bäst för hunden,hmmmmm...

Jag tror minsann att vi bygger på söket i appellklass i alla fall. Det går så bra nu! Och Hippie tycker att det så kul!

Spåret är lite vingligt just nu - grunden finns men det kräver mycket träning innan jag är nöjd. Eftersom det är "grundat", kan det läggas lite på is - och så ös på söket i stället:0)

Ingen utställning på länge, nu kan det borstas utav bara fanken - Hippie fäller sin valpull - det är väldigt mycket ull som skall bort - här är resultatet av 5 minuters borstning i dag - nu ligger i alla fall inte det här på golvet :0)

Men västgötarna har underull så det räcker dom också! Man kan inte fatta att allt det man kardar ur deras pälsar kommer från så små hundar.

Nu fäller Hippie, snart drar Bitte igång och sedan är det Stinas tur....

Hoppeligen har Bitte och Hippie fått kostymen tillbaka till WDS och Stina kommer nog inte att fälla förrän efter det spektaklet.

I morgon blir det kneg - på länets bästa psykiatrimottagning! Det har minsann "min" mottagning blivit utnämnd till - både inom landstinget och i lokalpressen. Härligt med en eloge till det superteamet - dom gör ett jättejobb!

Så här såg Hippie ut innan hon sladdade och ingick i n ågon slags symbios med hål i golvplatta - inget större fel tycker hennes subjektiva matte:0)

Och nej! Hippie har inte smutsiga tassar, det är ljuset som gör det, tassarna var så vita och fina.

Vi tog lite bilder utanför mässan efter utstället - sällskapet var som vanligt väldigt trevligt :0) Vilka otroligt bra, engagerade och trivsamma valpköpare Fornborgenhundarna har! Men så har de uppfödare som också är otroligt engagerade och ställer upp i alla väder (ja ja, jag vet att jag är mamma till "fru Fornborgen" och själv är engagerad av bara farten,  men det är dagsens sanning ändå).

Här  är Hippie med två av sina kullsyskon

     Figaro                                Hippie                                   Exi

Och här är alla Fornborgshundar som visade upp sig i dag. Resultatet var ju inte det bästa  - två ettor och ett HP - men det var precis lika knapert med utdelning av ettor, HP, för att inte tala om CK, i  ringen i dag, som förra veckan i Malmö - man undrar - vad i hela friden är det dom(arna) vill ha?

Det blåste bra här, så hela gänget ser ut att ha ståndöron - men det har dom inte :0)

Jag roade mig med att titta lite på Hippies kritik från förra helgen och i dag.

Förra helgen hade hon "något tunn benstomme", men på bara en vecka har hon lyckats få "bra benstomme". Förra helgen hade hon "bra hals", i dag hette det "stel halsisättning" (whatever that means).....

Ja, kära söta, vad skall en tro ? :0)

...det här med utställning.

Ställde ut Hippie på lilla Stockholm i dag och det gick väldigt obra. Första varvet i ringen - inga problem - men så halkade hon och gjorde något, förmodligen fastnade hon med någon klo i ett av hålen i plattorna som ligger här och var i rader, sedan ville hon inte visa sig - äckligt tyckte hon det var.

Väldigt trist - har aldrig haft något problem med Hippie, vare sig inne eller ute tidigare, men här hände något.

Jag har anmält västgötarna till Västerås i april och dit åker vi, men sedan är det totalstopp fram till WDS - just nu står utställningar mig upp i halsen.

"Surt sa räven", är det lätt att säga, men det tar faktiskt lite på krafterna. Man satsar allt, åker, fixar och donar för att allt skall bli till det bästa opch så blir det bara sk-t.

Jag vet att det är så, ibland upp och ibland ner, men nu  är det så här, jag är trött påt´och då får det vara - ett bra tag.

Vi ägnar oss åt lydnad, spår och sök  i stället. Man kan göra bort sig där med :0)

Efter vad jag förstod på några västgötaspetsägare jag mötte, stod inte den domaren särskilt högt i kurs - jag ställde ut för honom i Alfta i höstas, därför ställde jag inte ut nu. Nu ger vi blaffen i det här och åker ut i skogen.

 Mina hundar är i alla fall bäst :0)

...känns det som i dag.

Inget särskilt att berätta, lugn dag - det mest upphetsande jag tänker göra i kväll är att titta på "King Arthur" - blir väl tillräckligt mycket hojtande och vapenskrammel för att man skall hålla sig vaken :0)

Jag kan ändå dela med mig av den här bilden - den är så härlig, blir lika full i fniss varje gång jag tittar på den :0)

Fick den för många år sedan av Cindy i USA, C. föder upp västgötar i Texas, och har som synes katt.

Hemligare och farligare  än så här kan man inte bli....

Undrar om den fasansfulla attacken fullföljdes

..men trevlig. Hela familjen har varit här och vi åt en god påsklunch som, till allas förtjustning, avslutades med hovdessert - något som alltid har en strykande åtgång i min familj :0)

Precis som Lisbeth skrivit i Ulvus-bloggen, minns jag min barndoms långfredagar...huvva!

