Som tidigare meddelats tycker inte mormor Stina att (ens) kvarvarande Karl /Frost och Skrållan är något att gulla med.

Betydlligt beskedligare nu dock, bryr sig inte mycket om dem ute, ser inte ut som om hon skulle kräkas om de kommer för nära, blir inte ful i ansiktet och snyter till dom, kan inomhus tolerera att de far runt som projektiler i vardags- och matrum ett tag, bara dom inte kommer åt henne!

Häromdagen uppfattade inte lille uppspelte Karl/Frost Stinas varningssignaler utan åkte på en snäsning, absolut inte något bett eller blodvite eller så, nä, det har det aldrig varit, bara surkärring-åtsnytning med ty åtföljande gallskrik.

Så fort Stina hutat åt valpuschlingen, vänder hon sig bort och går därifrån. Hade hon fortsatt och tufsat på valpen, när han gett sina starka underkastelsesignaler, då hade jag blivit bekymrad och ingripit direkt, men här är det bara "du-skall-lära-dig-veta-hut"-åtsnytning som gäller.

Ändå tycker jag att man behöver inte provocera varken Sur-Stina eller valpar för mycket - vi tar det så lugnt och det betalar sig.

Nåja, i afton var det alltså fantomrejs i vardags- och matrum. Stina suckade högljutt och drog sig in i matrummet, under matbordet.

De två små köttbullarna for och hoppade, i och ur Biabäddar, fram och tillbaka - "dukanintetaaamig"....

Stina hukar så långt bort hon kan under matbordet. Vad gör Bitte?

Jo, hon bryr sig inte ett vitten om vad valparna gör, hon håller stenkoll på mamma Stina, flyttar sig Stina, så flyttar sig Bitte - inte ett ljud säger hon (Bitte), ingen ragg, ingen darrning på läppen, ingen hotfull kroppshållning - bara  KOLL!

Bitte ser hela tiden till att hålla sig mellan racerköttbullarna och mamma Stina.

Efter ett tag hånkar jag upp pupporna och sätter dem bakom grinden till kök, hall, tvättstuga  och mitt sovrum. Finns ingen anledning att provocera någon av dem för mycket.

Går själv ut i köket och fixar middag. Bitte och Stina gottar då ner sig i Biabädden i matrummet, belägen ca  1 meter från ena grinden till köket. Totalt avspänt, Bitte ligger med huvudet på mamma Stinas bak och båda somnar lugnt och stilla.

Men visst är det fascinerande , detta ljudlösa språk, dessa fina signaler!

 

Nilla

9 januari 2009 06:42

En stilla undran,var är Hippie?

Mvh Nilla

http://vastgotaspets.bloggagratis.se

 

Lisbeth

9 januari 2009 08:43

Det är ingen tvekan om att Bitte är en god och ansvarsfull mor...
Hela den här resan har varit fascinerande att följa!

http://ulvus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...