Frågar jag mig själv....

Och har grunnat hela dagen på vad jag skall svara....

Arg ? Nejdå. Trött? Sådäääär - sover gott. Ledsen? Kanske lite grann - tankar på Peter dyker upp och då blir det tungt. Periodvis kommer tankarna ofta och då krävs det jobb för att bearbeta och komma i balans igen, men sedan kan det gå en hel vecka utan att jag blir påhoppad av en massa sorg och frågor om varför skulle Peter behöva ha det så svårt och varför är han inte här.

Men - det är min ryggsäck och kan inte bäras av någon annan.

Glad? Jo visst, det glimtar till ibland, speciellt när jag tittar på valpar eller vuxna hundars tokerier, eller när jag pratar med mina barn eller  barnbarn eller vänner - vilket verkligen har varit sparsamt ett bra tag, men skall bli bättre inom kort.

Det är nog så att tantens batterier är lite urladdade efter snart tre månaders intensiv överanvändning. Man har ju inte heller varit så social, visst folk har varit här och jag har träffat kompisar på klubben och var t o m på villaägarföreningens styrelsemöte (är sekreterare där) häromkvällen - kändes väldigt vidlyftigt :0) var borta hela två timmar.

Och - jag åt ju middag hemma hos Ulla och Lasse på Trettondagsafton - även då var jag på rymmen i två timmar hemifrån.

Ähh, lågkonjungturen har drabbat även mig :0) Det kommer att gå över.

Känner mig bara lite tom, urlakad, trist, tråkig, osocial, bläääähhh...

Här gäller det att sätta batterierna på laddning, spotta i nävarna, ta sig i kragen, rycka upp sig och sluta gnälla!

Noterar, trots den gråa himlen och det trista vädret, att ljuset är på stark frammarsch - märks tydligt både morgon och kväll.

Och fuglarne sjunger vårsånger!

Ett mm-tunt snötäcke har lagt sig under eftermiddagen - men det är nog väck i morgon - kul så länge det varar :0)

Gick en liten vända med alla fyra vännerna runt närmaste fältet, valpar och storhundar skuttade runt i den tunna snön och såg ut att trivas storligen.

Och plötsligt bjuder lilla Skrållan upp mamma Bitte till lek! Bitte tvärstannde och såg mäkta förvånad ut - Skrållan la öronen bakåt och stampade och stampade framför mamma. Så fattade Bitte galoppen och så var det full fart.

Jättekul! Bitte har försökt tala om för Skrållan att hon vill tokleka ute, men Skrållan har hittills tyckt att morsan är lite väl ångvältsaktig och intagit skyddsställning när hon kommit farande - nu ansåg hon sig emellertid stor nog att busa med mor - härligt!

Inne leker Bitte med båda valparna men där blir det ju mycket lugnare, mest ligga och tugga och gosa.