...på fredagseftermiddagen, lyssna på den här!

Sjunges av en av mina absoluta artistfavoriter - alla kategorier -  Skifsen!

De flesta har nog hört den, både en och många gånger - men det gör inget, den tål att höras igen.

 http://www.youtube.com/watch?v=LOj2owkg7S0

Stina och jag hade alltså i går kväll vårt första möte med den nya hundsporten - rallylydnad!

Var på klubben i mycket god tid, gick promenad och tränade de icke-kursgående, Hippie och Bitte - och så var det dags.

Rallylydnad är en tävlingsgren som ännu inte är officiell i Sverige, lär inte bli det förrän 2012 - men inofficiella tävlingar finns (sporten är mycket stor i Nordamerika och kommer även på kontinenten och i övriga Norden).

Efter endast en kursgång har jag ingen helt klar uppfattning om vad jag tycker om sporten.

Jag kan ändå se en stor potential för de hundägare som inte vill tävla den traditionella lydnaden, som kanske inte fysiskt klarar av den krävande agilityn eller som tycker att bruksarbetet är alltför avancerat och som ställer ganska stora krav fysiskt på både hund och förare.

Man kanske har en lite äldre hund, som man ändå vill hålla igång och göra något meningsfullt med i sällskap med andra hundägare.

Rallylydnad verkar vara ett bra "mellanläge". Man aktiverar sin hund, kanske tävlar och kanske t  o m lockas att gå vidare till andra grenar inom hundsporten, alternativt klättra uppåt i rallylydnadens tre klasser.

Tyngdpunkten läggs på samarbete, kontakt och glädje hos ekipaget. Sträckt koppel, irritation hos föraren eller korrigeringar medför direkt avdrag.

Man startar (nu talar vi tävling) på 100 poäng, sedan görs avdrag för eventuella missar.

I går afse blev det bara de allra första lätta övningarna. Här går man efter skyltar som visar vilket moment det gäller - svängar, halter, helt om-vändningar,ligg etc.

Banorna ändras hela tiden - här finns ingen fast momentordning som i lydnadsklasserna, hunden vet alltså inte vad som komma skall - vilket kräver uppmärksamhet och kontakt med föraren - och en fokuserad förare!

En hund som är väl tränad i traditionell lydnad,och som tävlat mycket, vet precis vilket moment som skall komma under tävling (ibland alltför väl :0).

För Stina, som tävlar i lydnadsklass 3, blev det här väldigt lätta övningar, det enda som var nytt, var att hon skulle sitta framför mig, nos mot fejs.

En skillnad dock, från lydnadsklasserna, där det numera krävs i stort sett absolut millimeterpassning för att ge höga poäng, är att här skall det vara "flyt", inte den lite staccatoliknande gången som det blir i lydnaden.

Där kommenderas du av tävlingsledare, du får inte ta flera steg vid halter och vändningar, allt skall ske med minsta möjliga extra rörelser.I rallylydnaden skall man göra mjuka svängar, man får locka med hunden, man får ge handtecken vid läggande, man får uppmuntra och ge beröm under hela resan. Man bestämmer takten själv.

 Sträckt koppel är totalt ajabaja (i den lägsta klassen förs hunden i koppel) och man får absolut inte ta i hunden.

Stina var lite undrande i början "men hörru, när skall vi börja jobba egentligen"......Men snart förstod hon att det här var jobbet, struttade bredvid med glad min och förstod väldigt snabbt vad jag menade, när jag ville ha henne sittande framför mig.

Lilla damen har just klivit ur löpet och är väl inte på topp, det blir ju lite down ett tag efter löpet, flickorna blir helt enkelt lite trötta, både psykiskt och fysiskt, så den här omgången i går kväll var precis lagom för Stina.

Som instruktören sa (som själv tävlat en del lydnad), brukar det ta ett litet tag för vana tävlingsförare att inte vänta på kommandon och att röra sig i mjukare svängar - även komma ihåg att du får hjälpa hunden i alla lägen.

Tydligen har de som både tävlar lydnad och annat, inte märkt att deras hundar slarvar mer i den vanliga träningen för att de tränar rallylydnad - tvärtom!

Det här blir liksom att gå tillbaka i träningen, att "bjussa på kuligheter" - även om man strävar efter det i den vanliga lydnaden också -så blir det ändå mer ovillkorligt där på sluttampen.

Jag kan nog köpa det resonemanget ..... Stina gjorde det definitivt :0)

Men himmel och plättar så jag frös!!! "Nu ere´vår- Britta" hade tagit på sig en alldeles för tunn jacka - hade i alla fall haft vett att behålla långfilsingarna på. Marianne, med Hippies syrra Exi, var räddande ängel och begåvade mig med ett par extra fingervantar, vilket hjälpte storligen.

Hann hem i tid för en het dusch, fixa the´och följa den spännande serien "Brottet" - vem tror ni är mördaren???? Inte Troels i alla fall, det är lite för tillrättalagt.