Man skulle vara finklädd, vilket bl a innebar kliande, beiga  långstrumpor och kjol - man fick appselut inte gå ut och leka, helst inte leka inomhus heller - om det gjordes så skulle det vara stillsamt och värdigt.

TV fanns inte och på radion var det bara jämmer och elände den dagen.

Min lekkamrat Elisabeth och jag, kom dock på råd. Vi bodde i villor, mitt emot varandra och vi valde ut varsitt fönster, där vi såg varandra bra. Så radade vi upp dockor och nallar i fönstren och lekte någon slags dockteater med varandra - hur kul som helst:0)

Har ägnat en stund åt tidningen Västgötaspetsen - så roligt att äntligen få glädjas åt tidningen - så snygg och trevlig!

Att redaktören endast ger en liten fingerviftning till tack åt den som gjort ett jättejobb - Oili Helenius - är bara patetiskt.

Ser till min stolthet att fröken Bitte ligger tvåa, både på SKV:s bruks- och lydnadspris och på Märgelbackens Alvas VPR i lydnad.(alltid något sa fan när han fick se Åmål :0)

Stort grattis till ettan,Carina Lundahl, som jobbat så bra med Lilltegens Karl-Alfred!

Hoppgöten Bitte

Hon är faktiskt rent otrolig på att hoppa. Har sånär slagit av mig glasögonen vid ett par tillfällen och jag är i alla fall 1,73 (tanten har krympt från 1,76). Att hon inte slagit sig eller stukat sig är ett under.

Bitte och brorsan Ruben lekte som tosingar så fort de träffades, när de var lite yngre. Nu är de 3 år och stadgade - men kan dra igång rätt bra ibland nu också.

Hoppa bock t ex var en populär lek :0)

Nu går tredje diskmaskinen, kan det verkligen bara ha varit 8 personer som åt? Vännerna och jag har varit i skogen och fått lite luft, jag har varit vid Peters grav och satt en kruka påskliljor, barnen har också varit där och tänt ljus i lyktan.

Nu tänker jag inte göra ett skvatt mer i dag - bara ligga på soffan, glo på TV och kvillra med tårna.

I morgon skall jag träffa ett par kompisar på klubben, Birgitta med Nadja flat och Marianne med hippies syster Exi och Fia - vi skall gå promenad och så träna lite, polarna är nyfikna på de Svartbergska inlärningsmetoderna och jag delar gärna med mig .

Och tänk er för..........

Kanonbra kurs, den här med Svartberg! Har lärt mig mycket. Vi höll på från 1700  - 21 30 i går kväll. Kallt blev det, men en del hundar tränades inomhus, så det var uthärdligt.

Kallt ja - det kanske är så här?

Kung Bore har helt enkelt försovit sig!

Vaknade i medio av mars, gnuggade sig yrvaket i ögonen, ruskade bort lite istappar från näsan och kollade läget.

"Men isgator och snöstormar, har jag sovit så här länge? Och gumman Tö har fått härja ostörd i månader"!!! "Nej, nu får jag sätta fart, det här var verkligen ytterst genant"!

Och han pustar och frustar och lyckas åstadkomma lite halvmesig vinterkänning, där det inte varit en snögnutta eller en enda liten fjuttig minusgrad på 3 månader.

Men gubben har inget riktigt sting - det blir inte mer än mesigt - kanske lite kallare - men gumman Tö har ett klart bättre läge :0)

Sorry farbror Bore, du får skaffa ny väckarklocka till nästa höst..

Har varit och knegat några timmar, nu skall vi gå ut i det fina solskenet och höga luften.

Sedan blir det träning utanför tomten - massor med nya små detaljer som skall läras in:0)

Inte en enda gång hördes Kenth säga "jamen ta i nu då och SÄG TILL HUNDEN". Nä!

Hans metoder är genomtänkta, konsekventa och vänliga. Visst - blir det fel måate man säga ifrån - men inte ryta ifrån!

Blir det tokigt så säger man bara "ajsan då, det där blev inte så bra, nu gör vi om".

Och så gör man om - belöna endast rätt utförd handling, fel utförd nonchaleras bara. Flamsar hunden så får man självklart se till att den kammar till sig, men då väntar man med träningen tills vi kommit i balans.

Så har jag iofs gjort länge, men här fanns massor, massor med små bra detaljer att ta fasta på. Och fel gör man alltid.

Som att inte plocka sönder momenten tillräckligt mycket, man tränar gärna en lite för lång kedja så att säga. Bara träna en liten detalj åt gången.

Jag höll på med läggande under gång t ex.

Där är det många detaljer - sitta vid sidan, gå framåt,lägga sig, ligga kvar,sätta sig upp. Här måste jag få till det snabba läggandet först, innan jag plockar ihop momentet. Men vi är på väg :0)

Nu talar jag Hippies träning, men det allra mesta går naturligtvis att överföra på Bitte och Stina.

Jag ser att jag kan backa med Bitte och finslipa fler moment på ett mycket bättre sätt t ex.

Stina får göra det hon kan bra och tycker är kul. Vi avvaktar rallylydnadskursen.