Frågar jag mig själv....

Och har grunnat hela dagen på vad jag skall svara....

Arg ? Nejdå. Trött? Sådäääär - sover gott. Ledsen? Kanske lite grann - tankar på Peter dyker upp och då blir det tungt. Periodvis kommer tankarna ofta och då krävs det jobb för att bearbeta och komma i balans igen, men sedan kan det gå en hel vecka utan att jag blir påhoppad av en massa sorg och frågor om varför skulle Peter behöva ha det så svårt och varför är han inte här.

Men - det är min ryggsäck och kan inte bäras av någon annan.

Glad? Jo visst, det glimtar till ibland, speciellt när jag tittar på valpar eller vuxna hundars tokerier, eller när jag pratar med mina barn eller  barnbarn eller vänner - vilket verkligen har varit sparsamt ett bra tag, men skall bli bättre inom kort.

Det är nog så att tantens batterier är lite urladdade efter snart tre månaders intensiv överanvändning. Man har ju inte heller varit så social, visst folk har varit här och jag har träffat kompisar på klubben och var t o m på villaägarföreningens styrelsemöte (är sekreterare där) häromkvällen - kändes väldigt vidlyftigt :0) var borta hela två timmar.

Och - jag åt ju middag hemma hos Ulla och Lasse på Trettondagsafton - även då var jag på rymmen i två timmar hemifrån.

Ähh, lågkonjungturen har drabbat även mig :0) Det kommer att gå över.

Känner mig bara lite tom, urlakad, trist, tråkig, osocial, bläääähhh...

Här gäller det att sätta batterierna på laddning, spotta i nävarna, ta sig i kragen, rycka upp sig och sluta gnälla!

Noterar, trots den gråa himlen och det trista vädret, att ljuset är på stark frammarsch - märks tydligt både morgon och kväll.

Och fuglarne sjunger vårsånger!

Ett mm-tunt snötäcke har lagt sig under eftermiddagen - men det är nog väck i morgon - kul så länge det varar :0)

Gick en liten vända med alla fyra vännerna runt närmaste fältet, valpar och storhundar skuttade runt i den tunna snön och såg ut att trivas storligen.

Och plötsligt bjuder lilla Skrållan upp mamma Bitte till lek! Bitte tvärstannde och såg mäkta förvånad ut - Skrållan la öronen bakåt och stampade och stampade framför mamma. Så fattade Bitte galoppen och så var det full fart.

Jättekul! Bitte har försökt tala om för Skrållan att hon vill tokleka ute, men Skrållan har hittills tyckt att morsan är lite väl ångvältsaktig och intagit skyddsställning när hon kommit farande - nu ansåg hon sig emellertid stor nog att busa med mor - härligt!

Inne leker Bitte med båda valparna men där blir det ju mycket lugnare, mest ligga och tugga och gosa.

Har just sett installationen av president Barack Obama - vilken gudabenådad talare den mannen är!Må han få sköta sitt ämbete i någorlunda frid och ro - men det är nog ett fåfängt hopp, med tanke på situationen i världen. Framför allt - må han få leva!Den nästan hysteriska Messias-stämpel han fått sig påklistrad, kanske kan tonas ner när president Obama får möjlighet att visa att han verkligen har det sunda förnuft och den beslutsamma vilja till förändring som genomsyrar alla hans tal.Jag beundrar verkligen det otroliga lugn och den aura av kompetens han utstrålar i alla lägen - så - go Obama go!

Skrållan och Alex är numera vana besökare på Mälarö BK.

De har undersökt skogen ovanför klubbstugan, röjt på agilityplanen och travar målmedvetet in i klubbstugan, när de promenerat och suttit i bilen en stund då jag går med Stina och Bitte.

I går var det collieträning. Alla vovvars vän - Ronny - överlåter träningen av familjens två collieflickor till matte Mia och ägnar sig själv åt gullande med diverse hundar och väldigt gärna valpar :0)

 Skrållan och Alex trivdes förträffligt i Ronnys knä.

Ännu roligare var det när Mia och Ronnys yngsta colliedam, Fornborgens Iris kom upp i soffan och lekte med dom "festliga små prylarna".

Skulle gå in och kolla de två GG-medlemmarna, som jag trodde knoppade på fårskinnet.

Tomt! Ingen där!  Hmmm...

Är dom månne under sängen?

"Hallå småbarnen, var är ni"?

"Tittut - hej matte vi leker koja i ditt nattygsbord " :0)

Skrållan hann ut innan kameran hann vakna, men Alex var vänlig och stannade kvar.

"Titta matte, nu är vi båda i kojan"!

Inte visste jag att understa hyllan i mitt nattygsbord kunde rymma två små götebarn ;)

Här syns Skrållans huvud och Alex rumpestump och bakben - hiiii så kul dom hade ;)

Det har varit (och är) en underbar tid med valparna, jobbig som bara den, beorende på diverse yttre besvärande omständigheter (knät höll på att packa i går igen, så nu är det orthos på ) - men så mycket glädje och ljuvliga stunder som jag haft med dem - det uppväger allt med dubbel råge.

Ändock kommer det att bli ganska skönt att återgå till normalt liv veckan efter den kommande.

Barnbarnen kommer igen på tisdagar, jag kan bärja aktivera storhundarna och göra roliga saker. Om Skrållan är kvar behöver hon börja lära sig lite smått  och gott - annat än att komma och gå i koppel.

Men visst kommer det att kännas konstigt.....

..var det i går kväll.

Under "på spåret" var det lek och stoj runt mina fötter. Så småningom blev smårumpnissarna trötta och jag tog upp dem i soffan, där mamma och mormor redan knoppade.

I dag har vi inte gjort många knop.

