Som tidigare meddelats tycker inte mormor Stina att (ens) kvarvarande Karl /Frost och Skrållan är något att gulla med.

Betydlligt beskedligare nu dock, bryr sig inte mycket om dem ute, ser inte ut som om hon skulle kräkas om de kommer för nära, blir inte ful i ansiktet och snyter till dom, kan inomhus tolerera att de far runt som projektiler i vardags- och matrum ett tag, bara dom inte kommer åt henne!

Häromdagen uppfattade inte lille uppspelte Karl/Frost Stinas varningssignaler utan åkte på en snäsning, absolut inte något bett eller blodvite eller så, nä, det har det aldrig varit, bara surkärring-åtsnytning med ty åtföljande gallskrik.

Så fort Stina hutat åt valpuschlingen, vänder hon sig bort och går därifrån. Hade hon fortsatt och tufsat på valpen, när han gett sina starka underkastelsesignaler, då hade jag blivit bekymrad och ingripit direkt, men här är det bara "du-skall-lära-dig-veta-hut"-åtsnytning som gäller.

Ändå tycker jag att man behöver inte provocera varken Sur-Stina eller valpar för mycket - vi tar det så lugnt och det betalar sig.

Nåja, i afton var det alltså fantomrejs i vardags- och matrum. Stina suckade högljutt och drog sig in i matrummet, under matbordet.

De två små köttbullarna for och hoppade, i och ur Biabäddar, fram och tillbaka - "dukanintetaaamig"....

Stina hukar så långt bort hon kan under matbordet. Vad gör Bitte?

Jo, hon bryr sig inte ett vitten om vad valparna gör, hon håller stenkoll på mamma Stina, flyttar sig Stina, så flyttar sig Bitte - inte ett ljud säger hon (Bitte), ingen ragg, ingen darrning på läppen, ingen hotfull kroppshållning - bara  KOLL!

Bitte ser hela tiden till att hålla sig mellan racerköttbullarna och mamma Stina.

Efter ett tag hånkar jag upp pupporna och sätter dem bakom grinden till kök, hall, tvättstuga  och mitt sovrum. Finns ingen anledning att provocera någon av dem för mycket.

Går själv ut i köket och fixar middag. Bitte och Stina gottar då ner sig i Biabädden i matrummet, belägen ca  1 meter från ena grinden till köket. Totalt avspänt, Bitte ligger med huvudet på mamma Stinas bak och båda somnar lugnt och stilla.

Men visst är det fascinerande , detta ljudlösa språk, dessa fina signaler!

..och därmed Karl Lejonhjärtas avresa.

Karl kommer att byta identitet när han blir finsk medborgare - han kommer att heta "Frost", fast på finska.

Karls nya matte Sabrina talade om för mig på teleofon vad det hette, men tror ni jag minns?

Började på R och det var ett fint ord.

Veterinärbesöket gick utan problem - fast lite läskigt var det hela....

Första bilresan, massor med nya lukter, nytt inomhusställe med ännu mer lukter, nya personer (med sådana är alltid trevligt att träffa :0)

Lite småkräks var det och lite kiss var det bak i buren på det extra stora frottélakanet jag lagt över täcket och vetbeden (just in case).

Bitte höll bra koll på barnen och jag såg i backspegeln hur hon  då och då slickade dem och puffade lite på dem.

Inga vrål eller yl, lite gnöl, men verkligen inte mycket, bitvis sov de - tror jag i alla fall, tvärtyst var det.

Veterinär Anita är en väldigt trevlig dam, gullade med båda två och gick noga igenom Karl - inga förändringar sedan vet. Malins genomgång den 23/12.

Vi fick sitta en stund i väntrummet, Bitte på golvet och pupporna i mitt knä, fanns inget ledigt rum.

En  äldre man som kommit till mottagningen hade fått en massiv astmaattack (var grav KOL-patient), fick inte luft och lät som ett hårt påfrestat ånglok i uppförsbacke.

Han stod ute, hängde över ett räcke, men kunde hjälpas in och stod så hängande på ett element i väntan på ditkallad ambulans.

Jag frågade om han hade inhalator, han bara nickade, orkade inte mer, så hjälpte någon anna besökare  honom att få upp den och han kunde använda den.

Stackars gamle man.

Detta mycket höga ljud var ju också något totalt nytt för pupporna, men de bara tittade lite och tog det hela med jämnmod.

Så nu är Karl/Frost färdig för sin resa till nytt hemland och nytt hem.I morgon kommer Birgitta och Alex på besök - Birgitta vill så gärna säga adjö till Karl/Frost och det blir mysigt för de tre syskonen att få busa ett tag tillsammans.

Jag är så spänd på att se hur mr Traktor har vuxit sedan den 27/12.

Det blir kort på bloggen i morgon ;)

Tidig uppgång å lördag morgon, avhämtning av ny matte med ressällskap i Stadsgårdshamnen kl 06 30!

De reser tillbaka med en annan båt och måste lämna denna båt direkt på morgonen, annars hade vi alla kunnat ta det lite lugnt.