Kul lek!Tyckte vännerna. Jag tog en påse med ca 20 spårpinnar och strödde ut dem i mitt sovrum, på golvet och sängen.Tidigare har jag haft f'ärre pinnar och låtit en hund i taget jobba.Nu fick alla tre hämta på en gång. Det tog ca 30 sekunder innan de fattade galoppen - ÅHÅ! Här är det inte bara en av oss som skall hämta, här gäller det att sno sig, hämta pinnar  och få så mycket godis som möjligt.Det blev ett väldigt letande och hämtande och jag såg hur himla kul alla tre tyckte att det var - inget tjafs, bara hämta fort,fort,fort. Och matte var SÅ GLAD och applåderade och stod i - och många (små) köttbullsbitar fick man - jojo, här höjde vi värdet på spårpinnarna flera snäpp :0)

Kan det bli mycket gråare än så här?

Survädret fortsätter och tvättmaskinen jämrar sig :0)

En blöt tur i skogen på morgonen, slängde diverse tidningar etc i återvinningsstationen vid Konsum - överfullt! Fick knöka in det jag hade - fullt med skräp runt om alla containers - ser för bedrövligt ut - tyvärr är det så ganska ofta på detta ställe.

Lite handling och så hem. Ut igen, tankning av bilen, koll av olja, påfyllning av spolarvätska - börjar förbereda min Skånesejour, som startar på torsdag.

Besök på apoteket - 3 omgångar Frontline till 3 vovvar (tog det första krypande fästingäcklet på Hippie i dag) kostar 800 spänn! Har man skaffat hund(ar) får man skylla sig själv - då är man fritt byte för marknaden :0)

6 tappra möttes på klubben, tränade i regnet, som dessbättre tog igen sig lite ett tag, det var mest dugg just då.

Både Hippie och Bitte klarade framförgåendet galant i dag, båda börjar också få lite fason på hopp-sitt.

Stina fick göra lite fritt följ, halter och vändningar, hon tycker det är jättekul.

Beroende på vädret blev träningen ganska kortvarig - men bättre med kvalitet än kvantitet :0)

Vi startade med fikat den här gången, så efter träningen drog jag till Helgö och Bettan, där Hippie skulle "stylas"  inför Malmöutställningen.

Nu har hon fina välklippta tassar och friserade öron - kalasflicka!

När jag tog bilden ovan, av fönstret i mitt arbetsrum, tittade jag lite mer på mitt glasklot.

Jag fick det av en granne i Smedslätten, när jag var ...ja kanske 7 år eller så. Ett äldre par, inga barn, tyckte mycket om att få besök av mig och brorsan. Jag var fullkomligt bergtagen av denna glaskula, kunde sitta och stirra på den hur länge som helst "suck - oh, vad den är vacker".

Så småningom flyttade det rara paret och då fick jag glaskulan!

Jag minns fortfarande hur jag formligen tappade andan när den gamla damen kom och gav mig den - vilken absolut oväntad och fulländad lycka!

Jag har vårdat den ömt :0)