Ut med småttingarna runt fältet i morse, dito fast lite längre med de större.

Diverse joxande här hemma, sedan blev det klubben igen.

I dag fick småingarna gå i skogen och de större gå på golfbanan.

Nu är Skrållan och Alex duktiga och vana bilåkare. Inget pipande längre när vi startar och de lägger sig och sover gott när mamma och mormor är borta. Bitte och pupporna delar "kuppe" och mormor har "kuppen" bredvid. Jag väntar med att ta bort mellanväggen tills mormor blivit ännu snällare :0)

I morgon skall vi träffa colliegänget på klubben på eftermiddagen. Då tänker jag ta en stund och träna med Hippie -  bara sex dagar, sedan kommer hon hem igen - fint!

Alex och Skrållan mår hyvens !

Leker, är duktiga valpar och rantar ut på baksidan och gör vad de ska - går i den korta trädgårdstrappan själva, hoppetihopp upp och ner, inga problem.

Å eftermiddagen foro vi till klubben, kopplade på kupévärmaren i en därför avsedd stolpe. Tog småfolket och promenixade lite, dom är så himla duktiga att ha lösa, kommer som så projektiler när man ropar (pyttesmå korvbitar hjälper... det gäller att trumma in "kom"-kommandot). Vi gick ner lite på agilitybanan och båda två susade genom raka tunneln, fram och tillbaka, hur kul som helst ;)

Så fick pupporna sitta i varma bilen och jag tog mamma och mormor på en vända i skogen ovanför stugan.Undrade om det skulle bli yl och gny när vi var borta, men när vi kom tillbaka så låg båda i en hög och sov.

Sedan var det fikadags. Tog med småttingarna in i stugan och där fick de träffa lite trevligt folk och sitta i olika famnar.

Snabb handling på hemvägen. Småttingarna sov en stund och jag gick en extra prommis på ca 20 min med "storhundarna".

Alla fick mat, alla gick ut och kissade och så drog vi oss till sängen ett tag. Bitte och Stina kurade ihop sig vid mina ben, småfolket gnölade runt ett tag, pussade runt på mig,  sedan tuppade dom av i den tomma delen av sängen.

Jag läste min bok en stund, somnade sedan och vi sov alla ca 45 minuter - aaahhh...

Nu har jag käkat, alla har varit ute igen, det leks på nedervåninge kan jag höra ;).

Dags för "På spåret" - kan man inte missa.

..och skuttade glatt in på tomten.

Bitte lärde honom mores ett tag och så var leken i full gång.

Matte Birgitta och husse Kjell-Olof tittade på en stund, insåg att Alex var rätt obekymrad över miljöbytet och drog vidare för att avlämna Valle och Ruben i Färentuna.

Ruben vräkte i sig sin middag, mina vänner hade fått käk precis innan han kom och sedan lektes det ute ett tag igen.

Tog in småttingarna efter ett tag, Alex gjorde då en liten felbedömning och hoppade på mormor......

Blev avsnäst ochfor gallskrikande in under köksbordet - lilla gubben - men det tog inte en minut så var han i full gång med syrran igen.

Skrållan på Alex och Alex på mamma...

När de rejsat runt i hela nedervåningen ett tag satte jag upp grindarna in till vardagsrummet, Bitte och Stina fick vara i vardags- och matrum och småfolket i kök, hall och mitt sovrum. De lugnade ner sig efter ett tag, det älskade fårskinnet fick sig en omgång och sedan drog de sig till fällen på köksgolvet och tuppade av.

Just nu brottas de bakom min stol vid datorn, får ta en under vardera armen när vi går upp- och nerför trappan. Den är ju öppen och de kan faktiskt trilla  ner mellan stegen, lite tidigt också att gå i så lång trappa. Grind för trappan.

I dag var vi på besök hos Ida (Oxbergets Pippi Långsvans).

Ida bor med matte i Järfälla, drygt en halvtimmes bilfärd från Ekerö.

Stina fick vara hemma, fick en extra egen promenad med aktivering + tuggben hemma,  innan vi åkte, och så tog jag  Bitte och Skrållan och drog till Järfälla.

Bitte basade upp sig på Ida ett litet tag, "du kommer väl ihåg att JAG är din mamma"?

"ja, ja, hej mamma, k-k-k-kuul att se dig..."

Uppbasningen pågick ca 20 sekunder sedan var det hej och hå med alla tre.

Det lektes och fors runt, ibland inne, ibland ute på Brittas lilla inhägnade baksida. Vi fick ju släppa ut dem med jämna mellanrum, som dom röjde så blev det kissnöderi rätt som det var.

Bitte deltog i leken en stund då och då, sedan måste hon ju hålla koll på vad Britta och jag gjorde vid köksbordet :0)

När det blev för rivigt mellan småtjejerna så räckte det med att jag eller Britta sa "nu flickor, tar vi det lugnt", så dämpades tonen avsevärt, eller också gick Bitte dit, stoppade ner huvudet mellan dem och mullrade lite - så var de bästisar och bundis igen :0)

Mattarna ägnade sig åt prat, kaffedrickning och ätande av god kaka, medan småfolket yrde runt i rummen.

Jag klippte Idas klor - nema problema - och så tog vi en promenad med alla tre i den lilla skogsdunge som ligger precis bredvid Brittas hus.

Här är fin-Ida.

"Fullt ös, medvetslös" kan man väl säga - Skrållan var ute och kissade, åt och sedan däckade hon totalt på fårskinnet. Hon sover fortfarande :)

Och i morgon eftermiddag kommer Alex (Oxbergets Jonathan Lejonhjärta)

och stannar en vecka - vojne, vojne - det kommer att bli trötta valpar framåt eftermiddagarna:0)